Sida 595
Ascomycetes
Asclepiadeae, bot., naturlig växtfamilj, som innefattar oftast klängande lon skar eller örter, med enkla helbräddade "blad; sällan äro arterna kaktus-lika, bladlösa örter. Blommorna äro tvåkönade, vanligen i flocklika knippen, sällan ensamma; foder och krona äro regelbundna, femflikade; kronans flikar efter regeln i knoppen vridna. Ståndarnas och pistillernas byggnad är hos denna familj särdeles egendomlig eller i de flesta fall af följande beskaffenhet: ståndarna, som till antalet äro fem, hafva rorformigt sammanvuxna strängar, på utsidan försedda med egendomliga, honingsaf-söndrande bihang. Deras knappar äro två-rummiga och insänkta i det sköldformiga märket. Frömjölet i hvarje rum är sammanklib-badt till en vaxartad massa. Pistillen utgöres af tvänne, tätt intill hvarandra slutna fruktämnen och stift samt ett enda, ofvanpå dessa sittande, sköldformigt utbredt, femkantigt märke. I hvart och ett af dettas hörn sitter ett litet broskartadt, rundadt eller aflångt, nedtill något klufvet bihang, som är försedt med tvänne åt olika håll riktade strängar, hvilka i andre änden äro fästa vid hvar sin frömjölsmassa. Dessa frömjölsmassor tillhöra tvänne olika, intill hvarandra liggande ståndarknappar. Denna befruktningsdelarnas byggnad står i samband med ifrågavarande växters befruktning genom insekter och är synnerligen väl lämpad för detta ändamål. De i märkets hörn sittande bihan-gen, hvilka lätt lossna från märket, häfta fast vid insekter, hvilka samla honing i blommorna och medtaga de två frömjölsmassorna. Dessa, som till en början äro utspärrade från hvarandra, men snart sluta sig närmare tillsammans, öfverföras af insekten till märket i en annan blomma. Frukten utgöres af en eller två balj-kapslar, som innesluta en mängd, ofta hårbärande frön. - Af familjen Asclepiadeae äro kända omkr. 1,000 arter, fördelade i mer än 150 slägten. De tillhöra hufvudsakligen de tropiska och subtropiska Janden. En enda art, tulkörten (Cyncwchiim vimetoxicum L.), förekommer i vårt land. - Dithörande växter innehålla merendels mjölksaft, som vanligen är mycket giftig, men undantagsvis kan vara mild och närande, t. ex. hos Gymnema lactiferum E. Br., från Ceylon, hvars mjölksaft användes i stället för djurmjölk. Till denna familj höra slägtena Asclepias, Hoya och Stapelia (se dessa ord.). Ldt.
Asclepiader, Asclepiades, bot. Se Ask.
Ascle pias, L., bot., växtslägte af nät. fam. Asclepiadece, Pentandria Digyniu L., innehåller en mängd, mest nordamerikanska, mjölksaftrika örter eller buskar med i bladvecken sittande flockar af oftast vackert färgade blommor. Fröna äro försedda med en tofs af sidenglänsande hår. Många bland arterna odlas som prydnadsväxter. Vanligast af dessa är A. syriaca L. (sidenörten), en högväxt, flerårig, med välluktande, mörkröda blommor försedd ört, som äfven i vårt land stundom odlas i trädgårdar. Dess hemland är Nord-Amerika. Yäxtens rot användes der såsom medel mot bröstkramp, för hvilket ändamål äfven en mängd andra arter, exempelvis
A. incarnala L. och A. asthmatica L., begagnas. Frönas sidenhår hafva nyttjats till stoppning af kuddar och dynor samt, blandade rned ull och siden, till spinnande af ett slags garn. De lära dock till dessa ändamål vara af föga värde. Blommorna innehålla en riklig honings-saft; växten är derför af vigt vid biskötsel. Mjölksaften hos de flesta arterna af slägtet innehåller skarpa beståndsdelar, som göra många bland dein till verksamma läkemedel. Så begagnas radix miidar (1. mudarii}, som erhålles af A. yigantea L. och A. procera L. (Calotropis K. Br.), i Ostindien såsom häftigt aftorande och kräkväckaride (genom alkaloiden M u d a r i n). A. asthmatica L. (Tylophora Koctl.) kan ersätta den vanliga kräkroten. Flere andra arter användas på liknande sätt i hvarjehanda sjukdomar. -- Den enda hittills bekanta fossila arten af A. är funnen inom tertiära lager i Grekland. Ldt. o. T. s. A. G. N.
Ascoli, Graziadio Isaia, italiensk filolog, f. 1829 i Görz, professor i språkvetenskap i Milano. Han är upphofsman till den s. k. arisk-semitiska teorien, som söker ådagalägga de indo-germariska språkens sammanhang med de semitiska. Bland hans arbeten i jämförande språkforskning märkas: Stiidj orientali e linyuistici samt Fonologla comparata del san-xcrito, del greco e del latino (1870). A. anses vara en bland de bäste kännarna af det gamla etruskspråket.
A'8COli Picéno. 1) Provins i mellersta Italien, vid Adriatiska hafvet, begränsad af provinserna Macerata, Perugia, Aquila och Teramo. Areal 2,096 qv.-kilom. (36,06 qv.-mil). 203,004 innev. (1871). A. genomflytes af många kustfloder, eger ett härligt klimat och frambringar sydfrukter i mängd. Af mineral förekomma alabaster, stenkol, silfver och guld. Saltkällor finnas vid kusten. - 2) Hufvudstad i nämnda provins, vid Tronto, s. om Ancona. Biskopssäte. Liflig industri. 11,373 innev.o(1871). - A. hette fordom Asculum Plcenum. Ar 90 f. Kr. mördades der prokonsuln Q. Servilius, hvarigenom signalen gafs till utbrottet af det s. k. kriget rnot bunds-förvaridterna. Derför tillintetgjordes A. 89 f. Kr. af konsuln Pompejus Strabo. Det återuppbyggdes dock å nyo.
A'SCOli Satriäno, stad i italienska prov. Fog-gia. Biskopssäte. 5,575 innev. (1871). - A. hette fordom Asculum Apiihim 1. A. Satrianum, berömdt för Pyrrhi seger öfver den romerske konsuln Fabricius år 279 f. Kr.
Ascomycetes (af Grek. asko's, säck, och my-kes, svamp), "sporhylsesvampar", bot., äro svampar, hvilkas regelmässigt uppträdande spor-moderceller äro asci med "askosporer". Nyare undersökningar, särskildt De Barys, hafva visat, att asci äro det medelbara resultatet af en befruktningsakt, som försiggår på svampens myceliuin. På detta uppträda nämligen tvänne slags könsorgan: honliga, karpogonier, och hanliga, p o 11 i 11 o dier. Genom pollinodiernas diosmotiska inverkan på karpogonierna förmås en eller flere af de senares celler (de s. k. "askogon-cellerna") att medelst delning1 alstra efter regeln flercelliga svamptrådar, hy p h er.
Källa: Project Runeberg ·
