Sida 421
Anrikning
Anonym (af Grek. nekande an, och ónyma l. ónoma, namn), utan namn, onämnd. - Subst. Anonymitet. - Jfr Pseudonym.
Anonymt bolag, jur., bolag, hvars delegare icke äro personligen ansvariga för bolagets förbindelser. De vigtigaste af de anonyma bolagen äro Aktiebolag.
Anoplotherium (af Grek. ánoplos, obeväpnad, och theríon, djur), paleont., ett fossilt däggdjursslägte, som i vissa afseenden bildade en öfvergång mellan svinen och idislarna. Kroppsformen var jämförelsevis smärt, fötterna tvåklöfvade, stjerten lång. Tänderna suto i en sammanhängande rad, utan luckor. Hvardera käken hade 6 framtänder samt på hvardera sidan en liten hörntand, ej större än framtänderna, och 7 kindtänder. De största arterna hade ungefär en åsnas storlek. Slägtet tillhörde eocentiden. Till familjen Anoplotlieridæ höra för öfrigt Xiphodon, Chalicotherium och Dichobune m. fl. slägten, som alla träffats i eocena eller miocena lager. G. L.
Anor, Antaflor och Anträd. Anor (Lat. imagines, Fr. quartiers, T. ahnen) äro en persons förfäder å fädernet och mödernet i jämna led. Se nedanstående antafla, som visar åtta anor: Utför man denna antafla vidare, så blir nästa led 16 och ledet derpå 32 anor. O. s. v.
För att adliga personer skola kunna räkna anor, fordras, att alla deras förfäder inom vissa jämna leder varit af adlig börd. Saknas någon, så räknas ej de andra. Man kan ej rimligtvis säga, att en person har ett ojämnt antal anor, t. ex. 15.
En persons anträd uppgöres vanligen så, att ett träd uppritas och vid dess rot den ifrågavarande personens vapensköld. Stammen delas i tvänne grenar, och på hvardera af dem sättas faderns och moderns vapen. Ofvanför dem delas hvardera grenen åter i tvänne, på hvilka sättas farfaderns och farmoderns samt morfaderns och mormoderns vapen. Sedan fortsättes på samma sätt för hvarje nytt led. B. S.
Anordning, förv., en myndighets skriftliga befallning till vederbörande kassaföreståndare att mot qvitto utbetala och i räkenskapen under viss uppgifven anslagstitel afföra ett belopp. Kbg.
Anorganisk (af Grek. nek. an och órganon, verktyg, organ), oorganisk, liflös. Jfr Organ.
Anortit, miner. Se Fältspat.
Anortoskop (af Grek. anorthun, göra rät, upprätta, och skopein, se), fys., kallar Plateau en af honom uppfunnen apparat, i hvilken genom en mekanism en skifva sättes i rotation. I skifvans periferi är uppritad någon missbildad figur, hvilken skenbart får naturliga proportioner, när han betraktas genom springorna på en annan skifva, hvilken roterar på samma axel, men i motsatt led mot den förra, och hvilken nära periferien är försedd med en mängd symmetriskt ställda springformiga öppningar. De på skifvorna uppritade bilderna räknas till de optiska anamorfoserna. Instrumentets verkan beror derpå, att ett ljusintryck fortfar i ögat en stund efter ljuskällans aflägsnande. Jfr Fantaskop. R. R.
Anprejare, zool. Se Hafs-nejonögon.
Anquetil-Duperron [ankötil-dypärrång], Abraham Hyacinthe, fransk orientalist, f. i Paris 1731, d. derstädes 1805. Med understöd af franska regeringen, begaf han sig som soldat till Ostindien, för att studera persiska och sanskrit, lyckades der under stora faror och lidanden lära sig zendspråket och samla en rik skatt af handskrifter på detta språk, bl. a. Zend-avesta, och blef efter sin återkomst tolk i de österländska språken vid kongl. biblioteket i Paris. Bland hans skrifter må nämnas en öfversättning af Zend-avesta (1771) samt Recherches historiques et géographiques sur l'Inde (1786).
Anqvicka, öfverdraga med qvicksilfver, eller förena med qvicksilfver. Jfr Amalgamera.
Anrep, Johan Gabriel, genealogisk författare, föddes d. 4 December 1821 i Knista socken i Nerike och egnade sig, sedan han gått i Örebro skola, åt jordbruk, men flyttade 1851 till Stockholm. Han är den förste svensk, som i senare tider offentligen behandlat den för historien så vigtiga, en lång tid nästan föraktade genealogiska vetenskapen. Han har utgifvit Sveriges ridderskaps och adels kalender (l årg. 1854, 10 årg. 1875), Svenska adelns ättartaflor (4 band 1858-64), Liljehöökska frågan. Försvarsskrift (1862), Svenska slägtboken (under utgifning. 2 band och 3:dje bandets l:sta häfte äro utgifna 1871-75). B. S.
Anrikning (af T. anreichern), bergsv., kallas det arbete, genom hvilket dels malmen afskiljes från gråberget uti den i grufvan lösbrutna bergmassan, dels rikare malmer skiljas från fattigare och olika slags malmer från hvarandra. Anrikningen sker antingen för hand, i det arbetare utplocka malmen och sortera densamma (skrädning), eller ock med maskiner (anrikning i egentlig mening). Det senare sättet användes för ädlare malmer, såsom guld-, silfver-, bly-, zink- och kopparmalmer, och endast då de värdefulla mineralierna sitta så glest insprängda i bergarten, att de ej för hand kunna tillräckligt noga utskrädas. Detta slags anrikning försiggår i anrikningsverk, hvarest malmerna först pulveriseras, hvarefter pulvret genom skakning och inverkan af rinnande vatten m. m. sorteras efter den specifika vigten hos de olika beståndsdelarna, hvarigenom man sedan utan svårighet aflägsnar de lättare och mindre värde-
Källa: Project Runeberg ·
