Afoni

Afoni (af Grek. nekande part. a, och fone, ljud), med., den högsta graden af heshet, uppkommen derigenom att röstbanden i luftstrupen af en eller annan orsak icke kunna försättas i de för tonbildningen nödvändiga vibrationerna. Afoni kan förekomma vid flere olika sjukdomar i luftstrupen, såsom luftstrupkatarr, sårbildningar på röstbanden (t. ex. ofta vid lungsot), luftstruppolyper o. s. v. Ej sällan beror hon på förlamning af röstbandens muskler eller nerver. Förloppet och utgången äro vexlande efter den betingande sjukdomens art. Under det t. ex. afonien vid en katarr i luftstrupen småningom upphör, då katarren går tillbaka, är deremot afonien vid lungsot, då den beror på sårbildning å stämbanden, nästan alltid obotlig. P. W.