Sida 717
Bad
temperatur 10-12° C., säges det vara källkallt, vid 12-18° är det kallt, vid 18-25° kyligt, vid 25-32° ljumt, vid 32-37° varmt och vid 37-45° hett. I det källkalla badet uthärdar man i allmänhet endast några få minuter utan olägenhet eller fara; långa heta bad (38-40°) kunna äfven medföra betänkliga rubbningar inom kärl- och nervsystem och verka i allmänhet i hög grad förslappande. Deremot kunna bad af indifferent temperatur (32-35°) med fördel begagnas under flere timmar, ja t. o. m. dagar och månader, permanenta bad, såsom vid svårartade hudsjukdomar. Den s. k. kallvattenkur-metoden (se d. o.) använder bad af de mest vexlande temperaturer. De vanligaste kalla bad äro de naturliga sjö-, nod- och hafsbaden, med en sommarvärme af 15-25°. Yarma bad fås antingen genom uppvärmning med konst eller från naturligt varma källor, thermer, hvilkas vatten stundom framträder med en hetta af 60-70° och för att kunnas begagnas måste med rätt stor omtanke genom konst afkylas.
Till sin kemiska beskaffenhet kunna vattenbaden vara antingen sötvattens-bad - såsom vanliga flod- och insjöbad samt de s. k. indifferenta thermalbaden (Gastein, Teplitz, Wild-bad m. fl.) - eller salta bad, såsom h af s-bad (se d. o.), soolbad (från naturliga koksaltskällor) eller i öfrigt mineralhaltigabad, såsom alkaliska bad, svafvelbad, j era- och stålbad m. fl. Till följd af bristen på inhemska koksaltskällor begagnas i Skandinavien hafs-vattnet ofta uppvärmdt, varma saltsjöbad, i likhet med kontinentens soolbad, hvilka de till sina sammansättningar stå ganska nära (t. ex. Nauheim, Rheme, Kreuznach m. fl.). Af stort anseende äro de rikt kolsyrehaltiga mineral-baden.
Med afseende på form och användningssätt kunna vattenbaden delas i tvänne hufvudgrup-per, bad i stillastående vatten, såsom sjöbad, bassäng-bad, karbad m. fl., och bad i rinnande vatten, såsom strömbad, flodbad, störtbad, duschbad, bad med vågslag ("wellen-schlag") m. fl. Bad i upprördt eller strömmande vatten har en långt intensivare verkan än bad i stillastående, l förra fallet kommer nämligen inom samma tidrymd en större vattenmängd i beröring med kroppen än i det senare fallet, hvartill kommer det större eller mindre mekaniska tryck, som vattenmassan eller vattenstrålarna utöfva.
Under badet kan kroppen antingen i sin helhet vara utsatt för vattnets påverkan (helbad, bas-sängbad, karbad) eller endast delvis (half-bad, lokalbad, sitt-, fot- och hand-bad, sitt-dusch, vaginaldusch, ögondusch o. s. v.). Genom att med konst fördela badvattnet i fint stoft, antingen genom särskilda s. k. pulverisatörer eller genom att låta vattnet med kraft falla från en betydande höjd och till följd deraf stöta sönder sig, åstadkommes dunstbad, eller bad i pulveriseradt vatten, bildande en öfvergångs-form till de mera luftformiga baden, fuktiga varmluftsbad, ang- och imbad, i hvilka vattnet genom värme bringats i ångform och
mer eller mindre mättat luften i de för baden särskildt inrättade lokalerna, badstugorna. Är det rum, hvaruti ångorna samlats, icke tillräckligt varmt, utfälles den annars genom-skinlige vattengasen i små vattenblåsor, bildande hvad vi kalla imma. I väl inrättade ångbad håller sig den heta. fuktiga luften klar och genomskinlig. Temperaturen i ett ångbad hålles i allmänhet mellan 45° och 55°. Sådana ångbad åstadkommas antingen genom fördunstning från heta thermalvatten eller genom konstgjord ånga ur slutna ångkittlar, genom kokande vatten eller genom att kasta vatten på glödgade stenar e. d., såsom i de finska och ryska badstugorna (se Badstuga). I s. k. ångskåp tagas dylika svettbad, under hvilka hufvudet är fritt och möjlighet lemnas den badande att samtidigt andas frisk luft. Genom att låta de heta vattenångorna passera genom åtskilliga ämnen, som lätt förflyktiga, beredas hvarjehanda medikamentösa ångbad, såsom terpentinbad, tallbarrs-ångbad och myrbad. - I de egentliga varmluftsbaden, s. k. romersk-turkiska bad, är luften relativt torr, och värmen åstadkommes genom strålning från upphettade golf och väggar eller genom inledande af het luft. I nämnda slags bad är värmen merendels omkr. 50-65° C., men kan äfven utan stor olägenhet höjas ända till 80° och der-utöfver, så vida luften är mycket torr (se Romerska bad). Bad i förtätad atmosferisk luft af vanlig temperatur, pneumatiska bad. afsedda att inverka på luftvägarnas, svalgets och örats slemhinnor, tagas i dertill inrättade starka, lufttäta jernkamrar, "klockor", i hvilka luften genom en stor luftpump gradvis inpressas till en förtätning af ungefär */2 atmosfers Ökadt lufttryck. Af gasformiga bad hafva kolsyregas-baden en stor användning såväl i helbad som lokalbad.
Äfven ämnen af en fastare konsistens kunna begagnas till bad. Så nedgräfves i de s. k. sandbaden (ett slags svettbad) kroppen eller vissa kroppsdelar i upphettad sand. Gyttje-baden, sådana de användas på kontinenten, äro ett slags helbad i en grötformig blandning af något mineralvatten, och en fast torfartad mineralgyttja, "moorbäder" (Marienbad, Frän-zensbad). Hos oss deremot bestå gyttjebaden nästan uteslutande i en kraftig frotterings-och knådningsprocedur med efterföljande varm dusch eller vattenbad. Såsom badgyttjor begagnas antingen en i lugna hafsvikar afsatt massa af i förruttnelse stadda djur- och växtämnen, intimt blandade med en nnslammad lera, hafsgyttja (se Hafsbad), eller en mineralhaltig torfartad dyjord i ett visst sönderdelningstill-stånd, mineralgyttja (Loka, Ronneby, Marien-bad m. fl.).
Bland den mängd af medikamentösa bad, som blifvit med mer eller mindre tvifvelaktig verkan använda, må särskildt nämnas tallbarrsbadet, som är ett ångafkok på friska tallqvistar och förnämligast innehåller balsamiaka ämnen och myrsyra. c.
b) I den kemiska tekniken menas med bad de anordningar, genom hvilka man vill åstad-
Källa: Project Runeberg ·
