Aeken [äken], Hieronymus van, efter sin födelsestad vanligen kallad H. Bosch l. Bos, holländsk målare, f. i Hertogenbosch mellan 1460 och 1464, d. derstädes 1516. Om hans lefnads öden är föga kändt. Man tror, att han någon kortare tid uppehållit sig i Spanien, der, så väl som i Italien, hans taflor blefvo tidigt kända och högt värderade. -- Den excentriske konstnärens många arbeten kunna fördelas i fyra grupper: 1) framställningar ur Kristi lefnads och lidandes historia; 2) helgons, vanligtvis den hel. Antonii, frestelser och anfäktelser af djeflar; 3) symboliska framställningar af menskliga fel och förvändheter; 4) dryckeslag och muntra sällskap, i hvilka sistnämnda han var en förelöpare till Teniers, van Ostade o. a, nederländare, som målade genrebilder ur folklifvet. Han var tillika representanten af en betydelsefull riktning inom den nordiska konsten, den fantastiska och diaboliska riktningen. I alla sina verk, äfven i dem, åt hvilka han vill gifva en allvarlig hållning, låter han nämligen sin gränslösa fantasi fritt spela in, och så väl den hedniska som den kristna mytologien får släppa till sina mest vidunderliga och bizarra figurer. Det vid reformationstidens början klarnande medvetandet om den klyfta, som skiljer ett verldsligt och ett religiöst lif, fick inom konsten sitt uttryck i framställningen af verldens syndfullhet och de eviga straffen. Visserligen hade före Bosch både van Eyck och Memling vågat sig på att framställa det öfvernaturliga och symboliska i kyrkans läror, men först Bosch gaf gestalt och färg åt helvetet med dess qval och straff, hvilka han på ett ohyggligt och barockt sätt men icke utan humor försinligar. I enskilda detaljer finner man dock hos honom många skönheter. Han är fri i formen, hans färg är varm och harmonisk, och trots hans sällsamma fantasi spårar man äfven hos honom det för den nederländska skolan betecknande sträfvandet efter sanning och naturlighet. Han fick många efterföljare: till och med Cranach och framför alla Breughlarne gingo i hans fotspår. -- Bland målningar af honom, som ännu finnas i behåll, må nämnas hans båda moraliserande allegorier Dödens triumf och Verldens fåfänglighet samt hans allvarligt hållna Konungarnes tillbedjan -- alla i Madrids museum. Valencia eger Kristi törnekröning och gissling; Berlin ett triptychon med Syndafallet, Yttersta domen, Helvetesstraffen m. m.; Wiens Belvedere den hel. Antonii frestelse. Äfven i Antwerpen finnas arbeten af honom.
På den ofta framkastade frågan, huruvida icke van Aeken äfven varit kopparstickare, tror man sig numera med säkerhet kunna gifva ett nekande svar. De kopparstick, som tillskrifvits honom, äro efter hans taflor utförda af den med honom samtida arkitekten Alart du Hameel i Hertogenbosch.