Sida 253
Allmänning
Hvad undervisningsmetoden för de döfstumma vidkommer, var Manilla från början tecken-institut, d. v. s. undervisningen meddelades hufvudsakligen medelst skrift och tecken. År 1862 började deremot talmetoden att införas. Denna har sedan dess utvecklat sig allt mer och mer samt har nu vunnit en nästan fullständig seger. För närvarande är institutet egentligen ett tal-institut. Alla de döfstumma barn, som vinna inträde i rätt ålder och icke äro behäftade med fel i talorganen, få lära sig att tala och att afläsa tal från andras läppar. Af det gamla teckeninstitutet återstår blott en tvåårig nattvardsskola, egentligen afsedd att bereda äldre döfstumma, hvilka endast en kortare tid kunna uppehålla sig vid institutet, till deras första nattvardsgång.
Allmänna journalen, en tidskrift utgifven af P. A. Wallmark (1813--23) och utgörande fortsättning på Journal för literaturen och teatern (1809--13).
Allmänna kronofisken, förvaltn., äro enligt 1852 års fiskeristadga de ström- och insjöfisken vid kronans allmänningar, parker och holmar, som kronan icke enskildt förbehållit sig eller någon annan. Häradsboarna få med länsstyrelsens tillåtelse mot afgift begagna sådana fisken och uppsätta bodar vid fiskelägenheterna. Kbg.
Allmänna magasinsdirektionen. Se Magasinsstaten.
Allmänna sköldemärken, herald., "kallas de sköldemärken, som föreställa föremål, hemtade från natur, inbillning, konst eller handtverk".
Allmänning (Fsv. almænninger), jur., betydde ursprungligen "allmänhet, menighet", men fick redan tidigt sin nuvarande betydelse: allmänningsskog eller menighets samfällda skog och mark.
Uti Sverige ansågs i äldre tider allmänt, att skogarne voro upplåtna till allas fria begagnande, eller att de utgjorde en eller flere menigheters gemensamma egendom. Med odlingens framsteg fick å ena sidan den enskilde full eganderätt till den jord han odlat, och å andra sidan blef den samfälda jordegendomen, allmänningen, närmare bestämd såsom bya-, sockne-, härads- eller lands- (= landskaps- eller läns-) allmänning. Ur allmänningsbegreppet uppkom snart det s. k. skogsregalet, som, framträdande under benämningarna konungsallmänning och kronoallmänning, ej är annat än begreppet allmänning, utsträckt till hela riket. Det var i öfverensstämmelse dermed, som konung Gustaf I i bref till norrlänningarne den 20 April 1542 förklarade, att "alla sådana egor, som obyggda ligga, höra Gud, konungen och Sveriges krona till". Allt ifrån midten af fjortonde århundradet, om ej tidigare, ansågo sig ock Sveriges konungar kunna, till förmån för bergsbruket, genom privilegier gifva bergsmän rätt att nyttja vissa skogar. Så uppkommo bergslagsoch grufve-allmänningar.
Bya-allmänning, eller oskiftad skog till en eller flere byar, har det alltid stått byamän fritt att låta dela genom skifte. Enahanda rätt synes hafva tillkommit jordegare i afseende på sockneallmänningar, om hvilkas delning är genom Kongl. förklaringen af d. 5 April 1739 stadgadt, att densamma borde pådrifvas, "på det hvar och en sedan sin enskilda del deraf så mycket mer och bättre vårda och akta må". De få, ännu odelade sockne-allmänningarnas vidd är mycket ringa, och flere af dem äro alldeles skoglösa. Menigheternas ursprungligen oinskränkta egande- och brukningsrätt till härads- och landsallmänningar var redan under medeltiden, och än mer under Gustaf I:s och senare konungars tid, underkastad vissa inskränkningar, men genom Kongl. brefvet af d. 16 Mars 1824 blefvo dessa allmänningar upplåtna till delning mellan häradets eller länets jordegare. Af landsallmänningar finnes nu mera ingen qvar. Häradsallmänningar åter finnas dels i behåll från äldre tider och dels nybildade vid afvittring -- dessa senare dock hittills (år 1875) endast i Svärdsjö och Envikens samt Lima och Transtrands socknar af Stora Kopparbergs län. Den sammanräknade vidden af de odelade äldre häradsallmänningarna i hela riket utgör 1,175,678,41 qv.-ref, eller icke fullt 210,000 tunnland, medan de nämnda nyare häradsallmänningarna innehålla tillsammans ej mindre än 656,436,16 qv.-ref, eller i rundt tal 117,000 tunnland. Såsom en antydning om det penningevärde sådana allmänningar kunna ega, må nämnas, att genom upplåtelse af 50-årig afverkningsrätt till den gröfre skogen å Lima och Transtrands häradsallmänning, innefattande omkr. 100,000 tunnland, bildades en för jordegarne i dessa tvänne förut fattiga socknar gemensam fond, uppgående till mer än 2 1/2 millioner kr. Det behöfver knappt sägas, att föga återstår af skogen å de skiftade allmänningarna. Enligt Kongl. förordningen d. 29 Juni 1866 må häradsallmänningar icke vidare delas, utan skola de framgent antingen stå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, eller ock, under skogstjenstemännens uppsigt, förvaltas af delegarne efter fastställd hushållsplan och reglemente. -- Benämningen "kronoallmänning" har numera upphört att nyttjas liksom, långt tidigare, uttrycket "konungsallmänning". Af sådana allmänningar funnos några, till hvilka kronan hade enahanda egande- och dispositionsrätt som till kronoparker, men i allmänhet voro de, med undantag af Norrlands kronoskogar eller kronoallmänningar, hvilka utgjort föremål för afvittring mellan kronan och enskilda, af samma egenskap som lands- eller häradsallmänningar och hafva derför enligt Kongl. brefvet af d. 16 Mars 1824 ansetts såsom länets eller häradets tillhörighet. -- Bergslags- och grufve-allmänningar, liksom öfriga till bergshandteringens understöd anslagna, inom eller utom bergslag belägna, staten tillhöriga skogar, med hvilka bergs-öfverstyrelsen och bergsstaten förr hade befattning, äro genom Kongl. förordningen af d. 29 Mars 1873 ställda under skogsstatens öfverinseende. Jfr Afvittra, Kronoskog, Kronopark, Bergslag, Grufveskog, Rekognitionsskog. E. P.
Finland. Uppkomsten af allmänningar har delvis sin grund i förhållanden, som i Finland
Källa: Project Runeberg ·
