Sida 153
Ahlqvist
genom upprepade besök i Europas större städer, i synnerhet Paris och Wien, utbildat sig till en i sitt fack framstående konstnär. Under Robergs sjukdom 1858 tillförordnades A. att sköta dennes befattning vid stora teatern, och följande året framträdde han med dekorationerna till operan Gustaf Vasa. Han utnämndes 1863 till ordinarie dekorationsmålare och kostymordonnatör vid de kongl. teatrarna, hvilken plats han lemnade 1868, då han tillsammans med L. Josephson upprättade den n. v. Mindre teatern i Stockholm. Året derefter flyttade han till Köpenhamn, vid hvars kongl. teater han tog anställning, men återvände 1871 till Stockholm för att måla för stora teatern derstädes. Han blef 1872 ledamot af Akademien för de fria konsterna och begaf sig 1874 å nyo till Köpenhamn, der han för närvarande är verksam. -- Ahlgrenssons scenerier vittna om rik uppfinningsgåfva; de äro karakteristiska och korrekta samt ega en glänsande kolorit. Bland hans förnämsta arbeten må nämnas dekorationerna till Judinnan, Rienzi, Afrikanskan, Den flygande holländaren, Lohengrin, alla i Stockholm, samt de för Köpenhamns teater utförda dekorationerna till Trymskviden, Kort Adeler och Hærmendene på Helgeland.
Ahlman, Per Zacharias, ämbetsman, född i Okome socken i Halland 1734. Sedan han några år tjenstgjort dels i Svea hofrätt, dels i ett par af Stockholms stads ämbetsverk, befordrades han till sekreterare i Jernkontoret 1763, till advokat-fiskal i Kommerskollegium 1770, fick titel af lagman 1782 samt var vid riksdagarne 1789 och 1792 sekreterare i bondeståndet. Såsom sådan räckte han Gustaf III hjelpsam hand vid genomförandet af planerna för utvidgningen af konungamakten och kan med rätta anses såsom en af de verksammaste befordrarne af statshvälfningen 1789. Han förordnades till underståthållare i Stockholm 1790 och utnämndes 1792 till vice president i Vasa hofrätt. Död 1802. H. H.
Ahlman, Martin Erik, universitetslärare, teolog, f. i Lund 1773, d. derstädes 1844. Han fick sin skolbildning i sin födelsestad, hvarest han 1788 blef student och 1793 filos. magister. A. utmärkte sig tidigt för skarpsinne och grundliga kunskaper, synnerligen i filosofi, teologi, matematik och "ekonomi". 1799 blef han prestvigd, tjenstgjorde derefter någon tid såsom pastorsadjunkt, blef 1803 docent i ekonomi vid Lunds universitet, 1810 e. o. adjunkt och 1812 direktor för det nyss förut inrättade teologiska seminariet samt slutligen 1816 teologie professor. I denna egenskap verkade han i 28 år som lärare och lyckades derunder i betydlig mån höja och reformera den teologiska bildningen. Han lofordades af sina samtida icke endast för lärdom, utan äfven för rättvisa och för sin "säkra och oförvillade blick vid bedömandet af vetenskapliga förtjenster" samt för sin oegennytta, af hvilken Lunds universitet fick röna flere prof. A. författade flere skrifter, utmärkta för skarpsinne och grundlighet. Bland dessa må nämnas de i Teol. Qvartalsskrift införda uppsatserna Förslag till fred mellan olika tänkande teologer (1828), Om Jesu syndfrihet (1830), Inledning till moralteologien (1832). 1841 utgaf Ahlman Teologiska skrifter, bland hvilka äfven ofvannämnda arbeten intogos, samt 1843 Om den så kallade speculativa dogmatikens förhållande till den rena evangeliska läran.
Ahlmann, Nikolai, nordslesvigarnes representant vid den tyska landtdagen, föddes 1809 i Sönderborg på Als och fick sin uppfostran i Köpenhamn. Efter att hafva arrenderat flere större egendomar i Danmark köpte han gården Fogdarp i Skåne, sålde denna 1856 och flyttade följande året till Als såsom egare af gården Werthemine. 1866 var A. ordförande för den af 47 danska innevånare i Slesvig bestående deputation, som skulle till konung Vilhelm I öfverlemna en adress med 17,100 underskrifter, i hvilken begärdes, att den i Pragfredens femte artikel utlofvade omröstningen skulle få så vid utsträckning som möjligt. Äfven sedermera har han flere gånger försökt att framlemna dylika adresser, men har städse blifvit afvisad. 1867 valdes han jämte Hans Krüger till de danske nordslesvigarnes representant vid den tyska riksdagen. Der afgåfvo dessa tvänne män en förklaring, hvilken de, efter att hafva påmint om Pragfredens femte artikel, slutade med orden "Vi känna oss som danskar, vi vilja förblifva danskar, och vi vilja behandlas som danskar efter folkrättens föreskrifter". Genom att förändra valkretsarnes gränser lyckades det den preussiska styrelsen att hindra Ahlmanns återval vid det närmast följande riksdagsmannavalet (d. 31 Aug. s. å.). Den 7:de Nov. s. å. valdes han dock till medlem af den tyska landtdagen. Men när han och Krüger vägrade att aflägga ed på den preussiska konstitutionen, hvilken enligt deras åsigt icke gäller för Nordslesvig till följd af dess genom Pragfreden bekräftade undantagsställning i riket, och då landtdagen derför nekade dem säte och rösträtt i församlingen, nedlade båda sina mandat. Vid de följande valen (d. 1:sta Okt. 1868) blefvo de återvalda, men nedlade sina mandat af samma orsak som år 1867. Detsamma har sedan upprepats hvarje år. C. R.
Ahlqvist, Abraham, prest, natur- och fornforskare, häfdatecknare, föddes d. 5 Juli 1794 i Mörbylånga socken på Öland. Student i Upsala 1813 och filosofie magister derstädes 1818. Prestvigd s. å. Efter att någon tid hafva tjenstgjort inom församlingarna i sitt födelsestift och vid läroverket i Kalmar fick han 1825 enhällig kallelse af Runstens församling på Öland att blifva hennes kyrkoherde. Kontraktsprost 1831. Fullmäktig i Presteståndet vid riksdagarne 1828 och 1834. Död d. 9 Juli 1844. -- A. var framför allt en nitisk och samvetsgrann kyrkoherde och såsom sådan högeligen älskad af sin församling, men utöfvade derjämte en betydande författareverksamhet. Sin fäderneös naturförhållanden belyste han genom Flora Runsteniensis (I--V, utgifven såsom akademisk afhandling i Upsala 1815--1817) samt Anmärkningar öfver Ölands fysiska beskaffenhet och vegetation (tr. i Vetensk.-akad:s handl. 1821). Hans förnämsta arbete är Ölands historia och beskrifning i två delar (1:sta d.
Källa: Project Runeberg ·
