Sida 38
Absorption
fosterländska dikter och andliga sånger långt mera känsla, naturlighet och allvar, än man finner hos flertalet af hans samtida. Han författade äfven sentensrika epigram och öfversatte Guarinis Pastor fido.
Abscissa (af Lat. abscindere, skilja), matem., en linie, som bestämmer en punkts läge i förhållande till den ena af två hvarandra skärande linier, kallade koordinataxlar. Jfr Koordinater. R. N.
Absens, Lat., frånvarande. - Abséns, Fr. absence [-sa'ngs], frånvaro; A. d'esprit, Fr., sinnesfrånvaro, tankspriddhet. - Absenspenningar, penningar, som domherrarne i katolska land betala åt biskopen för hvarje dag de under sin tjenstgöringstid äro frånvarande. - Absentera sig, aflägsna sig; rymma. - Absentism, bortovara från en ort, särskildt om de irländske godsegarnes regelbundna och långvariga vistelse utom Irland; resvurm.
Absider, astron. Se Apsider.
Absint (Grek. absinthion), en med malört (Artemisia absinthium) tillredd likör. Dess arom härleder sig af en flygtig olja, och dess bittra smak af ett i malört förekommande kristalliserande ämne, absintin (C16 H22 O5). Enligt senare tiders erfarenhet i Frankrike utöfvar absint ett i hög grad skadligt inflytande på nervsystemet och anses verka mera skadligt än de flesta andra sprithaltiga drycker.
Absinthium (Artemisia absinthium L.), ört af nat. fam. Compositæ, Syngenesia Polyclinia L. med styf stjelk, mångdelade gråludna blad och gulaktiga, klotrunda, klasvis hängande blomkorgar. Se vidare slägtet Artemisia, som innehåller många arter. Jfr Absint. A-n.
Absis, byggnadsk., rättare Apsis. Se d. o.
Absjeron l. Apsjeron, en i Kaspiska hafvet från vester utskjutande halfö med staden Baku. A., som lyder under de ryska kaukasusländerna, är bekant för sin rikedom på naftakällor och jordbeck (10 mill. skålp. om året), gyttjevulkaner och ur jorden frambrytande vätgaslågor ("den eviga elden"). Hemort för eldsdyrkarne, Guebrerna. J. H.
Absolut (Lat. absolutus), fulländad, sjelfständig, i sig afslutad, som icke är beroende af eller jämföres med något annat. Motsatsen betecknas genom ordet relativ.
1) Det absoluta, filos., det i alla afseenden sjelfständiga och fullkomliga varandet, det högsta väsendet, Gud. Om de olika sätt, hvarpå det absoluta blifvit uppfattadt under filosofiens historiska utveckling, se Filosofiens historia. - För öfrigt talar man inom filosofien om t. ex. den absoluta grunden, d. v. s. den yttersta grunden, den grund som icke i något afseende är en följd; det absolut goda, det som är godt i och genom sig sjelf och således icke eger sitt värde blott såsom medel för något annat. G. S.
2) Absolut hållfasthet, mek., en kropps förmåga att motstå utsträckning. Se Hållfasthet. G. R. D.
3) Absolut konstruktion, gramm., en genom utlemnande af kopula och konjunktion förkortad participial eller nominal konstruktion, som ersätter antingen en bisats eller ett uttryck med preposition. I latinet och grekiskan är denna konstruktion mycket vanlig, t. ex. Cæsare consule, då Cæsar var konsul eller under Cæsars konsulat; äfven i de moderna språken förekommer densamma, t. ex. l'épée à la main, den Degen in der Hand, med värjan i handen.
4) Absolut rörelse, mek., den förändring en punkts eller en kropps läge undergår i förhållande till andra punkter eller kroppar, hvilka sjelfva äro i hvila. Om vi antoge, att jorden vore stillastående i verldsrymden, skulle den rörelse, som ett föremål vid jordytan synes ega, vara dess absoluta rörelse; men enär jorden sjelf rör sig kring sin axel och kring solen samt dessutom deltager i hela solsystemets rörelse i verldsrymden, är i sjelfva verket den absoluta rörelsen ytterst invecklad samt till och med otillgänglig för våra iakttagelser. - En vid jordytan varande kropps rörelse i förhållande till jorden eller sådan den visar sig, betraktad från jorden, är likväl ofta i det allranärmaste lika med den rörelse han skulle ega, om jorden vore stillastående. Men det gifves flere företeelser vid rörelsen hos kropparne på jordytan, hvilka bero på jordens rörelse kring sin axel. Till följd af denna rörelse uppkommer t. ex. en helt liten afvikning från lodlinien hos en fritt fallande kropp; af alldeles samma orsak synes en pendel, som är upphängd så, att han kan fritt röra sig åt alla sidor, förändra sitt svängningsplan o. s. v. G. R. D.
5) Absolut tal, matem., ett tal betraktadt i och för sig utan afseende på dess positiva eller negativa tecken. O. B.
6) Absolut vigt, fys., en kropps tyngd i förhållande till en viss tyngd, tagen såsom enhet. I olika land nyttjas olika enhetsvigter, såsom skålpund, gramm o. s. v. Jfr Specifik vigt. R. R.
Absolution (Lat. absolutio), lösande, frigörande, frikännelse. Absolution, teol., se Aflösning.
Absolutism. Så benämnes den styrelseform, under hvilken den styrandes maktutöfning hvarken är underkastad regelbunden granskning eller är begränsad af sidoordnade politiska inrättningar. Vanligen tänker man sig absolutismen endast kunna förekomma i monarkiska samhällen; men hon kan lika väl finnas inom ett aristokratiskt eller demokratiskt. Från despotismen skiljer sig absolutismen egentligen derutinnan, att despoten ingen annan lag känner än sin nyck, då deremot intet hindrar, att den absolute regenten både kan hysa och ådagalägga skyldig vördnad för lagen. J. H.
Absolvera (af Lat. solvere, lösa), frigöra, lösa; fullborda, sluta. Ex. absolvera en examen.
Absorbera (af Lat. sorbere, suga), egentligen uppsupa eller insuga, begagnas i naturvetenskaperna för att beteckna fasta eller flytande ämnens egenskap att upptaga vätskor eller gaser. Se Absorption.
Absorption (Lat. absorptio), insugning.
Källa: Project Runeberg ·
