Sida 96
Æmilianus
Tantalidernas fasansfulla saga. Straxt efter sin födelse utsattes han af Pelopia, men blef upptagen af sin farbroder Atreus, utan att denne kände hans härkomst. Af Atreus skickades han att mörda Thyestes; men då upptäcktes hans börd, och Atreus blef sjelf ett offer för det svärd han velat rikta mot sin broder. Thyestes tog derefter i besittning Atrei rike, Mycenæ, men blef sedan förjagad af Atrei son Agamemnon. Under dennes frånvaro vid Troja förförde Ægisthus hans maka, Clytæmnestra, och mördade sedan med hennes hjelp honom sjelf vid han återkomst. Ægisthus herskade derefter ostördt öfver Mycenæ i sju år, till dess han dödades af Orestes, Agamemnons son.
Ægopodium L., bot., växtslägte af nat. fam. Umbelliferæ, Pentandria Digtynia L., hvaraf vi i Sverige ega en art, Æ. Podagraria L., kirskål, som genom sin ymniga rotbildning och snabba utbredning är ett mycket svårt ogräs i våra trägårdar. Blommorna utvecklas mycket olika i flockarne, så att de inre nästan äro mogna, medan de yttre ännu äro under utveckling. A--n.
Ægospotamos (Grek. Aigospotamoi, "getfloden") kallades fordom en liten flod i thraciska Chersonesus, s. om Gallipoli. Utanför dess mynning blefvo athenarne 405 f. Kr. besegrade af spartanerna.
Ægyptus. Grek. Aigyptos, tvillingbroder till Danaus, konung i Argos, lade under sig Melampodernas land, som enligt myten efter honom benämndes Egypten. Hans femtio söner togo med våld Danai femtio döttrar till äkta. De blefvo derför dödade af dessa, med undantag af en enda, Lynceus, som räddades af sin maka Hypermnestra.
Aeken [äken], Hieronymus van, efter sin födelsestad vanligen kallad H. Bosch l. Bos, holländsk målare, f. i Hertogenbosch mellan 1460 och 1464, d. derstädes 1516. Om hans lefnads öden är föga kändt. Man tror, att han någon kortare tid uppehållit sig i Spanien, der, så väl som i Italien, hans taflor blefvo tidigt kända och högt värderade. -- Den excentriske konstnärens många arbeten kunna fördelas i fyra grupper: 1) framställningar ur Kristi lefnads och lidandes historia; 2) helgons, vanligtvis den hel. Antonii, frestelser och anfäktelser af djeflar; 3) symboliska framställningar af menskliga fel och förvändheter; 4) dryckeslag och muntra sällskap, i hvilka sistnämnda han var en förelöpare till Teniers, van Ostade o. a, nederländare, som målade genrebilder ur folklifvet. Han var tillika representanten af en betydelsefull riktning inom den nordiska konsten, den fantastiska och diaboliska riktningen. I alla sina verk, äfven i dem, åt hvilka han vill gifva en allvarlig hållning, låter han nämligen sin gränslösa fantasi fritt spela in, och så väl den hedniska som den kristna mytologien får släppa till sina mest vidunderliga och bizarra figurer. Det vid reformationstidens början klarnande medvetandet om den klyfta, som skiljer ett verldsligt och ett religiöst lif, fick inom konsten sitt uttryck i framställningen af verldens syndfullhet och de eviga straffen. Visserligen hade före Bosch både van Eyck och Memling vågat sig på att framställa det öfvernaturliga och symboliska i kyrkans läror, men först Bosch gaf gestalt och färg åt helvetet med dess qval och straff, hvilka han på ett ohyggligt och barockt sätt men icke utan humor försinligar. I enskilda detaljer finner man dock hos honom många skönheter. Han är fri i formen, hans färg är varm och harmonisk, och trots hans sällsamma fantasi spårar man äfven hos honom det för den nederländska skolan betecknande sträfvandet efter sanning och naturlighet. Han fick många efterföljare: till och med Cranach och framför alla Breughlarne gingo i hans fotspår. -- Bland målningar af honom, som ännu finnas i behåll, må nämnas hans båda moraliserande allegorier Dödens triumf och Verldens fåfänglighet samt hans allvarligt hållna Konungarnes tillbedjan -- alla i Madrids museum. Valencia eger Kristi törnekröning och gissling; Berlin ett triptychon med Syndafallet, Yttersta domen, Helvetesstraffen m. m.; Wiens Belvedere den hel. Antonii frestelse. Äfven i Antwerpen finnas arbeten af honom.
På den ofta framkastade frågan, huruvida icke van Aeken äfven varit kopparstickare, tror man sig numera med säkerhet kunna gifva ett nekande svar. De kopparstick, som tillskrifvits honom, äro efter hans taflor utförda af den med honom samtida arkitekten Alart du Hameel i Hertogenbosch.
Ælfric, namn på tre angelsachsiska kyrkliga skriftställare. 1) Ælfric af Malmsbury i 10:de årh. Honom tillskrifves ett numera förloradt arbete De naturis rerum. -- 2) Ælfric, kallad Grammaticus, ärkebiskop af Canterbury, död 1006, utgaf åtskilliga läroböcker på latin, och verkade derjämte för folkets bildning genom sina på angelsachsiska utgifna homilier samt öfversättningar ur Gamla Testamentet. -- 3) Ælfric Beta, ärkebiskop af York, den förres lärjunge, utförde en bearbetning af sin lärares arbeten. Han dog 1051.
Ælia capitolina, romersk koloni, af Hadrianus anlagd på Jerusalems ruiner. Se Jerusalem.
Aëllo ("stormen"), Grek. myt., en af Harpyerna, stormvindens gudinnor. Se Harpya.
Aelst [älst], stad i Belgien. Se Aalst.
Aelst [älst], Willem van, af italienarne kallad Guilielmo d'Olanda, nederländsk stilleben- och blomstermålare, f. 1620 i Delft, brorson och lärjunge till målaren Evert van A. Uppehöll sig i flere år i Frankrike och Italien. Död 1679 i Amsterdam. Han var på sitt område en högst framstående konstnär och var framför allt lycklig i de taflor, der han framställde fiskar, bröd samt glas- och lerkärl, äfvensom i det naturtrogna återgifvandet af frukter, i synnerhet vindrufvor. Arbeten af honom finnas i de flesta större gallerier och stå högt i pris. Museet i Stockholm eger två stycken af honom.
Æmilianus, Cajus Julius, romersk kejsare 253 e. Kr., upphöjdes till denna värdighet af sina soldater, men mördades fyra månader
Källa: Project Runeberg ·
