Sida 347
Ananassa
677 Analys - Ananassa. 678
genom Bunsens arbeten. Vid dylika analyser inneslutes den gas, som skall analyseras, i ett graderadt rör (eudiometerrör) öfver qvicksilfver, och uti den sålunda afmätta volymen af gasen införas efter hvarandra ämnen, som ega förmågan att uppsupa särskilda gaser. Genom den volymförminskning, som derigenom uppstår, finner man de uppsupna gasernas volymer och kan deraf, om deras egentliga vigter äro kända, beräkna deras vigt. Om man deremot skall analysera gasblandningar, t. ex. af syre och väte (luft), hvilka ej uppsupas af tjenliga medel, söker man förena dem med vissa andra gaser, af hvilka afmätta volymer tillsättas, hvarefter man ser efter huru mycket som uppstått af föreningen och deraf beräknar gasens mängd. Om t. ex. en blandning af syre och qväfve skall analyseras, blandas gaserna med en afmätt volym vätgas, hvarefter man medelst platinatrådar, som finnas insmälta i röret, låter elektriska gnistor slå genom gasblandningen. Derigenom förenas syret, men ej qväfvet, med den tillblandade vätgasen till vatten. Gasblandningens volym minskas, och då man vet, att 2/3 af den förbrända gasvolymen utgöres af väte och 1/3 af syre, behöfver man endast, efter förbränningen, dividera volymförminskningen med 3 för att finna mängden af syre. Närmare detaljer angående gasers analys finnas i "Gasometrische methoden" af Bunsen. Af särskild vigt är analysen af organiska ämnen, en analys, som fått namnet elementaranalys. - De flesta organiska ämnen bestå af kol, syre och väte. För att bestämma huru mycket af dessa beståndsdelar ett ämne innehåller behöfver man endast förena kolet och vätet med syre, d. v. s. förbränna dem, då kolsyra och vatten bildas. Förbränningsprodukterna få derefter i gasformigt tillstånd stryka först genom ett noga vägdt och med klorkalcium fyldt rör, hvari vattnet qvarhålles, och sedan genom en vägd apparat, innehållande kalilut, som uppsuper kolsyran. Genom att efter försöket väga dessa apparater erfar man lätt vigterna af vattnet och kolsyran samt beräknar deraf vätets och kolets vigter. Subtraheras summan af vätets och kolets vigter från vigten af det förbrända ämnet, är skilnaden syre, så vida ämnet ej innehöll något annat ämne. Är det organiska ämnet qväfvehaltigt, måste man särskildt bestämma qväfvet, hvarvid det antingen frigöres och uppmätes som qväfgas eller ock afsöndras i form af ammoniak, som väges i förening med klorväte såsom salmiak, af hvars vigt qväfvets mängd beräknas. Den organiska elementaranalysen uppfans af Lavoisier (d. 1794), utbildades af Berzelius, men vann sin fullkomning genom Liebig. Se vidare "Anl. zur qvant. chem. analyse" af Fresenius. P. T. C.
Analys, Spektral-. Se Spektral-analys.
Analysera (af Grek. analyein, upplösa, förklara, utreda), sönderdela ett ämne i dess beståndsdelar, upplösa, t. ex. analysera en tackjernsart, ett pulver; förklara, utreda, t. ex. analysera ett begrepp, en sats.
Analysör l. Analysator (jfr Analysera), fys., kallas den apparat, med hvilken man undersöker, huruvida ljus är polariseradt eller icke, och i förra fallet bestämmer polarisationens beskaffenhet. Mer invecklade apparater, tjenande till detta ändamål, kallas polariskoper. De olika slagen af analysörer skola beskrifvas under artiklarne Polarisation (ljusets) och Polariskop. Se för öfrigt Nichols prisma och Turmalin. R. R.
Analytisk (jfr Analysera), upplösande, sönderdelande, utredande. - 1) Analytisk geometri. Se Analys 2. - 2) Analytisk kemi. Se Analys 3. - 3) Analytisk metod. Se Analys 1.
Anam, geogr. Se Annam.
Anamesit, petrogr., en grå eller brunsvart, vulkanisk bergart, som utgöres af samma mineralbeståndsdelar som dolerit (nämligen en fältspat, plagioklas, augit och magnetisk jernmalm jämte något apatit), men som har en så finkornig, nästan tät struktur, att de särskilde beståndsdelarna ej kunna urskiljas med blotta ögat. Förekommer i Skotland, Irland och på Island äfvensom vid Hanau och Kassel i Tyskland m. fl. st. E. E.
Anamirta Colebr., bot., växtslägte hörande till nat. fam. Menispermaceæ DC., Dioecia Lin., med blomfoder af 6 blad i 2 kransar och utan blomkrona. Ståndarne många; frukten stenfruktartad. A. Cocculus Wigth o. Arn. är en slingrande buske i Ostindien. Dess giftiga frukter kallas i droghandeln Cocculi indici, af menige man i Sverige Kockelkärnor, Kockelbär. O. T. S.
Anamnes (Grek. anamnesis, af anamimneskein, påminna), med., den afdelning af en sjukdomshistoria, som handlar om patientens föregående tillstånd.
Anamorfoser (Grek. anamorfosis, ombildning), fys., kallar man vrängda eller vanskapliga bilder, som äro ritade på ett sådant sätt, att de gifva riktiga bilder af föremålen, när de betraktas i en viss sned riktning (optiska anamorfoser), i en cylindrisk, konisk eller pyramidalisk spegel (katoptriska a.) eller genom mångkantiga slipade glas (dioptriska a). R. R.
Ananas, bot. Se Ananassa.
Ananashampa (Piña) kallas de fina, hvita, sidenglänsande fibrerna i ananasväxtens blad. De nyttjas i Amerika, vestra Afrika och Ostindien till tråd, snören och väfnader. De fina och dyrbara tyg (ananaslärft, piñas), som förfärdigas deraf på Filippinerna och Manila, äro mycket berömda.
Ananasolja, kem., kallas en eterart, smörsyre-etyleter, hvilken mycket nyttjas som tillsats till artificiel rom. Hon beredes genom uppvärmning af 1 del svafvelsyra, 2 delar smörsyra och 2 delar alkohol samt destillering af blandningen. Hon är en färglös, vid 119° kokande och af ananas luktande olja, som föga löses i vatten, men i alla förhållanden i alkohol. Blandad med alkohol kallas hon rom-essens. P. T. C.
Ananassa Lindl., bot., växtslägte af nat. fam. Bromeliaceæ, Hexandria Monogynia L. Till detta slägte hör Ananassa sativa Lindl., som lemnar ananas, hvilken anses som en bland de ädlaste af alla frukter. Växten är inhemsk
Källa: Project Runeberg ·
