Sida 359
Andalusien
701 And - Andalusien. 702
A. Näbbet längre än tarsen. a. Stjerten med flere än 14 pennor. a. Näbbets lameller kamlika, längs 1/3 af näbblängden hängande under öfverkäkskanten. Vingspegeln hvit. - Snatterand (Anas strepera). b. Näbbets lameller listformiga, blott längs en kortare (eller ingen) del af näbblängden hängande under öfverkäkskanten. I. De mellersta stjertpennorna icke synnerligen längre än de yttre. 1. Vingspegeln blå. - Gräsand (Anas boschas). 2. Vingspegeln upptill grön. 1. Näbbets bredd vid roten ungefär 1/3 af näbblängden. - Praktand (A. falcaria). 2. Näbbets bredd vid roten betydligt mindre än 1/3 af näbblängden. Vingpennorna med bruna spolar. - Kricka (A. crecca). II. De mellersta stjertpennorna förlängda. - Spjut-and (A. acuta). b. Stjerten med 14 pennor. Vingpennorna med hvita spolar. - Årta (A. querquedula). B. Näbbet ungefär af tarsens längd. - Bläsand (A. penelope). Se vidare de särskilda arterna. F. A. S. Andjagten har till sitt hufvudsakliga föremål gräsanden, hvilken inom södra och mellersta Sverige är den allmännaste andarten och ännu tämligen talrikt förekommer vid sjöar och vattendrag. Nämnda jagt idkas mest vid den tid, då ungarna äro någorlunda vuxna, med tillhjelp af hund; på hösten skjutas änder dels på s. k. "sträckskytte", när de i skymningen flyga från ett vattendrag till ett annat, dels vid "stakning", i båt, den tid då de ligga samlade i vassarna; för öfrigt vid tillfälligt anträffande, genom s. k. "krypskytte". - Enligt nu gällande jagtstadga är jagt å gräsand tillåten fr. o. m. d. 11 Juli t. o. m. d. 15 Mars. J. W. L.
And, Andreas, domprost i Upsala. Se Andreas Andreasson.
Anda Gomesii Juss. (A. brasiliensis Raddi), bot., ett i Brasilien växande stort träd af euphorbiaceernas familj, med ymnig mjölksaft och frukter af ett mindre äpples storlek, innehållande inom ett hårdt skal två hasselnötstora frön, Semina Andæ brasiliensis l. Purgados Paulistos, hvilka ega afförande egenskaper. Åt en fullvuxen är ett frö tillräckligt för detta ändamål. Genom frönas pressning erhålles i ymnig mängd en fet, lätt torkande olja. - Skalet hos anda-frukten verkar adstringerande och användes mot diarré. O. T. S.
Andalusien, den sydligaste delen af den pyreneiska halfön, gränsar i n. till Estremadura och Nya Kastilien, i ö. till Murcia, i v. till Portugal, i s. v. till Atlantiska hafvet och i s. till Medelhafvet samt innefattar de gamla moriska konungarikena Granada, Jaen, Cordova och Sevilla. För närvarande är landet indeladt i 8 provinser: Almeria, Granada, Malaga, Jaen, Cordova, Sevilla, Cadiz och Huelva. Den sammanlagda arealen 1,583 qv.-mil. 3,264,640 innev. (1870). Spaniorerna sjelfva skilja mellan Hög-Andalusien (Andalucia alta) och Låg-Andalusien (Andalucia baja). De förstå med det förra de höglända trakterna omkring Guadalqvivirs öfre lopp samt Granadas bergsterrasser med deras högplatåer och väldiga kedjor, af hvilka Sierra Nevada är den högsta. Låg-Andalusien utgöres af det s. k. Bætiska låglandet omkring Guadalqvivirs mellersta och nedre lopp med dess hufvuddelar: den småkulliga Campiña de Cordova och slätten omkring Sevilla. Den mot norr belägne delen af landet fylles till en betydande del af det marianska bergsystemet med dess hufvudmassa. den s. k. Sierra Morena, af innevånarne vanligen blott kallad la Sierra. Stora delar af landet upptagas af stepper, såsom de Granadinska och Bætiska stepperna, af hvilka den senare utbreder sig på ömse sidor om floden Jenils nedre lopp. Steppartade äro äfven de salthaltiga sumptrakter, som under namn af "marismer" finnas på venstra stranden af nedre Guadalqvivir. Dessutom finnas andra vidsträckta marker, hvilka ligga fullkomligt ouppodlade dels af brist på folk, dels till följd af sin fattigdom på vatten. Låglandet omkring Guadalqvivir är visserligen af naturen fruktbart, men endast till en ringa del odladt. De rikaste nejderna i landet äro de s. k. Vegas ("fruktbara slätter"), af hvilka den, som ligger omkr. Granada, är mest berömd. Oaktadt jordbrukets jämförelsevis låga ståndpunkt frambringar Andalusien, till följd af sitt omvexlande klimat och sin fruktbara jordmån, de mest olika växtalster. Låglandet gifver hvete (vida utöfver behofvet), majs, trädgårdsväxter, olja, vin och sydfrukter, i synnerhet oranger. Hög-Andalusien bjuder äfven på en rik omvexling af frukter och sädesslag; och i den af naturen gynnade kusttrakten vid Medelhafvet finnes olja, vin, alla slags sydfrukter, sockerrör, bomull och kochenill. Näst åkerbruket är boskapsskötseln innevånarnas hufvudnäring. Andalusiens hästar hafva vunnit stor ryktbarhet. Landet är äfven rikt på mineral, och bcrgshandteringen har på de sista åren vunnit i utveckling. - Innevånarna, andalusierna, äro ett blandningsfolk, som uppkommit genom förening mellan de äkta spaniorerna och morerne, eller araberna, landets forne herrar. För öfrigt påminna både ansigtstyp, seder, språk och nationalkarakter om befolkningens österländska ursprung. I några aflägsna trakter äro innebyggarna af nästan oblandad morisk ras och kallas moriscos. Utom den morisk-spanska befolkningen finnas äfven flere tusen zigenare. - Bland Andalusiens städer märkas de historiskt vigtiga Granada, Cordova och Sevilla - de bägge sistnämnde liggande vid Guadalqvivir -, Malaga, Cadiz och Jeres de la Frontera. Hjr. Andalusien var i äldsta tider bebodt af turdetanerna, ett iberiskt folk. Sedermera anlade fenicierna kolonier derstädes (Tartessus, Gades), och landet eröfrades af kartagerna, som dock 201 f. Kr. måste afstå det till romarna. Under dem bildade det en del af provinsen Bætica och blef medelpunkten för den romerska
Källa: Project Runeberg ·
