Sida 718
Badelundsås
komma en varsam och möjligast likformig uppvärmning af ett ämne. Genom direkt upphettning af det kärl, hvari ämnet förvaras, kan kärlet springa sönder eller uppvärmningen blifva oregelbunden. Man nedsänker derför kärlet i sand eller i en vätska, som uppvärmes. Ett sandbad består af ett skålformigt kärl af jern, till lagom höjd fyldt med medelfin sand. För bibehållande af en bestämd värmegrad lämpar sig bättre att använda vätskor, som koka vid den bestämde värinegraden. Oftast nyttjas dertill vatten - vattenbad, maricnbad ("bain-marie", efter uppfinnaren) - hvarigenom ämnet kan uppvärmas till närmare 100°. Vill man nå en högre värmegrad, omgifves kärlet med vattenånga af större spänstighet och värmegrad, ång-bad, eller (beqvämare) nedsänkes det i kokande saltlösningar, kvilkas kokpunkt ligger öfver 100°, hvarvid man måste tillse, att det afdunstade vattnet ersattes med nytt. Kokpunkterna för följande mättade lösningar äro: för koksalt 108,5° C., salmiak 114,2° C., salpetersyradt natron 121° C., klorkalcium 179,5° C. Klorzink låter, sedan allt vattnet är utdrifvet, upphetta sig till 400° C., utan att någon märkbar afdunstning sker (klor-zinkbad). Dessa bad medföra likväl vissa olägenheter och ersättas derför ofta af olje- eller paraffin-bad, medelst hvilka upphettning kan ske till ombring 300° C. Vill man åstadkomma än högre upphettning, användas till fyllning af badet smälta metaller (metallbad), såsom bly, tenn, zink eller deras legeringar, bland hvilka d'Arcets metall är särdeles lämplig. Den består af 5 delar bly, 3 delar tenn och 2 delar visinut, smälter vid 100° och kan upphettas till inemot hvitglödningshetta. utan att ångor utvecklas. Slutligen begagnas s. k. luftbad, hvarvid kroppen insattes i ett skåp. vanligen af kopparbleck, och uppvärmes deri genom upphettad luft. Dervid har man att afpassa och med termometer eller pyrometer uppskatta värmegradcn.
c) I fotografien användas åtskilliga vätskor, kallade bad, såsom silfver, natron- och guldbad, hvilka äro lösningar af silfver- natrium- och guldsalter. Se Fotografi.
d) I färgerierna är badet, färgbadet eller ky-pen en lösning eller infusion af färgstofter.
Badajoz [vadachås]. 1) Provins i Spanien, södra hälften af det forna landskapet Estrema-dura. 22,500 qv.-kilom. (408 qv.-mil). 431,922 innev. (1870). - 2) Hufvudort! nämnda provins och Spaniens vigtigaste gränsfästning mot Portugal, belägen i en kal trakt vid stranden af Guadiana. Omkr. 22,895 innev. (1870). Stadens historia går långt tillbaka i forntiden. Af romarna kallades han Pax Augusta, hvilket morerna förvrängde till B ax Augos, hvaraf det nuv. namnet uppstått. Under den arabiska tiden var B. hufvudstad i ett särskildt konungarike. I krigshistorien har det vid flere tillfällen spelat en betydande rol, särskildt under de napoleonska krigen, då det, försvaradt af fransmännen, efter flere föregående fruktlösa belägringar, af Wellington stormades och intogs d. 6 April 1812. Befästningarna utgöras af en bastionerad ringmur, tre fästen samt ett mycket starkt bro-hufvud, hvarförutom depå andra sidan Guadiana
belägna stora sumpmarkerna göra staden från denna sida ointaglig.
Badajoz [vadachås], Juan de, en af Spaniens utmärktaste arkitekter under 16:de årh. och en af renaissancens ifrigaste anhängare. Han var bördig från Badajoz och lefde under det nämnda århundradets första hälft. Om hans verksamhet vittna bl. a. fasaden till det praktfulla S. Marcos-klostret i Leon (fullbordad först i början af 1700-talet) samt den med plastisk utsmyckning rikt försedde korsgången vid klostret S. Zoil i Carrion de los Condes.
Badaksjäll, alplandskap i Centralasien, s. ö. om Bokara, mellan Amu Darja och hennes biflod Koksja. Genom B:s högdalar går vägen från Oxus-landen öfver Pamirs öckenplatåer till Östra Turkestan. Hufvuddalen, genomströmmad af Koksja, är i sina öfre delar ett vildt och ödsligt bergland, i mellerste och nedre delen deremot fruktbar och uppfylld af byar. Befolkningen, som uppgår till omkr. 100,000 individer och till störste delen består af muhammedanska tadsjiker, sysselsätter sig hufvudsakligen med boskapsskötsel, men äfven med bergsbruk, slöjd (jerngjuteri) och handel. Hufvudstaden, Faizabad, ligger vid Koksja, mer än 5,200 f. Öfver hafvet. Högre upp i dalen, vid en biflod till Koksja, ligga de redan i forntiden bekanta lapis-lazuli-grufvorna. Landet, hvars största betydelse ligger i dess egenskap att vara en af portarna till det inre Hög-Asien, är sedan 1873 genom en Öfverenskommelse mellan Ryssland och England stäldt under Afga-nistans öfverherrskap.
Badalocchio [-lo'ckio], Si s to, äfven kallad Sisto Rosa, italiensk målare och kopparstic-kare, f. 1581 i Parma, d. 1647 i Bologna. Han var lärjunge af Ann. Carracci, men anslöt sig sedermera så nära till sin medlärjunge Lan-francos maner, att deras arbeten ofta tyckas vara af samma hand. Mera kända och utbredda än hans målningar äro hans raderingar, bland hvilka här må nämnas 23 blad till den s. k. "Rafaels bibel", hvilken han raderade gemensamt med Lanfranco (1607).
Badalöna, stad i spanska prov. Katalonien, vid Medelhafvet, l mil ö. om Barcelona. 10,000 innev. (1870). Skeppsbyggen och fiske.
Baddam, ett slags bittermandlar, hvilka i Indien begagnas som skiljemynt.
Badelunda 1. Balunda, socken i Vestman-land, Vesterås län, Siende härad. Arealen 4,775 hekt. (9,549) tnld). 456/8 ofm., 42% fm. mtl. 1,112 innev. (1875). B. är pastorat af 2:a kl., tillhörande domprosteriet i Vesterås stift, och utgör prebende för en af lektorerna vid elementarläroverket i Vesterås. Kyrkan, belägen på Badelundsåsen, lär vara byggd på 1470-talet.
Badelundsås, en af de märklige sandåsar, som i riktningen från n. till s. genomstryka landskapen n. och s. om Mälaren. Han börjar i Dalarna n. om Svärdsjö kyrka, af bry tes af sjön Runn och kommer i Vestmanland fram med två grenar, hvilka vid Sätra åter löpa tillsammans, hvarefter han stryker genom Romfar-tuna, Hubbo och Badelunda socknar, dyker upp
Källa: Project Runeberg ·
