Sida 28
Abessinien
Ab esse ad posse valet, a posse ad esse non valet consequentia, Lat., log., från någontings verklighet kan man sluta till dess möjlighet, icke från någontings möjlighet till dess verklighet.
Abessinien (eller Abyssinien), på arabiska Habesch, är det sedan 1600-talet gängse namnet för den landsträcka i östra Afrika, som begränsas af Nubien i n. v., Röda hafvet i ö., floden Havasch i s. ö. och Bahr-el-asrak (Blå floden) i s. v. och v., och som utbreder sig mellan 7° och 16° n. br. samt 53° och 61° ö. lgd. Tillsammans med Nubien utgjorde det forntidens Etiopien. A. är ett högst otillgängligt alpland, "Afrikas Schweiz", hvilket, uppfyldt med gräsbevuxna och skoglösa högslätter af 4-7 tusen fots höjd, från vester höjer sig i terrasser, men i öster brant sänker sig mot de låga kustlanden Samhara och Adal. Högslätterna genomskäras dels af sammanhängande bergskedjor, dels af isolerade fjäll med omvexlande former och uppnående en ganska betydlig höjd, t. ex. Abba Jarred, n. ö. om sjön Tsana, omkring 15,000 fot högt. Landet är dessutom uppfyldt af en ansenlig mängd ytterst djupa och trånga floddalar, klyftor och pass, som åtskilja de särskilda bergöarna. Höglandet börjar i norr med landskapen Bogos, Mensa, Habab och Barka. Derefter vidtager Tigre med högslätterna Hamasen, Seravi och Agame (6,000 f.) och sydligare den egentliga Tigreplatån. Sjelfva fjälltrakten innefattar landskapen Lasta (9-10,000 f.), Vogera (8,000 f.), Godsjarm, Sjoa (8,500 f.) och Samen (10,000 f.). Öfver denna alpsträckning föra från Tigre till Amhara passen Selki (omkr. 12,000 f.) och Savana (9,000 f.). Vägen från Adova till Gondar leder öfver Samalmon-passet (8,250 f.). Höglandet begränsas i n. och v. af ett helt skogbevuxet sumpland, Kuala (eller Kola), uppfyldt af det varma luftstreckets växter och djur.
Utom den s. ö. delen, som sänker sig mot Indiska oceanen, har hela A. sin lutning åt n. v. och v. och tillhör derför Nilens vattenområde. Bland de betydliga floder, som upprinna på Abessiniens berg och tillföra Nilen vatten, är Abai hufvudfloden. Den upprinner 10-12 mil s. om Tsana, hvilken den genomflyter, utträder vid dess s. ö. strand och bildar Abessiniens sydgräns. I landet Fasogl antager Abai namnet Bahr-el-asrak (Blå floden), genomrinner Dar Sennaar och förenar sig med Bahr-el-abjad (Hvita floden) vid Kartum. Den har ett mycket klart blåaktigt vatten, bildar en stor mängd vattenfall samt upptager många, ehuru föga bekanta, floder. Takase är A:s andra hufvudflod. Den upprinner på berglandet Lasta, genomflyter i sitt öfre lopp en öfver 2,000 fot djup bergsklyfta med nästan lodräta sidor, nedgår till sumplandet i n. v. och förenar sig under namnet Seftit med Atbara. Dessutom må nämnas Marib och Havasch, hvilka i likhet med A:s öfriga floder äro bergsströmmar, vattenfattiga under den torra årstiden, men utomordentligt våldsamma under regntiden. Bland sjöarne i A. är Tsana den störste (12° n. br., 55° ö. lgd), 9 mil lång och 2-7 mil bred. Den uppnår på åtskilliga ställen ett djup af öfver 600 fot, har flere öar och är omgifven af fruktbara högslätter. I sydliga delen af A. ligger sjön Suaie och slutligen Abhebad, omgifven af en utomordentligt fruktbar trakt, oasen Ausa, som årligen af den öfversvämmande sjön täckes af ett lager svart gyttja, liknande Nilens. A. är synnerligen rikt på varma källor.
Klimatet erbjuder stora vexlingar. Vid bergskedjornas fot och i de djupa dalarne råder en nästan qväfvande hetta, under det att högslätterna hafva ett behagligt tempereradt klimat. Landet kan derför med afseende på luftstrecket delas i tre regioner: 1) Kuala, 3-5,000 fot, med tropisk växtlighet; 2) Vajna-Dega, 5-9,000 fot, det odlade landet; 3) Dega, 9-15,000 fot, de oftast skoglösa höglanden. Regntiden på låglandet varar från April till September, på högslätterna från Juli till Oktober. Snögränsen ligger 13,200 fot öfver hafvet.
Växt- och djurverlden är synnerligen rik och lika omvexlande som luftstrecket. I dalarne är växtligheten tropisk så väl till arternas mångfald som till individernas utveckling. Ebenholz-, mekkabalsam-, gummi- och pappersträd, oliv, juniperus, gurunötträd, olika cederarter och sykomorer bilda vidsträckta skogar i medellandet. I fjäll-landet trifvas de europeiska sädesarterna samt durra och sesam; i de lägre trakterna odlas bananer, oranger, granatträd och dadelpalmer. De flesta af dessa senare träslag anses vara införda af portugiserna. Bomullsbusken, indigo, saffran, sockerrör samt medicinalväxter frodas i mängd i den tropiska värmen. Högtrakterna uppfyllas af den vildt växande kaffebusken. -- Djurverlden i de låga, heta och fuktiga trakterna liknar Senegambiens. Der lefva elefanten, noshörningen, flodhästen vildsvinet och flere slags rofdjur. Hyenan är en verklig landsplåga. Lejonet påträffas i Samhara och zibetkatten i södra delen af landet. Krokodiler och ormar hafva tillhåll i sumptrakterna. Ofantliga hjordar af hornboskap ströfva omkring på de gräsrika högslätterna. De abessiniske hästarne äro förträffliga. Kamelen förekommer endast i Samhara och Adal. Märkvärdig är den s. k. Sanga-oxen med sina ända till fyra fot långa horn. Alla Europas vanliga husdjur trifvas jämväl i A.
A. är särdeles rikt på mineral, men saknar ordnadt bergsbruk. Guld, silfver och jern finnas äfvensom salt, stenkol och svafvel.
A. i vidsträckt mening, med Sjoa, innefattar 7,450 qv.-mil och har omkring 3 millioner innev. Dess befolkning utgör en fullständig etnologisk profkarta: genom månggiftet och slafhandeln, som sedan årtusenden tillbaka infört qvinnor från vidt skilda land och folk, hafva de ursprungliga äkta typerna blifvit mycket uppblandade. Enligt nyare etnologers (t. ex. Rüppells) uppgifter bebos A. af tre hufvudstammar. De egentlige abessinierna, af semitiskt ursprung, besitta större delen af Amhara- och en del af Tigre-landet. Deras ursprungliga språk var Gees-språkct, som nu
Källa: Project Runeberg ·