Sida 43
Acalephæ
akacier äro rika på garfämne i sin frukt och sin bark samt stundom äfven i veden (se Bablah). De välluktande blommorna af andra akacier användas till beredning af luktmedel. Så sker t. ex. med den öfverallt i tropikerna och äfven i södra Europa odlade A. Farnesiana Willd., af hvars blommor stora qvantiteter årligen införas till Frankrikes parfymfabriker. Men utom detta mera direkta gagn, som akacierna genom sina mångfaldiga produkter tillföra menniskan, utgöra de äfven prydnader i våra växthus samt smycka våra boningsrum och trägårdar. Utom ett mindre antal från Amerika, Afrika och Indien införda akacier, hvilka äro mera ömtåliga, är det företrädesvis de i Nya Holland inhemska arterna, hvilka vi för deras praktfulla blommor och ofta angenäma vällukt öfverfört till våra luftstreck.
Academi. Se Akademi. - Académie Française. Se Institut de France.
Acadia l. Akadien, forna namnet på de nuvarande engelska kolonierna Nya Skotland och Nya Braunschweig i Nord-Amerika. Utgjorde intill 1713 en del af franska provinsen Acadia.
Acadiska (Akadiska) bergssystemet, Acadian Mountains, omfattar höglandet mellan Lorenz-floden, Lorenz-viken och Atlantiska oceanen, öster om Hudson.
Acajou [-sjou], bot. Med detta namn betecknas ett i Syd-Amerika och Vestindien inhemskt träd, Anacardium occidentale Lin. (Anacardiaceæ R. Br., en från Terebinthaceæ utbruten familj.) De njurformiga frukterna, i droghandeln kallade Semina Anacardii occidentalis, innehålla i cellerna mellan fruktskalets yttre och inre vägg en brun, oljig, i luften svartnande, brännande skarp saft, som, använd på huden, framkallar inflammation och blåsor, och som derför i Amerika nyttjas såsom frätmedel mot vårtor, liktornar, fräknar o. s. v. Den verksamma beståndsdelen i denna saft är en oljelik vätska, som fått namnet Kardol. Den är lika blåsdragande som spanska flugor och användes i Frankrike till beredning af ett blåsdragande taft. Kardol lär ingå i eller hufvudsakligen utgöra det hudretningsmedel, som, jämte användandet af en s. k. Lebenswecker, är det väsentliga i det tyska charlataneri, hvilket som läkemetod kallats "der Baunscheidtismus". Anmärkningsvärdt är, att acajou-fruktens kärna är fri från skalets skarpa beståndsdelar, hvarför densamma kan förtäras utan fara. Äfven det tjocka, köttiga fruktskaftet saknar skarpa egenskaper och förtäres för sin syrliga vinsmak. Kärnan nyttjades förr såsom läkemedel i sinnessjukdomar m. fl. lidanden. Af trädets bark tillagades fordom gurgelvatten; bladen ansågos ega rusgifvande, och roten afförande egenskaper. Såsom läkemedel är acajou-frukten numera bortlagd, liksom äfven öfriga delar af trädet; men ett ur äldre stammar utsipprande acajou-gummi, som förekommer i klara, brungula, droppformiga stycken, kan för medicinskt och tekniskt ändamål användas i stället för annat gummi. Ur kärnans saft, likasom ur stammens mjölksaft, fås en oupplöslig, svart färg, som brukas till märkning af linne. Acajou-ved förekommer i handeln under namn af hvit mahogny. O. T. S.
Acalephæ, maneter, zool., en klass af lägre djur inom de s. k. Coelenteraternas typ (jfr Coelenterater). Namnet härledes af det grekiska akalafa, nässla, och nyttjades redan af Aristoteles för många af dessa djur, men först af Cuvier och Eschscholtz infördes det i den moderna zoologiens system. - I sitt fullt utvecklade tillstånd äro många af dessa djur väl kända för hvar och en, som på något sätt gjort bekantskap med hafvet och dess alster. Man blir nämligen rätt ofta bränd eller nässlad, då man kommer i beröring med dessa slemartade, hos oss vanligen klock-lika djur - den typiska byggnaden af en akalef (se fig.) liknar nämligen en ringklocka med sin kläpp. Genom klockans sammandragning utdrifves det vatten, som upptagits uti henne, och den stöt, som dervid uppkommer, drifver djuret i riktning åt klockans spets. I spetsen af kläppen sitter munnen, ofta kransad af utsträckbara fångarmar (mun-tentakler), och från denna går coelenterat-typens gastro-vaskulär- eller magkärlsystem såsom ett slags tarmkanal upp genom kläppen till klockans botten, der han förgrenar sig i fyr-tal eller multipler af fyr-tal ut i klockans skifva och mot hennes rand. Ofta sammanbindas grenarne der genom en randkanal. Äfven i klockans rand sitta oftast en mängd tentakler, äfven de uti fyr-tal eller multipler af detta. I denna rand träffar man också egendomliga organ, de s. k. randkropparne: små samlingar af kalk-kristaller och pigment, hvilka somliga ansett vara ett slags ögon, andra ett slags öron, medan några åter förklarat dem vara körtlar eller till och med gälar. Dessa olika åsigter bero derpå, att man ännu icke med säkerhet kunnat uppvisa något särskildt nervsystem hos dessa djur. Hvad Agassiz på några få former trott sig finna och kunna uttyda såsom nerv-ringar och nerv-trådar, nämligen en rand-ring längs klockans randkanal och en svalg-ring i klockans botten, har af andra blifvit förgäfves eftersökt.
Af denna sin typiska byggnad visa emellertid de olika akaleferna så många och stora förändringar, att typen ofta knappt igenkännes. De största af dessa förändringar stå närmast i samband med det inom de lägre regionerna af djurriket så allmänt utbredda koloni-lifvet. Ett antal individer (personer) förenas till ett gemensamt lif (koloni-lif) och blifva på olika sätt förändrade, allt efter som de ställas i tjenst för koloni-lifvets olika behof. Än är det då klockan, som får öfverhanden uti utveckling: individen tjenar då såsom rörelseorgan; än krymper klockan i hop, eller finnes blott kläppen qvar, med eller utan fång-armar: individen är då ett näringsorgan; eller kunna dessa partier förändras uteslutande till en härd för könsorganernas utveckling eller till långa, utsträckbara trådar, känslo- och försvars-trådar, rikt
Källa: Project Runeberg ·
