Sida 338
Amurlandet
659 Amul - Amurlandet. 660
vågor några vid hennes stränder liggande städer. Hon medför i sitt nedersta lopp nära 114,000 kub.-fot vatten i sekunden. - Det är stäldt utom allt tvifvel, att floden emellan slutet af 14:de och midten af 16:de årh. föll ut i Kaspiska hafvet, men sedermera banat sig sitt nuvarande utlopp. Genom en mängd kanaler fördelas hennes vatten öfver en del af Kiva, som derigenom nått en hög grad af fruktbarhet. Floden är segelbar under en stor del af sitt nedre lopp, men synes icke ega någon egentlig betydelse såsom handelsväg. - 2) En 1873 bildad rysk provins i Central-Asien. Den utgöres af ett ö. om floden Amu Darja beläget, fordom Kiva tillhörigt område samt nordligaste delen af Bokara. Omkr. 220,000 innev. hvilka dels hafva fasta bostäder, dels föra nomadlif. Hufvudnäringarna åkerbruk och boskapsskötsel.
Amul, persisk stad. Se Amol.
Amulett (Lat. amuletum, sannol. af det Arab. hamalet, "hänge"), något som bäres på kroppen såsom skydds- eller botemedel mot trolldom, sjukdomar, olyckshändelser o. s. v. Amuletterna äro af många olika slag och utgöras af de mest olikartade ämnen: stycken af reliker, ädelstenar, metaller, pergamentsremsor, delar af djur och växter o. s. v. För att gifva dem skyddande kraft iakttagas många försigtighetsmått: en passande tid väljes för deras förfärdigande, stjernornas ställning måste vara gynsam o. s. v. - Från äldsta tider hafva de österländska folken hyst en fast tro på onda makters hemlighetsfulla inflytande och en vidskeplig tillit till amuletter såsom skyddsmedel deremot. Som amuletter nyttjades hos egypterna ädelstenar, slipade till form af skalbaggar (Scarabæus cantharus, Ateuchus sacer}; hos judarne ädelstenar, guldeller silfverplåtar med inristade magiska tecken samt de s. k. "fylakterierna", pergamentsremsor, innehållande språk ur den mosaiska lagen; hos grekerna finger-ringar; hos romarne halsband, armband, diadem m. m. Bruket att bära amuletter insmög sig, snart äfven i den kristna kyrkan, men förbjöds 721 af Gregorius II. Dock har vidskepelsen ända in i våra dagar mångenstädes bibehållit amuletterna. I synnerhet hos en del asiatiska folk samt Islams bekännare råder ännu en fast tro på deras skyddande kraft. Jfr Abrakadabra, Abraxas-gemmer, Alfkors, Pentagram och Talisman.
Amulius, fornlatinsk konung i Alba longa. Enligt en af Livius upptagen fornromersk sägen var han i 13:de led ättling af Æneas. Fadern, konung Proca (l. Procas), efterlemnade två söner, af hvilka den äldre, Numitor, intog tronen, men störtades af den yngre, Amulius, som för att tillintetgöra sin brors dynasti dödade hans söner och gjorde hans dotter Rhea Silvia (l. Ilia) till vestal. Denna senare födde dock med guden Mars tvillingbröderna Romulus och Remus, hvilka slutligen dödade Amulius och återuppsatte sin morfader, Numitor, på tronen i Alba longa.
A mundo condito, Lat., förkortadt: a. m. c., från verldens skapelse.
Amundsbergs Kapell. Se Amsbergs kapell.
Amur, bot. Se Melilotus.
Amur l. Sachalin ("den svarte"), nordöstra Asiens hufvudflod, uppstår genom en förening af floderna Argun l. Kerulun och Sjilka (hvilka båda rinna upp på Kinganbergen). Hon flyter från v. till ö., i en stor mot söder svängd båge, genom hela norra hälften af Mandjuriet och faller vid fästningen Nikolajevsk ut i Okotska hafvet, n. om ön Krafto l. Sachalin. Utom det af källfloderna Sjilka och Argun genomflutna mongoliska höglandet omfattar Amurs flodområde hela landsträckan emellan Stanovojbergen i n., Sjanjan-alin-bergen i s., Kinganbergen i v. och hafvet i ö. - följaktligen ryska Amur- och kustområdet samt största delen af kinesiska Mandjuriet. Genom Burejabergen, som vid 51° n. br. utgrena sig från Kinganbergen samt i östlig och sydöstlig riktning draga sig mot Amurs mellersta lopp, delas Amurs flodområde i tvänne bäcken. Amurs betydligaste bifloder äro, på venstra sidan: Dseja, som rinner upp på Stanovojbergen, Bureja, som kommer från en emellan Stanovoj- och Burejabergen belägen bergkam, samt Amgun; - på högra sidan: Sungari, som rinner upp på Sjanjan-alin-bergen, och Ussuri. - Amur är omkr. 540 (enl. andra 580) mil lång och segelbar på omkring 360 mil; dess flodområde omfattar öfver 53,300 qv.-mil. Hon utgör gränsen emellan Ryssland och Kina och är af stor vigt för det förstnämnda landets handel.
Amurgo, geogr. Se Amorgos.
Amurlandet, en af ryssarnes sista eröfringar i nordöstra Asien, på ömse sidor om floden Amur. Redan i midten af 17:de årh. fingo ryssarna genom några kossacker de första underrättelserna om detta land och föranleddes genom skildringarna om dess rikedomar på mineral o. d. att dit företaga en mängd expeditioner - dock utan synnerlig framgång. Genom ett fredsfördrag i Nertjinsk 1689 blef det af kineserna helt och hållet stängdt för ryssarna. Först i detta årh. började striden derom på nytt. År 1852 grundlade ryssarna fästningen Nikolajevsk vid Amur-flodens mynning. Genom fördraget i Aigun med Kina (d. 28 Maj 1858) förvärfvade de venstra stranden af öfre och mellersta Amur samt båda stränderna af nedre A., och slutligen bestämdes landets nuvarande gränser genom ett fördrag af d. 14 Nov. 1860, genom hvilket alla landsträckor ö. om Ussuri-floden tillades området, som derigenom utvidgades till 42° 50' n. br. - Det blef först 1831 föremål för närmare forskning och har, sedan det kom i ryssarnes händer, flere gånger blifvit besökt af vetenskapliga expeditioner. - Ytvidden 38,816 qv.-mil. 65,620 innev. (1867). Befolkningen består af nomadiserande giljaker och golder (på kustområdet), europeer och kossacker (längs Amurflodens stränder) samt dessutom af stammar af tungusiskt ursprung. Landet indelas i Amur-provinsen (hufvudstad: Blagovestsjensk) och Kustområdet l. Primorskiska provinsen. Den förra sträcker sig från Arguns och Sjilkas sammanflöde ö. ut till Ussuri-flodens mynning. Ytvidd 5,129 qv.-mil. 22,300 innev. (1867). Kustområdet, ö. om Ussuri och
Källa: Project Runeberg ·
