Sida 320
Ametist
skrift - och förstodo ej att tillreda murbruk eller att slå hvalf. De hade inga husdjur att nyttja som dragare, men använde lamadjuret som lastdjur. A. W-n.
Nordiska fornlemningar. I Amerika finnas äfven minnen efter de skandinaviske nordboarnas bosättning der under 10:de t. o. m. 14:de årh. Bland dessa märkas t. ex. på Grönland bl. a. en kyrkoruin af sten vid Kakortok, grafstenar med inskrifter dels med latinska bokstäfver, dels med runor o. s. v. - Vid Newport i Rhode-Island finnes en rund, på åtta pelare hvilande stenbyggnad, som är uppförd af nordboarna, troligen i 12:te årh. Deremot har det visat sig, att vi icke kunna såsom ett minne af skandinaverna betrakta den s. k. Assonetstenen i närheten af Boston, på hvilken man trott sig finna en ristning, innehållande en berättelse om Torfinn Karlsefnes besök i "Vinland". - Nordboarnas upptäcktsresor till Amerika, deras vistelse der och de minnen de qvarlemnat finnas beskrifna af K. K. Rafn i Antiqvitates americanæ (1837) och i Grönlands historiske mindesmærker (1838-1845). O. M.
Amerikanska pesten. Se Gula febern.
Amerikanska plogen är, såsom namnet angifver, uppfunnen i Amerika. Han är numera mycket spridd äfven hos oss och värderas i synnerhet för sin korta ås, som gör honom särdeles lämplig på mindre, af öppna diken sönderstyckade fält, der de engelske och skotske plogarna med längre ås svårligen kunna begagnas. Amerikanske plogen utmärker sig i öfrigt genom sin kortare och bredare plogkropp och sin brant stupande vändskifva, af hvilken plogtiltan brytes, på samma gång som hon vändes. Billen, som är fäst på plogkroppen genom en skruf, göres ömsom af tackjern och smidt jern. Från billens venstra öfverkant utgår ett trekantigt skär, hvilket gör samma tjenst som på den engelske plogen den lösa risten, hvilken ej finnes på den amerikanske plogen. J. A.
Amerikanska språk. Under detta namn sammanfattar man de språk, som talas eller talats af Amerikas ursprunglige stammar, och utesluter således från detta begrepp alla de språk, som med europeerna blifvit bragta till Amerika och som derstädes vinna allt större utbredning.
Oaktadt det ringa antalet urinnevånare i Amerika är dock de amerikanska språkens antal högst betydligt: man uppgifver det till inemot 500. Olikheten emellan dessa tungors språkmaterial är mycket stor, och äfven dialektförändringar hafva städse inom dem haft fritt spelrum. Dock visa de en grundöfverensstämmelse, till följd af hvilken man velat sammanföra dem till en familj. De hafva nämligen en gemensam princip för sin formbildning och sitt konstruktionssätt. Man kallar denna princip den polysyntetiska eller inkorporerande. En i ögonen fallande sträfvan hos dem är nämligen att förena verbet och andra satsdelar till ett enda ord.
En vetenskaplig klassificering af de amerikanska språken är för närvarande omöjlig. Man har emellertid gjort en geografisk indelning af dem efter de tre hufvuddelarne Nord-, Central- och Syd-Amerika. - De vigtigaste grupperna och deras områden må här nämnas. Eskimåspråken talas utmed hela norra kusten och på nordöstra kusten ned till Newfoundland. Atabasca- eller Tinnégruppen - till hvilken de längre söderut talade Apache- och Navajospråken äfven räknas - intager en stor del af nordvestra Nord-Amerika och begränsas åt vester af Selish och några mindre språkgrupper. Algonkingruppen talades på det stora område af mellersta Nord-Amerika, som beboddes af algonkin-indianerna. På irokesernas område, hvilket inneslutes af algonkin-indianernas,talades Irokesiska språk. Dakota- eller Siouxgruppen är den största af dem, som upptaga de vida slätterna i vestern. Muskokeegruppen åter intog fordom de sydöstra staterna. Före kolonisationen af europeiska stammar började i Colorado och Utah de der jämförelsvis civiliserade indianska s. k. Pueblos' språkområden, och nedanför dem vidtogo de Mejicanska stammarnes språk, derefter Mayagruppen i Central-Amerika och Inkagruppen i Peru. Det till sistnämnda grupp hörande Quichua-språket och det dermed beslägtade Aymara utgöra ännu en stor del af de sydamerikanske infödingarnes språk. Tupi-Guarani-språken talas i östra delen af Syd-Amerika, i Amazonflodens och dess bifloders dalar.
Amerling, Friedrich, österrikisk porträttmålare, föddes i Wien 1803. Sedan han varit lärjunge hos porträttmålaren Th. Lawrence i London och derefter hos H. Vernet i Paris, framträdde han i sin födelsestad med de båda historietaflorna Dido och Moses i öcknen. Återkommen efter ett års vistelse i Italien, 1832, egnade han sig hufvudsakligen åt porträttmålningen, och med porträttet af kejsar Frans I i kröningsdrägt grundlade han sitt rykte såsom Wiens främste konstnär i sitt fack. Åren 1841-44 tillbragte han i Rom och Florens. Till denna och följande tid höra hans bästa arbeten, såsom porträtten af Thorvaldsen, Grillparzer och furst Windischgrätz. Af hans öfriga arbeten må nämnas Lutspelerskan, Den läsande österländskan, Rebecka, Judit.
Amersfoort, stad i nederländska prov. Utrecht, vid floden Eem. 11,072 innev. (1869). De vigtigaste manufakturerna äro: ylle-, bomulls- och sidenvaror, glas, tobak och bränvin. Liflig transitohandel.
A merveille [a mörve´j], Fr., beundransvärdt, underbart, förträffligt.
A meta, Ital., handelst., till hälften. - A meta-affär, affär, om hvilken tvänne personer förena sig för gemensam räkning och risk, så att den möjliga vinsten eller förlusten delas lika emellan dem båda.
Ametabolier, zool., ett namn på insekter med ofullständig eller ingen egentlig metamorfos (förvandling från larv till utbildadt insektstadium). Sådana äro rätvingarne (Orthoptera), borstsvansarne (Thysanura) och skinnbaggarne (Rhynchota). F. A. S.
Ametist (af Grek. améthystos, af nekande a och methyein vara drucken), miner., kallas en
Källa: Project Runeberg ·
