Sida 360
Andechs
703 Andalusit - Andechs. 704
odlingen i Spanien. Skalden Lucanus, filosofen Seneca och kejsar Trajanus voro födda der. Under folkvandringen intogs det först af vandalerna (och fick efter dem namnet Vandalitia eller Vandalusia), sedan af vestgoterna. 711 föll det för araberna, och Cordova blef hufvudstad för det nya kalifat, som 755 bildades i Spanien. Då kalif-ätten 1051 utdog, sönderföll landet i flere moriska konungariken. Från dessa eröfrades 1238-48 Sevilla, Cordova och Jaen af kastilianerna, och slutligen, 1492, föll morernas sista besittning på halfön, Granada. De kristnes blinda ofördragsamhet dref de flitige moriske innebyggarna ur landet, och derigenom lades grunden till Andalusiens förfall.
Andalusit, miner., mineral, tillhörande silikatens klass. Det består af basisk kiselsyrad lerjord. Kristalliserar vanligen i rombiska, fyrsidiga prismer med rödaktig, i blekgrått öfvergående färg och något genomskinliga kanter. - A. anträffades först i Andalusien (deraf namnet), men har sedermera blifvit funnet i många andra land. Finnes äfven i Falu grufva. P. T. C.
Andamanerna (Andaman-öarna), ögrupp mellan Bengaliska viken och Martaban-viken, s. om Kap Negrais, mellan 10°-14° n. br. Arealen 120 qv.-mil. Omkr. 13,500 innev. De största öarna i denna grupp äro Nord-Andaman, Mellersta Andaman och Syd-Andaman, skilda från hvarandra endast genom smala sund. De äro alla bergiga, med rik och yppig växtlighet. Deras infödda, föga talrika, befolkning har ingen slägtskap med negrer, papuas, malajer, mongoler o. d. (enligt Owens skelett-undersökningar), utan synas vara urinnevånare på de obetydliga återstoderna af ett fordom förgånget fastland. I början på 1790-talet anlade engelsmännen en koloni vid Cornwallis på Nord-Andaman, men redan tre år derefter öfvergafs orten för sitt osunda klimat. 1857 uppstod en ny koloni vid hamnen Blair på Syd-Andaman, hvilken blef förvisningsort för under indiska upproret fångna seapoys (af infödda hinduer bestående trupper i engelsk-ostindiska regeringens tjenst) och för missdådare. Lord Mayo, Indiens engelske generalguvernör, mördades der 1872.
Andamento, Ital. (af andare, gå), mmikt., "gång", fortskridning. I en fuga: den korta strof, som kallas mellanharmoni och som leder till återupptagande af temat.
Andante, Ital. (af andare, gå), musikt., betecknar en gående, maklig rörelsegrad, midt emellan Adagio och Allegro. A. företer en lugn, värdig och allvarlig karakter. Skarp accentuering och starka känsloyttringar böra derför undvikas i föredraget, utom på de ställen, der kompositören föreskrifver en högre grad af styrka. - A. brukas äfven såsom namn på tonstycken af ofvannämnda karakter. Ett sådant tonstycke är antingen sjelfständigt eller ock står det såsom (vanligen andra) sats i en symfoni, sonat o. s. v. - Andantino, förk. And:o, något hastigare och lifligare tempo än andante, mellan detta och allegretto. På några ställen, särskildt i England, uppfattas likväl andantino såsom ett långsammare tempo än andante. - Musikstycke med någorlunda lifligt tempo och oftast mindre omfattning än andante.
Andchuj, hufvudstad i ett kanat af samma namn i Turkestan, v. om Balk, på vägen mellan Samerkand och Herat. Omkr. 15,000 innev. Vigtig karavanstation. Drifver betydlig handel på Bokara med goda kameler och svarta lamskinn (s. k. astrakan).
Ande l. anda (af en rot, som hade betydelsen blåsa, flåsa, fnysa) betydde ursprungligen den luft, som drages in och stötes ut genom lungorna, andedrägt ("hemta andan"). Från denna betydelse af oundgängligt medel för den animala lifsverksamheten och af det yttre tecknet till dennas närvaro ("gifva upp andan" = dö) har ordet öfvergått till bemärkelsen af lif och själ ("Åt allt hvad lif och anda har, Du gifver uppehälle"). Sedermera betecknar ordet särskildt menniskosjälen, menniskans andliga väsende, hennes personlighet ("Stora andar ge sin form åt tiden"). Från att vara namn på den andliga sidan af ett väsende, som derjämte är kroppsligt - såsom förhållandet är med menniskan - öfvergår ordet att betyda okroppslig varelse eller ett väsende, som i allo är andligt och evigt ("Gud är en ande"). Med denna betydelse kan man sammanställa den af vålnad ("Jag är din faders ande, dömd till en tid att gå igen om natten"), emedan menniskorna föreställa sig de andliga väsendena såsom "skuggor", luftiga, eteriska kroppar, eller åtminstone såsom bilder af sådana. Jämte sin konkreta betydelse har ordet ande (anda) äfven en abstrakt, då det betecknar ett "väsentligt eller karakteristiskt sätt att vara och verka" och således är liktydigt med "skaplynne", "grundriktning", "stämning" o. s. v. ("Den anda, som röjer sig hos de unge", "dikta i folkvisans anda" o. s. v.) G. s. I bibeln och teologien har ordet ande dessutom följande bemärkelser. 1) Den Helige Ande, den tredje personen i treenigheten. - 2) Principen för det högre, sedliga och religiösa lifvet, den förmåga, hvarigenom menniskan träder i gemenskap med Gud och den osynliga verlden. Företrädesvis brukas ordet ande om det nya, till Gud hänvända sinnelaget hos de pånyttfödde (den nya menniskan, motsatsen till "köttet", eller den gamla menniskan; Gal. 5, 16-23), hvilket så kallas, dels emedan det verkas af den Helige Ande, dels emedan det har sitt organ i den nyss nämnda förmågan hos menniskan, hvilken derigenom kommer till sin rätt. Så säges "vara född af anden", "lefva i anden", "drifvas af anden" o. s. v. - Emedan detta tillstånd är den sanna friheten, sättes anden äfven såsom motsats till "bokstafven" (lagens bokstaf), som är det yttre, tvingande budet (Rom. 7, 6; 2 Kor. 3, 6). E. J. Ö.
Andebesvärjelse. Se Spiritism.
Andechs, benediktin-kloster och berömd vallfärdsort i öfre Bajern, på det "Heliga berget", 1,954 fot öfver hafvet, på östra stranden af Ammer-sjön. För sina många och sällsynta relikers skull besökes A. årligen af tusentals pilgrimer. Det byggdes år 899 och var ursprungligen en befäst borg, stamsäte för de mäktige grefvarna af Andechs, hvilkas ätt utdog med Otto II år 1248.
Källa: Project Runeberg ·