Afkylning, fys. En kropp, hvars temperatur är högre än omgifningens, förlorar småningom sitt värmeöfverskott dels genom att direkt meddela värme åt de kroppar, med hvilka han är i omedelbar beröring, dels genom att utstråla värme till aflägsnare föremål. Newton antog, att den hastighet, med hvilken afkylningen sker, d. v. s. den temperatursänkning kroppen hinner undergå på en sekund, är proportionel med kroppens öfverskott af temperatur öfver omgifningens. Dulong och Petit, hvilka utfört noggranna försök öfver afkylningshastigheten, hafva dock visat, att denna s. k. "Newtons afkylningslag" endast gäller, när temperaturskilnaden mellan kroppen och omgifningen ej öfverstiger 15° eller 20°. För större temperaturskilnader sker afkylningen hastigare. I öfrigt är denna hastighet beroende af kroppens natur, dess ytas beskaffenhet och storlek samt af de omgifvande kropparnes beskaffenhet och temperatur. Dulong och Petit hafva ock genom experiment ådagalagt, att afkylningshastigheten är mindre, när kroppen är skild från omgifningen genom ett lufttomt rum, än då mellanrummet är fyldt med luft eller någon gasart, emedan i senare fallet värmet bortföres både genom ledning och strålning. Jfr Värme, Köldblandning. R. R.
Nordisk familjebok · första upplagan
Afkylning
Ämne: Värme och termofysik · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 203 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗