Sida 112
Afläggare
andra artikeln af den allmänna kristna trosbekännelsen (jfr Inkarnation). 2) Jungfru Marie obefläckade aflelse (conceptio immaculata), en af katolska kyrkans dogmer, enligt hvilken äfven frälsarens moder skulle blifvit född utan arfsynd. Denna lära, som i medeltiden var föremål för skarpa strider, i det att Scotister och Franciskaner försvarade densamma mot Tomister och Dominikaner, blef först af påfven Pius IX upphöjd till trosdogm genom bullan Ineffabilis Deus af d. 8:de Dec. 1854, dock ej utan motsägelse från en stor del af den katolska kyrkans egne medlemmar. Firandet af Jungfru Marie obefläckade aflelses fest, som i romerska kyrkan infaller på nämnde dag (8:de Dec.), kan spåras tillbaka ända till 7:de årh. I grekiska kyrkan firas motsvarande fest d. 9:de Dec. under benämningen den heliga Annas (jungfru Marie moders) obefläckade aflelses fest.
Jungfru Marie obefläckade aflelses orden är en portugisisk nunneorden, instiftad 1484 af Beatrice de Sylva och stadfäst 1489 af påfven Innocentius VIII. Den tillhörde först Cisterciensernas orden, men ställdes sedan under Franciskanernas uppsigt och ålades att följa S:ta Claras klosterregler. Orden utbredde sig sedermera till Italien och Frankrike.
Aflinge, jur., förvärfd egendom, fast eller lös. -- Aflingejord, förvärfd jord på landet eller i staden, i motsats till arfvejord. Se d. o.
Afljud (T. Ablaut), ett från tyskan hemtadt grammatiskt konstuttryck, som betecknar rotvokalens vexling i starka verb och af dem bildade ord, t. ex. brinna, brann, brunnit; lida, led, lidit; vika, vek, vikit; bindel, band, bundt. Kallas rättare Vexelljud. Se d. o.
Aflopp, landtbr., kunna vara af två slag, naturliga och konstgjorda. Af dessa lägga de förra genom de oregelbundenheter, som de förete, i de flesta fall hinder i vägen för ett ekonomiskt fördelaktigt tillgodogörande, vare sig af sjelfva vattendraget eller af den detsamma omgifvande marken. Dessa olägenheter söker man att undanrödja genom konstgjorda aflopp, antingen på det sätt att man åtnöjer sig med att reglera ett förut befintligt naturligt aflopp, eller ock derigenom att man helt och hållet frångår detta och upptager ett nytt. I båda fallen bör det konstgjorda afloppet vara i tekniskt afseende riktigt planlagdt. Man bör jämväl tillse, att planens utförande ej möter hinder hvarken af vattnets eller markens rättsinnehafvare.
För en riktig planläggning är det nödvändigt att man först genom undersökning på marken skaffar sig kännedom om de på afloppets riktning och dimensioner inverkande omständigheterna, nämligen vattendragets yt- och höjdförhållanden samt den framrinnande vattenmängden. För att kunna underkasta dessa för afloppet bestämmande faktorer en beräkning måste man kunna fixera dem i siffror. För detta ändamål upprättas plankarta och profiler, de senare så väl längs efter vattendraget, längdprofiler, som ock tvärs öfver detsamma, tvärprofiler, hvarjämte man medelst ett hydrometriskt instrument bestämmer vattnets hastighet i en eller flere tvärprofiler.
Efter verkställd undersökning, och om inga juridiska hinder finnas för företagets åvägabringande, kan man skrida till planläggningen och upprättandet af kostnadsförslag, hvilka bägge åtgärder böra vara undangjorda, innan man skrider till arbetets utförande. J. H. F.
Afloppsdike l. Floddike, landtbr., kallar man de större öppna diken, hvilka skola upptaga och afföra allt det vatten, som på ett odladt fält samlas från lagg-, aflednings- och afskärningsdiken. Afloppsdiket för en odling anlägges å fältets lägste del samt bör göras så bredt och djupt, att det beqvämligen kan afföra både det vatten, som härrör från ymnigare nederbörd, och det som uppkommer genom snösmältningen under vårtiden. Detta dike bör först upptagas på hvarje odling. Saknar ett fält tillräckligt fall för anläggning af erforderligt afloppsdike, kan det icke brukas såsom åkerjord, så framt det ej eger slukor (såsom stundom de under matjorden liggande kalkklipporna på Gotland) eller ock, på ej för stort djup under matjorden, sand- eller gruslager, i hvilka dagvattnet kan nedsläppas genom för detta ändamål särskildt upptagna sughål eller sugbrunnar. J. A.
Aflossning, geol. Då ett lager af malm eller annan bergart icke är fullkomligt hopvuxet med den omgifvande bergarten eller sidostenen, utan lätt lossnar och åtskiljer sig derifrån, säger man, att der finnes en aflossning eller "släppa". E. E.
Aflägga, boktr., sedan tryckning försiggått, i sättkastens olika fack återlägga de derur uppsatta och vid tryckning nyttjade typerna och derefter på sina platser återskaffa all den öfriga materiel, som tillhör en tryckform. -- Afläggning l. Afläggningsform kallas en tryckform, sedan tryckningen med densamma är afslutad. Jfr Tryckform.
Afläggare, trädgk., gren eller qvist, som blifvit nedböjd i jorden för att der skjuta rötter. -- Trädgårdsmästare pläga fortplanta en del växter på det sätt, att de af ett träd eller en buske nedböja passande grenar eller qvistar till marken och till en del täcka dem med jord, hvarefter de få qvarstå, på detta sätt nedlagda, till dess de bildat rötter. De tagas då upp ur jorden, skäras lösa från moderväxten och planteras ut såsom sjelfständiga exemplar. Af en ranka eller ett annat långt skott kan man få flere plantor. Man nedlägger den på marken utefter dess längd, pålägger jord på flere ställen och afskär de ofvan jordytan uppböjda delarne af rankan, sedan de undre delarne skjutit rötter. Denna rotbildning beror derpå, att barkcellerna lätt föröka sig, när de blottas och komma i beröring med vatten eller fuktighet. På sådana växter, som ega en trögare rotbildning, måste man derför vidtaga vissa operationer för att söka inifrån frambringa en svällning af cellväfnaden, hvarigenom birötter lätt växa ut. Denna förökning kan ske hela den tid jorden bearbetas, och hon anses såsom det säkraste förökningssättet. Krusbärs- och vinbärsbuskar slå rot samma år grenarne nedläggas; andra växter tarfva flere år. Af lind tagas ofta afläggare för att erhålla
Källa: Project Runeberg ·
