Sida 78
Adjektiv
likbetydande, likgiltig), likgiltiga ting och handlingar, d. ä. i allmänhet sådana, som utan skada kunna underlåtas eller iakttagas; på det moraliska området: det hvaröfver man ej behöfver bekymra sitt samvete. -- Ordet fick kyrkohistorisk betydelse genom de s. k. adiaforistiska striderna inom den Lutherska kyrkan. Den första af dessa uppstod 1548 af följande anledning. Kejsar Karl V hade efter slaget vid Mühlberg utfärdat en tills vidare gällande religionstadga, Augsburger-Interim, i hvilken han fordrade, att protestanterna skulle återupptaga en mängd katolska bruk. På grund deraf uppsatte de wittenbergske teologerna, med Melanchthon i spetsen, det s. k. Leipziger-Interim (1548), hvaruti åtskilliga af dessa bruk förklarades för utvärtes, för det kristliga lifvet likgiltiga ting (adiafora), på hvilka man för åstadkommande af enhet och fred gerna kunde ingå utan kränkning af den evangeliska tron. Mot dessa adiaforister uppträdde den häftige Flacius, understödd af teologerna i Jena och Nedre Sachsen. Striden fördes å ömse sidor med stor förbittring, äfven sedan religionsfreden i Augsburg 1555 undanrödt sjelfva tvisteämnet. Melanchthon erkände om sider, att han gått för långt i sina medgifvanden. 10:de art. i Formula Concordiæ (1577) afgjorde slutligen frågan emot adiaforisterna. -- Den andra adiaforistiska striden uppstod i början af 18:de årh. emellan de ortodoxe å ena sidan och Speners anhängare, de s. k. pietisterna, å den andra. De senare fördömde alla verldsliga nöjen: dans, spel, teaterbesök o. s. v. såsom oförenliga med kristligt allvar. De ortodoxe deremot, med Löscher i spetsen, förklarade allt sådant för adiafora.
Adiantum Lin., ett ganska artrikt ormbunkslägte, med sporgömmena ordnade i afbrutna linier eller punkter i det ofta prydligt och fint delade stambladets kanter. För det vackra utseendets skull odlas flere arter allmänt i växthus och terrarier, men de trifvas ej väl i fönstren i våra vanliga boningsrum, emedan luften der vanligen är för torr. En bland de mest kända arterna är A. Capillus Veneris L., "jungfruhår", hvilken tillhör södra Europa och ännu är såsom läkemedel upptagen i flere länders farmakopeer. Den nyttjas förnämligast till beredning af Syrupus Capillorum, som anses verksam mot lungkatarrer. Hos oss har detta medel kommit ur bruk. Flere andra arter, t. ex. A. pedatum W. i Nord-Amerika och den synnerligt vackra A. cuneatum Langsd. & Fisch. i Brasilien, användas såsom läkemedel. O. T. S.
Adiaterman (af Grek. nekande part. a, och diathermainein, genomvärma), fys., som icke genomsläpper värmestrålar. Jfr Aterman.
A die, Lat., handelst., från (bestämd) dag. A die recepti, från emottagningsdagen.
Adieu l. Adjö, af Fr. à Dieu, (vare du anbefalld) åt Gud; farväl.
Adige [adidje], det tyska Etsch, flod, som rinner upp på Tyrol-alperna vid gränsen af Graubünden, genomflyter södra Tyrolen och de italienska provinserna Verona, Padua samt Rovigo och faller ut vid Fossone i Adratiska hafvet. Längd 52 1/2 mil, hvaraf nära hälften i Tyrolen; raka vägen från källan till mynningen 31 mil; fall 4,625 fot; segelbar från Eisacks inflöde. A. medför en myckenhet grus och slam, hvarigenom dess mynning uppgrundas till ett delta, som hindrar vattnets fria lopp och icke sällan orsakar förhärjande öfversvämningar. Adige står i förbindelse med Po genom kanalerna Adigetto och Bianco. Bifloder från venster Passer, Eisack och Avisio; från höger Nos.
Adige, inhemskt namn på tjerkesserna.
Adi Grat, handelsplats i n. Abessinien, landskapet Tigre, ö. om Adova. Omkr. 8,000 innev. Belägrades af engelsmännen under abessiniska fälttåget 1868.
Adils, en tapper och mäktig Sveakonung af Ynglingaätten, son af Ottar Vendelkråka. Adils är mest bekant genom sin gemål Yrsas sagolika äfventyr samt genom sina strider med konung Åle (Ale) i Norge och sin styfson Rolf Krake från Danmark. A. dog genom ett fall från hästen vid ett offermöte i nuvarande gamla Upsala.
Adilse, en af de tappraste och starkaste af Rolf Krakes tolf fräjdade berserkar.
Ad l. in infinitum, Lat., "till det oändliga", i oändlighet, utan ända.
Ad interim, Lat., tills vidare. Jfr Interim.
Adipocire [-sir], Fr. (af Lat. adeps, fett, och cera, vax), fettvax eller likvax, ett hvitt, tvålartadt ämne, som uppstår, då djurkroppars väfnader förruttna utan luftens tillträde och vid närvaro af fukt eller vatten. Det bildas t. ex. i lik, som blifvit begrafna i fuktig jord, och utgöres förnämligast af ammoniaktvål af palmitinsyra. P. T. C.
A dirittura l. a drittura, Ital. (af Lat. dirigere, rikta, måtta), handelst. 1). Vid transport af gods: raka vägen, utan omlastning. 2) Betecknar i vexelaffärer, att en vexel blifvit direkt utställd på en person utan förmedling af någon tredje person; utan mellanhand, omedelbart.
A ditto, handelst. Se A detto.
Adjectivus kallas i finskan den verbalform, som motsvarar andra språks particip.
Adjektiv l. Adjectivum (Lat., af adjicere, tillägga), gramm., tilläggsord, egenskapsord, d. v. s. ett ord, som närmare bestämmer ett substantiv, genom att tillägga det en egenskap eller beskaffenhet såsom kännetecken. Adjektivet utmärker sålunda en tillhörighet och är till betydelsen nära beslägtadt med genitiven (jfr t. ex. den gamla ännu brukliga genitiven laga i laga tid, fång o. d., som kan ersättas af adj. laglig). Det kan antingen såsom attribut ställas omedelbart intill substantivet (en stark man) eller såsom en del af predikatet sättas i förbindelse med verbet (mannen är stark). -- A:ets böjning är i de äldre språken af vår språkstam tämligen rik: hvarje kasus i alla kön har egna former, hvilka till största delen gått förlorade i de nyare språken. Förbindelsen emellan adjektiv och substantiv är derför hos de förra innerligare, då deremot de moderna språken i flere fall närmat adjektivets bruk till adverbets. Vissa språk åtskilja en stark och
Källa: Project Runeberg ·
