Sida 428
Antheli
sedan urmodiga bruk och seder, samt om förhållanden och tilldragelser, som mera stämma öfverens med förgångna tidsperioder än med den närvarande. E. E.
Antefixer (af Lat. ante, framför, och figere, fästa), byggnadsk., taklistprydnader, fronttegel.
Antejustinianska rätten, den romerska rätten före den stora kodifikation (sammanförande till ett helt) af densamma, som den östromerske kejsaren Justinianus (527-565 e. Kr.) lät verkställa. Se Romerska rätten.
Antemensale. Se Antepéndium.
Ante meridiem, Lat., "före middagen".
Antennaria, kattfot, bot. Se Kattfot.
Antennarius, zool., ett ganska artrikt slägte af de taggfenige fiskar, som tillhöra hafspaddfiskarnas familj. A. utmärker sig särskildt genom ett stort, högt, från sidorna hoptryckt hufvud, med munspringan ställd nästan vertikalt. I stället för den taggstrålige delen af ryggfenan har A. tre fria strålar, af hvilka den främste sitter långt fram på nosen och ofta är försedd med tentakellika bihang i sin spets. Dessa djur äro bland de sämste simmare af alla fiskar; deras rörelser äro snarare krypande än verklig simning. Icke dess mindre träffas de ej endast vid kusterna i de varma hafven, i hvilka slägtet egentligen har sitt hem, utan äfven midt i oceanerna, der de uppehålla sig bland massor af flytande tång och genom sin förmåga att upptaga luft i sin buk hålla sig i hafsytan och låta sig drifvas af strömmen. En art, A. marmoratus, som är allmän i alla tropiska haf, särskildt bland den i Atlanten flytande sargasson, har på detta sätt förirrat sig ända upp i Ishafvet vid norska Finmarken och sålunda kommit in uti den skandinaviska faunan. F. A. S.
Antenner (af Lat. antenna, segelrå), zool., pannspröt, känselhorn. Se Pannspröt.
Antenor, Grek. hjeltesaga, skildras af Homerus som den försigtigaste bland Trojas äldste. Gästvänligt mottager han Menelaus och Odysseus, då de komma såsom sändebud för att återfordra Helena och de röfvade skatterna. Både då och sedermera talar han för fred och råder till Helenas återlemnande. Utgående från denna skildring, har den senare sagan stämplat Antenor som en förrädare mot sin fädernestad. Efter Trojas eröfring skall han antingen ha följt Menelaus till Cyrene i Libyen, eller, enligt en senare gängse åsigt, med heneterna (eller veneterna) slagit sig ned i Italien vid Pos mynning och der grundat staden Patavium (Padua). V. K.
Anteoccupatio (Lat. "förekommande"), "sjelfinvändning", retorisk figur, då talaren sjelf omnämner och till vederläggning upptager de invändningar, som han tror sig hafva att vänta, och derigenom likasom frånrycker motståndaren deras användning. A. M. A.
Antependium (af Lat. ante, framför, o. pendere, hänga), förhänge framför altarbordets framsida. Sådana började begagnas i katolska kyrkan under 400-talet. De voro af tyg och rikt utsydda med bilder. Det äldsta nu bevarade - från 800-talet - finnes framför högaltaret i kyrkan S. Ambrogio i Milano. I den historiska afdelningen af Nationalmuseum i Stockholm finnes ett antependium från 1100-talet. Detta antependium, som tillhört Biskopskulla kyrka i Upland, består af 24 på tyg sydda, med guldtråd broderade runda taflor, framställande bilder ur Kristi historia. Ofta funnos dylika altarprydnader af trä- eller metallskifvor; en sådan kallas vanligen antemensale. Praktverk af detta slag finnas nu i Müister och Köln. Stockholms Nationalmuseum eger ett - förut Broddetorps kyrka i Vestergötland tillhörigt - antemensale från 1100-talet. Det är af ek och beklädt med drifna och förgyllda kopparplåtar. Bilderna visa scener ur Frälsarens lefnad; en inskrift uppräknar de i altaret förvarade relikerna. R. T.
Antepenultima, gramm., tredje stafvelsen från slutet i ett ord.
Antequera [antekera], det gamla Anticarium, stad i den spanska provinsen Malaga, vid stranden af Guadalhorce och vid foten af Sierra de Antequera. 27,201 innev. (1867).
Anter (Lat. antæ), byggnadsk., de bägge med pilasterlika frontsidor prydda utsprång (A), som ett grekiskt tempels cella-långmurar gjorde framom kortsidans väggmur, med hvilken de bildade en på tre sidor omsluten förhall. - Ett tempel, som hade kolonner endast mellan anterna, kallades templum in antis (tempel med anter).
Anteros, Grek. mytol., eg. "genkärlek", yngre broder till Eros (kärlekens gud). Då Eros ej ville växa, gaf hans moder, Aphrodite, honom i Anteros en lekbroder. De voro sedan oskiljaktiga lekkamrater. Enligt en annan uppfattning var A. den olyckliga kärleken eller den försmådda kärlekens hämnande genius. V. K.
Anterozoid, bot. Se Antheridium.
Antesignani (af Lat. ante, framför, och signum, tecken) kallades de romerske soldater, som utsågos att bevaka härens hederstecken. Under republikens sista tider och under kejsarna betecknades med detta ord alla de tappraste, utvalda ur samtlige legionerna. W. G. B.
Anth-. Ord, som icke finnes under Anth-, sökes under Ant-.
Antheli (af Grek. antí, emot, och helios, sol). meteor., ofärgad fläck, som understundom synes på himmelen vid samma höjd som solen, men på motsatt sida om zenit. Sådana fläckar uppkomma genom solljusets reflexion mot isprismerna i cirrus-molnen och tillhöra de s. k. halofenomenen (se d. o.). Företeelsen är ganska sällsynt. R. R.
Källa: Project Runeberg ·
