Sida 19
Abctuorium l. Abgatorium
skulle vara ofantlig -- man har näml. beräknat antalet af romkorn i en abborrhona till öfver 200,000 -- men hon lägger dessa ägg förenade i form af en sträng, så att blott ett fåtal kan befruktas af hanens mjölke och utvecklas, medan flertalet dör bort. F. A. S.
Abbot, en hederstitel, som ursprungligen gafs åt hvarje äldre munk, men från 5:te årh. uteslutande tillkom klostrens föreståndare, hvilka hade rättighet att af sina munkar kräfva ovilkorlig lydnad. Först i 6:te årh. stadgades, att abboterna skulle vara prestvigda, hvilket förut ej alltid varit fallet, och det sjunde ekumeniska mötet (i Nicaea, 787) medgaf dem rättighet att tilldela munkarne lägre presterlig ordination; dock stodo de sjelfva i lydnadsförhållande till stiftets biskop. Men med klostrens tilltagande rikedom växte också abboternas makt. Många undandrogo sig biskoparnes myndighet och gjorde sjelfva anspråk på biskopliga rättigheter. Abboter med biskoplig värdighet kallades infular-abboter, och innehade de tillika biskoplig makt, så att de omedelbart lydde under påfven, kallades klostret omedelbart eller befriadt och utgjorde med underlydande ett abbotstift. I Tyskland och Schweiz funnos t. o. m. furstliga abbotstift, såsom Fulda, S:t Gallen m. fl. -- Ursprungligen valdes abboten af klostrets munkar och invigdes sedan af biskopen. Ofta tillvällade dock furstarne sig rättigheten att tillsätta abbot. En följd deraf blef, att med 8:de och 9:de årh. abbotstiften började komma i lekmäns händer såsom belöningar för krigiska bedrifter. Dessa verldslige abboter, eller "abbotgrefvar" (kallade abbates comites eller abbates milites), drogo blott inkomsten af stiften; det verkliga föreståndareskapet öfverlemnades åt dekaner och priorer. De rikaste stiften förbehöllo furstarne ej sällan åt sig sjelfva eller såsom "taffelgods" (underhållsgods) åt medlemmar af sina familjer. Så var Hugo Gapet "sekularabbot" i det nära Paris belägna S:t Denis. Sekularabboter kallades de verldslige till skilnad från de andlige s. k. regular-abboterna. Vid den reformation af klostren, hvilken tog sin början i 10:de årh., afskaffades ändtligen bruket af verldsliga abboter. Missbruket förnyades dock åter i Frankrike i 16:de årh. (Jfr Abbé). I vissa protestantiska stater i Tyskland bibehölls titeln A. åt föreståndarne för forna kloster, som vid reformationen blifvit förvandlade till skolor, o. d. Jfr Abba och Mandrit.
1. Abbot [abbått], George, engelsk prelat, en af de verksammaste politiska karaktererna under Stuartarne Jakob I:s och Karl I:s regering. Född 1562 i Guilford, blef 1610 ärkebiskop af Canterbury och dog 1633 i Croydon. A. var i besittning af djup lärdom och utmärkt af en för sin tid ovanlig fördragsamhet. Af Jakob användes han i de mest betydande statsangelägenheter, men träffades af Karls onåd för den beslutsamhet, hvarmed han motsatte sig dennes enväldiga regeringsåtgärder. A. deltog 1604 verksamt i utarbetandet af den ännu gällande engelska bibelöfversättningen.
2. Abbot [abbått], Robert, biskop af Salisbury, den föregåendes äldre broder, född 1560, död 1617. Lärd teolog och författare af en afhandling De suprema potestate regia (1616), skrifven till den absoluta konungamaktens försvar.
Abbot [abbått], Charles, Lord Colchester. Se Colchester.
Abbotsford [abbåttsfård], en liten by i Skotland. Namnet verldsbekant genom Walter Scotts i närheten belägna bostad af samma namn.
Abbotstift. Se Abbot.
Abbott [abbått], Charles, Lord Tenterden, berömd författare i engelsk sjörätt, f. 1762, död 1832 såsom lord chief justice of King's Bench (president för konungens domstol) i England, efter att först hafva aflagt många prof såsom skicklig sakförare. Hans arbete Treatise of the law relative to merchant ships and seamen, 1802, utgör en källskrift inom sjölagstiftningen och åtnjuter det största anseende så väl inom som utom England.
Abbott [abbått], John Stevens Cabot, nordamerikansk prest och skriftställare, f. 1805 i Brunswick i staten Maine. Han har gjort sig bemärkt i synnerhet genom sin History of Napoleon samt The mother at home, (öfvers. på svenska under titeln Modershemmet 1839; 4 uppl. 60) samt The child at home (öfvers. Barndomshemmet 1839; 2 uppl. 60).
Abbreviation, Abbreviering (af Lat. brevis, kort), förkortning. -- Abbreviator, påflig kansliskrifvare, som uppsätter och utfärdar påfliga bref och handlingar m. m. -- Abbreviatur. 1) Förkortning i skrift. 2) Tonk., förkortning vid betecknandet af tonfigurer, förkortningstecken. -- Abbreviera, förkorta; förkorta ord eller uttryck; använda förkortningar i skrift.
Abbuna, riktigare Abuna. Se Abba.
Abcdarius l. Abcdarie (quasi-latinsk ordbildning), en som håller på att lära sig alfabetet; nybörjare i vetenskap och konst. -- Abcdarier, öknamn på Vederdöparne, emedan de till en början förkastade all vetenskap och konst.
Abchaserna, tjerkessiska folkstammar i Abchasien. A. skildras såsom ett rått, men kraftfullt och krigiskt folk. Deras hufvudnäringar äro åkerbruk och boskapsskötsel; vin, honung och buxbomträ de hufvudsakligaste handelsartiklarne. Fordom idkades slafhandel på Konstantinopel samt sjöröfveri, hvilka näringsfång dock undertrycktes, sedan A. år 1864 blifvit fullkomligt underlagda det ryska riket. A:s antal torde numera icke öfverstiga 100,000, sedan en stor del af folket af missnöje med Rysslands öfverherrskap utvandrat till Turkiet.
Abchasien l. Abassien, fruktbart land [rättelse nf:aa0005] i vestra Asien, ryska Kaukasien, mellan Mingrelien och Svarta hafvet. Sedan 1864 under ryskt välde.
Abctuorium l. Abgatorium, Lat. -- det första ordet bildadt af det latinska och det andra af det grekiska alfabetets tre första bokstäfver -- en ännu bruklig katolsk kyrkoinvigningsceremoni efter Gregorius den stores ritual. Den inledes med Sakarias lofsång (Lukas I: 68 o. följ.),
Källa: Project Runeberg ·
