Sida 680
Aureng-Sib
icke i dem. Deremot innehåller kalendern en uppsats på prosa, "Om några hinder för Finlands literatur och kultur", af J. G. Linsen, en ganska klar framställning af Finlands ställning efter skilsinessan från Sverige. I denne uppsats visas, att Finland förut aldrig utgjort något helt eller särskildt för sig, och att man för den skull nu borde göra allt hvad göras kunde för att lära känna sig sjelf. Der påminnes om vig-ten af att den genuina finska folkpoesien bevaras från förstöring. De fleste bland Auras författare uppträdde senare i tidskriften Mne-mosyne. v.
Aurajoki, å i Finland. Se Aura.
Auranitaceae, bot. Se Rutacete.
Aura ntium, bot. Se Citrus.
Auray [åra], hamnstad i franska depart. Mor-bihan, vid floden och viken af samma namn. 4,542 inner. (1866). Johan af Montfort besegrade der Karl af Blois 1364.
Aurbacher, Ludvig, mångsidig tysk skriftställare, professor i estetik i Munchen, f. 1784, d. 1847. Han är mest bekant genom sina folkskrifter, såsom Abenteuer der sieben schwaben (1846), Geschichte des ewigen juden m. fl.
Aureliänus, Lucius Domitius, romersk kejsare 270-275 e. Kr., född i Pannonien. Hans föräldrar voro af låg börd. Till en början inträdde han som simpel soldat i den romerska hären, utmärkte sig som en rask och tapper krigare och steg högt i kejsarens ynnest. När kejsar Claudius 270 i Sirmium bortrycktes af pesten, bekläddes A. af legionerna vid Donau med purpurn. Det romerska riket hade under Gallienus råkat i ett formligt upplösningstillstånd: provinsernas ståthållare hade gjort sig sjelf-ständiga och germanerna stormade in öfver gränserna. Claudius hade under sin tvååriga regering framgångsrikt börjat återställa ordningen, och lians verk fortsattes med klokhet och kraft af A. Sedan denne uppgifvit Dacien åt goterna, tillbakaslog han vandaler, alemanner och marko-manner samt började befästa Rom med en väldig mur, hvilken sedan fulländades af Probus. Derefter vände han sig mot Zenobia, ståthållaren Odenathi sköna en ka, som från Palmyra beherskade rikets östra trakter, intog hennes residens och förstörde detsamma (273). Firmus, Egyptens ståthållare, kufvades äfven, och Te-tricus, som svingat sig upp till Galliens be-herskare, gaf sig frivilligt. Då A. derjämte med stränghet arbetade på den inre ordningens upprätthållande, var titeln "restitutor orbis", med hvilken senaten helsade honom, ej oför-tjent. Hans stränghet kostade honom dock lifvet. På ett tåg mot Persien, 275, dödades han nära Byzantium af en sekreterare, som fruktade att blifva straffad för en begången förseelse.
Au re Hus, Aegidius, svensk läroboksförfattare, lefde i slutet af 16:de och början af 17:de årh. Han var född i Upsala, var någon tid rector scholse derstädes och blef sedan syndicus i Stockholm. Bland hans många arbeten (utgifna 1614-1647) är en aritmetisk lärobok, som under minst ett århundrade begagnades i de svenska skolorna.
Aurélius, Marcus, romersk kejsare. Se Marcus Aurélius.
Aurélius Victor, romersk historieskrifvare. Se Victor.
d'Aurelle de Paladines [dårell dö paladin]. Louis Jean Baptiste, fransk officer, f. d. 9 Jan. 1804. Han inträdde i krigstjenst 1822, tjenstgjorde några år i Afrika, deltog 1848 i expeditionen till Rom och bevistade Krimkriget, under hvilket han blef divisionsgeneral. I 1859 års italienska krig deltog han icke aktivt och ingick 1869 på reserv-stat. Vid krigsutbrottet 1870 inträdde han åter i aktiv krigstjenst såsom divisionschef och sedermera såsom befälhafvare för 15:de armékåren vid Loire samt utnämndes d. 14 Nov. 1870 till befälhafvare öfver l:sta Loire-armén. Han sökte kraftigt upprätta ordning och manstukt och vann också fördelar öfver fienden, t. ex. vid Coulmier, men förlorade äfven flere trätfningar, såsom vid Dreux, Ladon, Maiziére, Beaune la Rolande och slutligen striderna framför Orleans d. 2-4 Dec., genom hvilka Loire-armén sprängdes. Den 6 s. m. fråntogs honom armé-befälet, och han beskylldes för oskicklighet, ja t. o. m. för förräderi. Likväl erbjödos honom kort derefter andra militära uppdrag, men han af böj de anbuden och begaf sig till Schweiz, hvarifrån han återvände vid stilleståndet. Såsom medlem af femtonmanna-utskottet deltog han i fredsunderhandlingarna. Efter fredsslutet mottog han ytterligare ett par militära befattningar och ingick, vid 1874 års reorganisation af hären, i "disponibilité", hvarunder äfven 1875 års rulla upptager honom. Kallad till medlem af nationalförsamlingen i Bordeaux, har han sedermera tillhört representationen. I Dec. 1875 valdes han med stor majoritet till medlem i senaten, der han tillhör högern. Han utgaf 1872 i Bruxelles: Campagne de 1870-71; la premiérc armée de la Loire. G. u.
Aurengä-bad (Aurungabad), "tronens stad". 1) Stad i ost-indiska prov. Haiderabad (riket Ni-sam), vid bergströmmen Dulna. Omkr. 60,000 inne v. A. hette förut Gurkha och fick sitt nuv. namn efter Aureng-sib, hvilken residerade der 1650-1657. Staden egde då 100,000 innev. Många ruiner efter palats, moskéer m. in. finnas från denna tid. - 2) Fordom namn på ett landskap omkring Godaverys och Mahanuddis källor och till en del vid Indiska oceanen. I 16:de årh. utgjorde det en del af stormoguls rike, hörde på 1700-talet till staten Nisam och kom 1818 dels omedelbart, dels medelbart under engelsmännen. Namnet A. har numera blott historisk betydelse. Den brittiske delen lyder under prcsidentskapet Bombay och innefattar distrikten Ahmednagar, Puna och Scholapur.
Aureng-Sib 1. -Zeb ("tronens prydnad"), indisk stormogul, f. 1619. Han var son till stormogul Sjah-Dsjihan och sonsons son till Ak-bar. I ungdomen strängt asketisk samt t. o. m. upptagen bland de muhammedanske fakirerna, öfvergaf han dock snart deras lefnadssätt och sökte att i de krig, som fördes under faderns svaga regering, finna ett större fält för sin ärelystnad. 1638 utnämnd till ståthållare i Dekan,
Källa: Project Runeberg ·
