Alexander-sagan. Alexander den stores bedrifter egde i sig sjelfva så mycket underbart, att de snart måste locka till behandling i sagoform. Den äldsta af de många diktade lefvernesbeskrifningarna om nämnde hjelte är grekisk och skrifven under det antagna författarenamnet Kallisthenes, omkr. 200 e. Kr. Denna framställning hvilar på då i Egypten ännu lefvande sägner. Från denna källa härflyta två latinska bearbetningar: den ena af Julius Valerius, en till nationalitet och lefnadstid okänd man, den andra af en neapolitansk arkipresbyter, Leo (omkr. midten af 10:de årh.). Leo behandlade sitt ämne med mycken frihet och lyckades vinna sådant bifall för sitt arbete, att det blifvit närmaste förebilden till de allra flesta i vesterlandet gjorda bearbetningarna af Alexandersagan. Det återfinnes äfven i Sveriges literatur. På föranstaltande af riksrådet Bo Jonsson Grip gjordes deraf omkring 1380 en rimmad öfversättning, som efter den enda numera kända handskriften utgafs af G. E. Klemming (Konung Alexander. En medeltidsdikt) 1862. Den äldsta poetiska bearbetning, som funnits i Europa, har man ansett vara gjord af en viss för öfrigt okänd fransman, Alberich af Besançon (eller A. af Vicenza). Dennes dikt lär sedermera hafva tjenat till underlag för ett arbete af en viss Lamprecht. Men detta namn är troligtvis en förtyskning af det franska Lambert li Cors (Court), hvars egare i 12:te årh. tillsammans med Alexandre de Bernay skref en alexanderdikt, Rouman d'Alexandre. Det var sannolikt efter denna dikt som alexandrinen, hvilket versslag förekommer deri, fick sitt namn. Ett latinskt poem öfver detta ämne, Alexandreis, som allmänt lästes under medeltiden, författades af Philipp Gaultier de Lille eller de Chatillon (Gualterus Castellionæus), som lefde omkring 1200. Det öfversattes på isländska af biskopen Brandr Jónsson i Holum, omkr. 1250. Gaultier fick äfven sin efterföljare i spanioren Juan Lorenzo de Segura, som i första hälften af 13:de årh. skref sitt Poëma de Alexandro. Af tyskar, som behandlat detta ämne, märkas Rudolf von Montfort l. von Ems och Ulrich von Eschenbach, båda i 13:de årh. Strömmen af Alexandersagor svällde mäktigt under medeltiden: den hann äfven England, Holland och Danmark. Att österlandets folk skulle med förkärlek omfatta detta ämne med dess fantastiska vidunderligheter, är naturligt. Persernas Firdusi bär Alexanders drag. Araber, turkar och muhammedanska hinduer hafva tillegnat sig sagan. Ännu i dag utgör hon en kär folkbok för malajerna. På sin väg genom österlanden bibehåller hon dock den form hon ursprungligen fick genom den föregifne Kallisthenes.
Nordisk familjebok · första upplagan
Alexander-sagan
Ämne: Antika grekiska filosofer, lärde och författare · Filologer och antikens personer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 408–409 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗