Aino, ett numera ganska obetydligt jägare- och fiskarefolk på öarna Jeso och Karafto samt på Kurilerna. Fordom talrik, befolkade denna stam hela Japan samt en del af kinesiska kusten, men undanträngdes derifrån till sitt nuvarande område och har nu sammansmält till ett antal af omkring 50,000 (enl. andra 12 till 15 tusen). Han lyder under japaneserna, som genom stränga och tryckande lagar söka hindra hans förökande och utbredning. -- Ainos etnografiska ställning är omtvistad: några forskare hänföra dem till den turanska, andra till den ariska folkfamiljen. De hafva stark kroppsbyggnad, medelstor växt och ljus ansigtsfärg samt utmärka sig i synnerhet för sin starka hårväxt öfver hela kroppen (deraf den engelska benämningen Hairy men). De hafva icke såsom mongolerna snedt liggande ögon. Trots sitt vilda utseende äro de af ett fredligt lynne. -- Deras språk uppgifves bilda en egen språkstam (den ainoiska) och är behandladt af tysken Pfizmaier (Abhandlungen über die Ainosprache, Wien 1852, Vocabularium der Ainosprache, Wien 1854). Engelsmannen Bickmore har beskrifvit detta folk i arbetet The Ainos or Hairy men (Lond. 1868).
1. Ainsworth [ensoörth], William Harrison, framstående och mycket produktiv engelsk romanförfattare, f. 1805 i Manchester, der han redan som yngling väckte uppmärksamhet genom sina ballader och romanser. Han var af sin far bestämd för advokatyrket, men egnade sig genast efter sin ankomst till London 1824 åt skriftställeri. A. företog sedermera en resa till Schweiz och Italien, hvarefter han 1834 framträdde med romanen Rookwood, som väckte mycket bifall och grundlade hans rykte. Efter denna följde Crichton 1837. År 1839 utkom i Bentley's Miscellany hans Jack Sheppard, en uppskakande skildring ur Londons spetsbofsverld. De fleste af hans följande romaner behandla ämnen ur engelska historien och blefvo först offentliggjorda i det af honom sjelf 1842 grundade Ainsworth's Magazine, i det af honom 1845 inköpta New Monthly Magazine och i Sunday Times' följetong. -- A:s romaner äro icke fria från effektsökeri, och hans komposition är beräknad på kontraster och nervskakande situationer; men hans uppfinningsgåfva är ovanligt rik, hans stil glänsande och i skildringen af lokaliteter och karakterer eger han en betydande talang. Hans senaste verk äro tämligen torra och sakna poetisk lyftning. Hans flesta arbeten finnas öfversatta på tyska och franska, och många af dem äro öfverflyttade äfven till andra språk. Vi nämna några af de förnämsta: Guy Fawkes, The Tower of London (på svenska: Towern i London, 1847), Windsor Castle, Saint-James or Court of Queen Anne (på svenska: Saint James palats eller drottning Annas hof, 1845), The Lancashire Witches, The custom of Dunmow (på svenska: Dunmow's landssed, 1855), The Star Chamber (på svenska: Stjernkammaren, 1854), Cardinal Pole or the days of Philip and Mary och Constable de Bourbon.
2. Ainsworth [ensoörth], William Francis, engelsk läkare, geolog och resande, den föregåendes kusin, f. 1807 i Exeter. Sedan han 1827 fått sitt läkarediplom, for han till Frankrike och undersökte Auvergne och Pyreneerna i geologiskt afseende. 1832 och 1833 studerade han koleran i England och Irland samt utgaf om denna sjukdom en skrift, On pestilential cholera, som väckte mycket uppseende. 1835 deltog han såsom läkare och geolog i öfverste Chesneys expedition till Eufrat och utgaf 1838 Researches in Assyria, Babylonia and Chaldæa. S. å. sändes han af "Royal Geographical Society" till Kurdistan för att bl. a. taga reda på floden Halys' källor. Utom ofvannämnda arbete har man af A. Travels in Asia Minor, Mesopotamia, and Armenia (1842) samt en mängd andra reseskildringar.