Sida 385
Anevrysm
753 Anethum - Anevrysm. 754
nästan öfver allt utträngt etern; dock saknas ingalunda mäktiga stämmor, som tala för en återgång till det äldre medlet, emedan den dermed förbundna faran är mindre, under det dess verkan är nära jämngod med kloroformens. Vid en riktigt ledd "anestesering" är dock denna fara knappt att taga i betraktande, och det gifves många operatörer, som allt sedan kloroformens uppkomst, eller åtminstone i många år, användt medlet vid tusentals operationer, utan att någonsin skada uppkommit deraf. - Man har mycket tvistat om huruvida döden vid anestesien inträffar genom förlamning af hjertat eller af respirationsorganen. Båda fallen torde hafva förekommit, och både hjertats och lungornas verksamhet måste noga påaktas; men visst är, att då dödsfara inträffar, upplifningsmedlen i första rummet måste afse respirationens återställande. Den fara, som för öfrigt kan vara och verkligen är förbunden med de anestetiska medlens bruk, uppväges dock tusenfaldt af deras välgörande verkan: de taga fullständigt bort smärtan vid en operation, hur svår och långvarig den än må vara - fall, der kloroformen ej verkar, förekomma väl knappt för andra läkare än dem, som ej äro förtrogna med dess användning -, och den trygghet de i detta fall skänka möjliggör operationer, som ej annars skulle kunna företagas. Sjelfva frånvaron af de eljest ofta grufliga smärtorna kan ej annat än göra resultaten af operationerna i allmänhet gynsammare. De anestetiska medlen hafva i sjelfva verket på detta sätt räddat otaliga menniskolif, som utan dem skulle hafva gått förlorade, och emot detta faktum väger ett och annat olycksfall vid deras bruk ganska ringa. De anestetiska medlen verka ej lika på en gång på alla nervsystemets delar. Vanligen döfvas först de periferiska nerverna, sedan kommer ordningen till de egentliga sinnesorganens och sist till de för lifvets bestånd vigtiga organens. Förslappning af musklerna inträder samtidigt med känselns utslocknande. Af denna omständighet drager man fördel t. ex. vid inriktandet af ledvrickningar (luxationer), hvilket under det anestetiska tillståndet, "kloroformnarkosen", vanligen låter verkställa sig med största lätthet. Lustgasens döfvande egenskaper voro kända före eterns, och man har äfven i senare tider dragit fördel af denna gas. Verkan deraf är dock så hastigt öfvergående, att den endast kan nyttjas vid mycket kortvariga operationer, såsom tanduttagningar o. d. Metoden är ock synnerligen omständlig. På den allra senaste tiden har man föreslagit och äfven försökt att i stället för inandning af kloroform inspruta kloral i en blodåder (ven). En tillräcklig känsellöshet skall verkligen kunna åstadkommas på detta sätt, men metoden har alltför stora skuggsidor för att kunna komma i allmänt bruk. Öfriga medel, såsom metylen och en del analoga ämnen, prisade af sina respektive upptäckare, hafva af andra blifvit förkastade, såsom icke egande några fördelar framför etern och kloroformen. Ett ej sällan inträffande obehag vid de anestetiska medlens bruk äro kräkningar. Om dessa påkomma under sjelfva operationen, kunna de vara rätt besvärliga, ja t. o. m. farliga, så vida de ej tillräckligt påaktas. Men äfven efter operationen kunna de timmar igenom plåga patienterna. Endast undantagsvis torde dock möjligheten af deras framkallande förbjuda användningen af anestesien. Vid vissa sjukliga tillstånd hos patienterna - såsom ytterlig svaghet, betydligare hjertlidanden o. s. v. - är de anestetiska medlens bruk farligare eller rent af omöjligt. Eljest är antalet af operationer, som i sig sjelfva ej medgifva dessa medels användning, mycket ringa och blir allt mindre. Vid t. ex. ögonoperationer kunna de mycket väl användas, och t. o. m. vid operationer i näsan och munnen, der man förut undvek kloroformisering af fruktan för qväfning genom blodets nedrinnande i luftvägarna, har man påfunnit utvägar att möjliggöra anesteringen. Rsr.
Anethum Lin., bot., slägte af nat. fam. Umbelliferæ Juss., och kl. Pentandria, Lin. Dubbla blomflockar utan svepen, blomfodret omärkligt, kronbladen rundade med inböjd spets och delfrukterna ovala, plattade, med breda kanter och oljegömmen, som nå fruktens bas mellan de tunna, hvassa åsarna. A. graveolens Lin. är den bekanta, i våra köksträdgårdar allmänt odlade dillen, hvars blad användas såsom krydda till vissa maträtter ("dillkött på lam" o. s. v.) och hvars frukter, Semina Anethi, förr användes mer än nu såsom väderfördelande och mjölkökande. Jfr Dill, Dillfrön. - A. segetum Lin., vild på åkrar i södra Europa och i Persien, äfvensom den i Bengalen växande Anethum Sowa Roxb. begagnas på samma sätt. Om Anethum Foeniculum se Fenkål. O. T. S.
Anetol, kem. Se Anisolja.
Anevrysm (af Grek. anevrysma, utvidgning), med., kallar man en svulst, som uteslutande innehåller blod och sammanhänger med en pulsåders kavitet. Vanligen uppkommer anevrysmet genom en sjukdom i blodkärlets vägg, s. k. spontant anevrysm, mera sällan genom ett yttre våld: ett sticksår, en stöt, en tänjning e. d., som föranledt en fullständig eller ofullständig bristning af kärlet, s. k. travmatiskt anevrysm. De spontana anevrysmen förekomma vanligast på inre arterer och mest på den stora pulsådern, aorta, som utgår från venstra hjerthalfvan. De travmatiska anevrysmen förekomma deremot vanligast på yttre pulsådror, t. ex. i knävecket och på halsen. De spontana anevrysmen uppstå oftast hos öfver 30 år gamla personer, äro vanligare hos män än hos qvinnor och förekomma mest hos personer, som haft ansträngande kroppsarbete. Att de ega sammanhang med missbruk af spritdrycker och andra utsväfningar, syphilis o. s. v., är för enstaka fall sannolikt, men icke bestämdt bevisadt. De förekomma med olika freqvens i olika land. Så t. ex. lära de i England förekomma jämförelsevis tämligen ofta. Hos oss äro de mindre sällsynta, än man stundom ser uppgifvet af utländska författare. - De spontana anevrysmens uppkomstsätt är i sina allmänna drag lätt att
Källa: Project Runeberg ·
