Sida 655
Atterbom, Per Daniel Amadeus
1293
Atsjin-Atterbom.
1294
den siluriska och den devoniska tiden samt stenkolstiden. I Gotlands öfversiluriska lager torde den vara den allmännaste försteningen. G. L.
Atsjin, eg. Atjih, "fredens ort", Höll. At-chin, oberoende sultanat på den norre änden af ön Sumatra. Till storleken omkr. 50,000 qv.-kilom. (900 qv.-mil). Det gränsar i s. dels till områden, tillhörande oberoende Batta-stammar, dels till nederländska besittningar. Landets inre är fyldt af berg; den bebodda kuststräckan är ett fruktbart land med sundt klimat. Innevånarna äro af malajisk stam och muhammedansk trosbekännelse. Statsskicket är ett slags fede-ralism: de smärre områdena (mukims) styras af ärftliga höfdingar, hvilka tillsammans bilda sultanens riksråd; derjämte hafva dessa områden en utvecklad kommunalstyrelse och äro sins emellan ganska oberoende. På 1600-talet var riket A. mäktigt och utbredt öfver halfva Sumatra. England och Nederländerna sträfvade sedan vexelvis att vinna inflytande der, ända till 1870, då Nederländerna afstodo till England sina besittningar vid Guinea inot vilkor att erhålla fria händer på Sumatra. O vänskapen mellan Atsjin och Nederländerna bröt derpå (1873) ut i ett krig, som ännu fortfar. - Hufvudstad: Atsjin, beläget vid en flod af samma namn. Omkr. 3,000 innev.
Atta'CCa, Ital., musikt., "fall in!", betyder, att en föregående hufvuddel af ett musikstycke skall omedelbart, utan någon paus, fortsättas af den följande.
Attaché, Fr., en vid beskickning i ett främmande land anställd tjeristeman af lägste graden. - Attachement, tillgifvenhet, böjelse. - Attacherad, vara a. vid, vara fäst vid, vara någon tillgifven; hafva anställning som attaché.
Atta'ek (Fr. attaque\ häftigt anfall. - Attackera, anfalla.
Attalea H. B. K., bot., växtslägte af nät. fam. Palmce L., kl. Polyandria L., innefattande palmer med parbladigt delade blad. Dit hör A. fun ij e ra Mart., Piassaba-palmen från Brasilien, hos hvilken bladskaftens utvidgade baser innehålla ett slags grofva, styfva fibrer, som under namn af Piassaba införas till Europa, der de arbetas till varaktigt tågverk, qvastar eller borstar. Frukterna, som kallas Coquillanöt-ter, hafva ett stenhårdt skal, hvaraf tillverkas åtskilliga svarfveriarbeten, såsom knappar, kulor till rosenkransar m. m. Nötterna af A. Co-hiine Mart. från Honduras lemna en värdefull olja. A. excelsa, Uricuru-palmen, har äfven oljerika och ätbara frukter, som användas att underhålla den eld och rök, genom hvilken kautschuksaft intorkas och får sitt vanliga, mörk-färgade utseende. Ldt. o. T. s.
A'ttaillS (Grek. -os). 1) Namn på konungar i riket Pergamum, hvilket omkr. 280 f. Kr. grundlades i nordvestra Mindre Asien och egde bestånd i omkr. 150 år. A. I, reg. 241-197, antog konungatitel 239 efter en seger öfver gal-lerna, kämpade länge emot konungarna af Mace-donien och Syrien samt slöt sig af denna anledning till romarna. Han dog 197 i Grekland. A. II, den förres son, efterträdde 159 sin äldre
broder Eurnenes II och dog 138. Han följdes i regeringen af sin brorson A. III, hvilken kort efter tronbestigningen föll i vansinne och i detta tillstånd dog 133. Han hade testamenterat sina gods och rikedomar (deraf uttrycket "attaliska skatter") till romarna, hvilka, under förevändning att han hade menat hela sitt rike, gjorde detta till en romersk provins (omkr. 130). Alla de nämnde furstarna med namnet A, gjorde sig kända som ifriga gynnare af konst och vetenskap. - 2) A., vestromersk kejsare, var 409 stadsprefekt i Kom, då han af Alarik uppsattes till motkejsare mot Honorius. Aret derpå afsatt, antog han, på uppmaning af goten Ataulf, å nyo kejsaretiteln 414. 416 togs han till fånga af Honorii fältherre och förvisades till ön Lipari.
Attar, tekn., handelsnamnet på äkta rosenolja.
Attendera (af Lat. atténdere, utspänna), gifva akt på, rikta uppmärksamheten på.
Attentat, Fr. (af Lat. attentäre, antasta, angripa), förgripelse, djerft tilltag, mordförsök.
Attention (jfr Attendera), uppmärksamhet; sorgfällighet; tjenstaktighet. - Attentiv, uppmärksam.
Atterbom, Per Daniel Amadeus, universitetslärare, skald, literaturhistoriker, föddes den 19 Jan. 1790 i Åsbo socken i Östergötland. Redan såsom barn älskade han böcker; vid sex års ålder lärde han sig på egen hand tyska språket och läste med ifver gamla skrifter om Nordens forntid samt folksagor och folkvisor. Tidigt sysselsatte han sig med eget författarskap: då han var åtta år skref han en roman, Alphonsii8 och Marina, historia gjord aj mig. I sitt tionde år kom han till skolan i Linköping, der han i sin morbroders, d. v. konsistoriinotarieii P. Kernells, bibliotek gjorde bekantskap med flere af den tidens gustavianske skalder: Kellgren. Leopold och Bellman, äfvensom med Franzén och några tyska författare, såsom Wieland och Biirger. 1805 blef han student i Upsala, Straxt efter sin ankomst dit upptogs han i sällskapet "Vitterhetens vänner", och när detta, till följd af de fleste medlemmarnas af flyttning från akademien, kort derefter upplöstes, stiftade A. i förening med Elgströrn, Hedborn, Palmblad ni. fl. (1807) ett nytt sällskap, som först kallade sig "Musis amici" och sedan "Aurora-förbundet". Inom denna krets af unga poeter och kritici intog A. genom sina stora skalde-gåfvor och sina omfångsrika studier i literatur, filosofi och historia allt ifrån första stunden den främste platsen. Sällskapet gjorde till sin uppgift att fortsätta den af Thorild började kampen mot den i svenska poesien rådande ensidiga efterbildningen af franska mönster. Dess medlemmar hade blifvit starkt påverkade af den vid denna tid i Tyskland blomstrande nyromantiska skolans poesi - med hennes hemlighetsfulla dunkel, frihet från allt regeltvång, vexlande, från söderns skalder hemtade versformer och nya idéer om konstens och poesiens betydelse. I synnerhet för A., hvars lifliga inbillning redan i barndomen varit sysselsatt med folksagans och folkvisans underbara äfventyr, måste denna nya diktkonst ega en stark dragningskraft. Aurora-
Källa: Project Runeberg ·
