Sida 104
Afdikning
Afbladning, trädg.-k. Bladens bortplockande från en växt verkställes stundom af trädgårdsodlare för att främja i synnerhet fruktens utbildning. Oftast verkställes denna operation på vinrankan i fritt tillstånd. Då emellertid bladen äro växternas andedrägtsorgan, verkar detta menligt på växternas andra yngre organ, och de för tidigt utbildade frukterna blifva ofta osmakliga och falla af. Vissnade blads borttagande är deremot af vigt för växtens trefnad. A-n.
Afboga, sjöv., boga ut eller sätta af, flytta ett på relingen eller backen liggande ankare, så att det kommer att hänga utombords, färdigt till fällning. R. N.
Afbränning, tekn. 1) Gulbränning af mässing eller tomback, har till ändamål att aflägsna en möjligen bildad oxidhinna och få metallen ren. Detta sker vanligen genom inläggning i utspädd svafvelsyra, 1 del på 10 till 100 delar vatten, hvarefter föremålet hastigt neddoppas i en blandning af svafvelsyra och salpetersyra samt slutligen rensköljes i vatten. Vid afbränning af nysilfver nyttjas såsom förberedande betningsmedel utspädd salpetersyra i st. f. svafvelsyra. Kraftig åverkan fås sedan genom en blandning af lika delar svafvelsyra och skedvatten. Vid all afbränning är nödvändigt att hålla de ytor, som skola afbrännas, fullkomligt fria från fett o. d., emedan metallens färg eljest blir fläckig. A. efterföljes ofta af fernissning. Se vidare Betning. 2) Den förlust i mängd, som en produkt lider under en operation. Sålunda säges t. ex. afbränningen vid stångjernstillverkning vara 12 proc. W. C.
Afbröstning, artill. För att kunna gifva eld med en fältkanon måste man, då han är anspänd, först skilja honom och hans underlag (lavetten) från framvagnen (föreställaren). Denna rörelse kallas afbröstning. Skall kanonen användas i samma riktning, som man kört i, måste han efter afbröstningen vändas 1/2 cirkel, hvilket deremot ej behöfver ske vid eldgifning i en riktning, som är motsatt den, i hvilken man kört. W. G. B.
Afbön, jur., ett i Sverige förr brukligt hedersstraff, bestående deruti, att den dömde inför domstolen erkände sitt brott och anhöll hos motparten om tillgift derför. Afbönen afskaffades genom Kongl. förordn. om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, af den 16 Febr. 1864.
Afdelning, afdelande; del af ett helt. 1) Milit. Ett svenskt fältbatteri indelas i tre afdelningar, hvardera med två kanoner. En afdelnings befälhafvare kallas "afdelningschef" och är alltid af subalternofficers grad. -- "Afdelning" begagnas äfven såsom lystringsord till en exercerande trupp i allmänhet. W. G. B.
2) Sjöv. Med en "afdelning örlogsfartyg" förstår man ett obestämdt antal fartyg, dock alltid mindre än nio, hvilka utgöra en eskader. Afdelningen har alltid en särskildt utnämnd befälhafvare, kallad "afdelningschef". R. N.
3) Vid Helsingfors universitet äro de studerande efter sin hembygd fördelade i sex "afdelningar", förut (till 1828) kallade "nationer". Se Helsingfors universitet. -- Vid Lunds universitet är Skånska nationen delad i sex afdelningar. Se Lunds universitet.
Afdikning, landtbr. Den odlade jorden måste väl och noga afdikas för att kunna lemna säkra och rika skördar af våra kulturväxter. Om hon lider af i henne stillastående vatten, lönar det sig icke att vidtaga några andra förbättringar vid henne, och hon kan väl nära vissa sämre och gröfre gräs samt åtskilliga sumpväxter, men någon egentlig bördighet för säd och andra odlade växter eger hon icke. I en af vatten genomdränkt jord kan nämligen luften icke intränga, och till följd deraf åvägabringas ej de förändringar, som i henne måste försiggå för bildande af föda åt de högre växterna. Stallgödseln kan icke behörigen upplösas, och förvittringen af jordens mineralämnen blir äfven hämmad. Dertill kommer, att en sur och illa afdikad jord alltid är kall genom den från henne fortgående afdunstningen, som binder en del af den värme jorden eger. Derigenom nedsättes temperaturen, så att jorden ej kan drifva kulturväxterna till önsklig utveckling; och när luften ej får inverka på djupet af matjorden och på den närmast liggande alfven, samlas uti densamma vissa för de ädlare växternas fortkomst skadliga ämnen. -- Det är derför en obestridlig sanning, att jordens omsorgsfulla och fullständiga afdikning utgör första grundvilkoret för hennes vidare förbättring samt i och med detsamma äfven för landtbrukets utveckling och förkofran.
Endast den jord kan sägas vara fullständigt afdikad, som icke blott är fredad från det dagvatten, hvilket kan nedströmma från angränsande höjder, och från alla källsog och det jordvatten, som från alfven kan frambryta och skada matjorden, utan äfven från allt öfverflödigt vatten, som genom nederbörden föres till och samlas i matjorden. Detta senare bör nämligen kunna nedsjunka och afrinna, utan att matjorden eller alfven deraf komma att lida. Den odlade jordens försättande i ett sådant skick kan vanligen ej åstadkommas endast genom öppna diken, utan jorden måste äfven täckdikas eller, som man kallar det, dräneras, d. v. s. tätt och fullständigt underdikas.
För att ett odladt fält skall vara fullständigt afdikadt, fordras sålunda, icke blott att det genom back- eller laggdiken är skyddadt för tillströmmande dagvatten från angränsande höjder, samt att detta vatten jämte alla källsog äro afskurna och behörigen afledda, utan äfven att fältet genom tätt och parallelt intill hvarandra lagda täckdiken blifvit så fullkomligt torrlagdt, att allt öfverflödigt vatten, som genom nederbörd eller snösmältning samlas på och uti detsamma, må kunna draga sig ned och rinna af, utan att matjorden eller alfven på ett visst djup besväras deraf. -- När jorden blifvit sålunda afdikad, säges hon vara grunddikad eller fullständigt underdikad. Både matjorden och alfvcn hafva då till behörigt djup blifvit torrlagda samt derigenom gjorda lämpliga för vidare förbättringar, och af en sådan jord -- om hon för öfrigt är af godartad beskaffenhet -- böra de säkraste och rikaste skördar kunna
Källa: Project Runeberg ·
