Akrostikon (af Grek. akros, öfverst, ytterst, och stichos, rad) kallas en dikt, i hvilken versradernas eller strofernas begynnelsebokstäver (mera sällan slutbokstäfverna) sammanlagda bilda ett eller flere ord (namn, årtal) eller en mening. Ex.
Sverige! Än i obefläckad ära Vare framgent du hvad förr du var! Egen fana må du högrest bära, Rätt till henne blodigt köpt du har. Ingen utländsk veklighet dig kränke; Genomsvenskt du handle och du tänke! Endast så din sköld kan glänsa klar.
Vanligen äro sådana stycken mycket korta. -- Denna diktforms ursprung är att söka långt tillbaka i tiden. Redan i de sibyllinska böckerna och hos den romerske skalden Ennius finnas verser med akrostisk anordning. Jfr Alfabetiska sånger.