Agesilaus

Agesilaus, Grek. Agesilaos, konung i Sparta 399--358 f. Kr., en af forntidens mest berömde fältherrar, son af Archidamus II. Han föddes 444 l. 442 f. Kr. och uppväxte efter sin faders död under ledning af Lysander, hvilken i den halte, till det yttre oansenlige Agesilaus trodde sig hafva funnit ett villigt redskap för verkställandet af sina planer. På Lysanders anstiftan valdes Agesilaus till konung 399, med förbigående af hans broder Agis' son, hvars börd man ville göra tvifvelaktig. På athenaren Konons råd företogo perserna vid denna tid rustningar, som förrådde mot Sparta fientliga afsigter. Till följd deraf beslöt man i Sparta att anfalla Persien, och Lysander genomdref Agesilai val till anförare i kriget. I Aulis samlade Agesilaus såsom en ny Agamemnon sina trupper för att draga ut i ett nytt trojanskt krig, och derifrån gick han öfver till Mindre Asien. Om Lysander hade hoppats att blifva den egentlige ledaren af kriget, så blef han bedragen. Förödmjukad af Agesilaus, måste han nämligen inom kort draga sig tillbaka. Emellertid förstod A. att begagna sig af de persiske satrapernas afundsjuka sins emellan och otrohet mot sin konung, och han vann stora, om ock ej särdeles dyrköpta framgångar. Han stod just i begrepp att intränga i det persiska rikets kärnland, då han från Sparta fick befallning att återvända hem. I Grekland hade nämligen det allmänna missnöjet med Sparta samt persiskt guld framkallat ett förbund mellan Thebe, Athen, Korinth och Argos, och Lysander hade vid Haliartus blifvit besegrad och stupat, 395. Agesilaus begaf sig öfver Hellesponten till Grekland. Der vann han, 394, slaget vid Coronea i Boeotien. Denna framgång blef dock utan vigtigare följder, och oaktadt flere segrar måste Sparta för att kunna behålla öfvertaget i Grekland sluta sig till sina forne fiender, perserna. Så slöts genom Antalcidas den s. k. Antalcidiska freden, 387. Ehuru genom denna fred sviken i sina förhoppningar om nya, glänsande bedrifter i Asien, ingick A. på densamma, emedan den öppnade utsigt för Sparta att å nyo vinna öfvermakten i Grekland. Denna fick det också för en tid. Snart grep dock Thebe till vapen, och Agesilaus ansträngde sig förgäfves i tvänne fälttåg i Boeotien (378--377) att kufva thebanerna. Slutligen fann Thebe en utmärkt anförare i Epaminondas. Denne besegrade 371 i slaget vid Leuctra den spartanska hären, öfver hvilken den åldrige A. undanbedt sig att föra befälet. Från den fara, hvari Sparta nu befann sig, i det att det var nära att intagas af Epaminondas. räddades det endast genom Agesilai mod och kraftiga försvarsåtgärder. Under de följande åren var Agesilaus i det hela olycklig i sina strider. Då Epaminondas å nyo hotande närmade sig Sparta, lyckades A. väl ännu en gång rädda detsamma, men han blef kort derpå besegrad i slaget vid Mantinea, 362, i hvilket Epaminondas dödligt sårades, och hvarefter en fred kom till stånd; Följande året drog A. af lust för lysande krigsbragder till Egypten, der han först understödde Tachos, hvilken upprest sig mot perserna, och derpå, sedan han råkat i fiendskap med denne, Nektanabis. Efter att hafvra hulpit den senare upp på tronen, återvände han med rika skänker, men dog på hemfärden, 358 f. Kr.