Sida 263
Almfelt
då Alfonso d'Albuquerque kom från Spanien för att enligt regeringens befallning aflösa honom såsom ståthållare i Indien. Almeida vägrade dock till en början att öfverlemna befälet åt Albuquerque; först sedan han utkräft en ryslig hämd på morerna: slagit deras flotta och lagt Goa i aska, beqvämade han sig att vika för Albuquerque (1509). På väg till sitt fädernesland stupade han för en infödings lans, på kusten af Saldanha-viken i södra Afrika, 1510.
d'Almeida-Garrett, Joao Baptista, portugisisk skald, f. 1799. Han slöt sig 1820 till den demokratiska rörelsen, men måste för den politiska reaktionens skull 1823 fly till England och Havre. 1826 kom han tillbaka, men måste snart åter fly för dom Miguel. Derefter återvände han å nyo med dom Pedros expedition 1832 och fick organisationen af inrikesministeriet sig anförtrodd. 1837 var han medlem af Cortes. Död 1854. -- A. var en bland dem, som i Portugal införde nyromantiken och riktade uppmärksamheten på folkdiktens skatter. I skaldestycket Camoes (1825) besjöng han sitt lands störste skald, i Dona Branca, ou a conquista do Algarve (1826) gisslade han munkväsendet, i Adozinda (1828) började han bearbeta gamla folkromanser, dock ännu efter förebilden af W. Scotts "Lays". Hans Romanceiro (1851--53) innehåller en förtjenstfull samling af dylika romanser. Liksom han sökte grunda en romantisk epik, så ville han ock nyskapa en nationel teater. Hans Anton de Gil Vicente (1838) förklarades af konstdomare för det första rent nationella portugisiska dramat. Andra dramatiska arbeten af honom äro D. Filippa de Vilhena (1840), Alfagente de Santarem (1841), Frei Luiz de Sousa (1844). Som romanskriftställare försökte han sig blott en gång: i O Arco de Sant' Anna (1846). Bland hans prosaiska skrifter anses Viagens na minha terra (1837) stå högst i stilistiskt afseende. Almeidas samlade arbeten utgåfvos i Lissabon 1854--67. A. L.
Almén, August Teodor, universitetslärare, född d. 24 Jan. 1833 i Myckleby prestgård i Bohus län. Han blef student i Upsala 1852 och medicine doktor 1860. Samma år förordnades han att förestå professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid Upsala universitet och utnämndes 1861 till professor i dessa ämnen. Ledamot af Vetenskaps-akademien 1872. -- Af hans utgifna förtjenstfulla arbeten må här nämnas följande, såsom af mera allmänt intresse: den med Regnellska priset 1870 belönade afhandlingen Huru bör ett dricksvattens godhet bedömas från sanitär synpunkt? (Sv. Läk.-Sällsk. Nya Handl., Ser. 2., D. 3. 1871), Gelatinæ medicatæ in lamellis (Förhandl. ved de Skand. Naturforskeres 10:e möde i Christiania 1868), Liebigs köttextract (Upsala Läk.-förenings förhandl., Bd 3. 1868), Jemförelse mellan naturliga och konstgjorda helsovatten, sådana de i handeln förekomma (Upsala Läk.-förenings förhandl., Bd 9. 1874), Om förvaring under bomull af infusioner, decocter och näringsmedel (Upsala Läk.-förenings förhandl., Bd 9. 1874). Bg.
Almendingen, Ludvig Harscher von, tysk rättslärd, f. 1766 i Paris. d. 1827 i Dillenburg.
Han blef 1794 lärare i rättsvetenskap vid dåv. universitetet i Herborn och verkade jämte Feuerbach och Grolman ifrigt för kriminalrättsvetenskapens utveckling. Han utnämndes 1803 till "Oberappellationsgerichtsrath" i Hadamar och blef 1816 vice president i hofrätten i Dillenburg. -- A. är känd genom flere vetenskapliga arbeten, bl. a. Politische ansichten uber Deutschlands vergangenheit, gegenwart und zukunft (1814). Med anledning af en rättegång emellan den äldre och den yngre linien af huset Anhalt-Bernburg underkastade A. den preussiska lagstiftningen en bitter kritik och blef på grund deraf dömd till ett års fästningsstraff. Hofrätten i Dillenburg stadfäste icke domen. A. led derför intet straff, utan blef pensionerad, och drog sig tillbaka till privatlifvet (1822). Hans Juridische schriften utgåfvos 1803--19.
Almeria. 1) Spansk provins, som omfattar det vid Medelhafvet belägna östra hörnet af konungariket Andalusien. 155,33 qv.-mil. 361,553 innev. (1870). Landet består af torra och skoglösa berg samt fruktbara dalar. Åkerbruk, bergverk, fiske och skeppsfart äro befolkningens hufvudnäringar. -- 2) Befäst hufvudstad i förutnämnda provins, nära Medelhafskusten. v. om floden Almerias mynning. 29,426 innev. (1870). Stor hamn. Handel med vin, silke, bly och kochenill, torkade vinbär och det för papperstillverkningen så vigtiga esparto-gräset. Blyoch galmejgrufvor samt mineralkällor i granskapet. -- A. hette fordom Portus Magnus, stod 400 år under morernas välde och ansågs då som Spaniens rikaste och mest betydande stad, näst Granada. 1147 eröfrades det af den aragoniske konungen Alfons VI.
Almesåkra, socken i Småland, belägen dels i Vestra, dels i Tveta härad af Jönköpings län. Arealen 12,585 tnld, hvaraf 532 inom Tveta härad. 19 ofm., 14 5/8 fm. mtl. 686 innev. (1874). Annex till Malmbäcks församling i Vestra härads kontrakt af Vexiö stift. -- Socknen hette i forna tider Almarsakra (1337) och Elmesaakra.
Almfelt, adlig ätt, härstammande från en prestslägt med namnet Almqvist, från Almby socken i Nerike. -- 1) Lorentz Peter A. föddes 1739 i Stralsund, der fadern då var pastor vid grefve Dohnas regemente. 1770 blef han adjutant vid Finska lätta dragonkåren och steg sedermera till öfverste för Jämtlands regemente (1785). Död i Stralsund 1807. -- Jämte sin broder Johan blef han 1772 adlad, till belöning för sitt rojalistiska deltagande i Gustaf III:s revolution, men vid 1789 års riksdag var han en bland konungens häftigaste motståndare. Han blef till följd deraf fängslad och förd till Varbergs fästning, der han en tid hölls i förvar. -- 2) Lorentz Axel Fredrik A., den föregåendes brorson, född 1781, död 1844 såsom kapten vid Telegrafkåren i Stockholm. Han var en skicklig figurtecknare och kopparstickare, och honom tillskrifvas väl med rätta de satiriska karikaturer från 1808--10, hvilka äro riktade mot den under sina senare år af politiskt hat förföljde Sam. af Ugglas och mot borgareståndets dåv. talman. H. N. Schwan.
Källa: Project Runeberg ·