Alexander-slaget kallas den berömdaste af alla antika mosaikbilder, funnen 1831 i Pompeji i det s. k. Casa del Fauno. Goethe skref om detta fynd till W. v. Zahn: "Samtid och efterverld skola icke förslå att rätt kommentera ett sådant konstens under, och huru kritiskt vi än må beskåda och undersöka det, nödgas vi alltjämt återgå till den rena, oförställda beundran." Denna mosaik gör också epok i vår tids kännedom om den antika målarekonstens komposition och färgsinne. Visserligen hafva olika tolkningar blifvit gjorda, och Burckhardt vill i denna bild se framställningen af ett slag mellan greker eller romare och kelter, men man kan numera, efter Welckers och Overbecks analyser, anse det som gifvet, att vi här stå framför Alexander och Darius i slaget vid Issus. Alexander framtränger oemotståndligt och stormar in i sjelfva det persiska högqvarteret. Redan har Darius låtit vända sin stridsvagn till flykt, då han öfverraskas af Alexander och räddar sig endast genom att hastigt bestiga en i beredskap hållen häst, i det Alexander genombryter kedjan af Darii trogne män, som försvara hans person -- allt således i fullaste öfverensstämmelse med Curtii berättelse (III. 27). Det tragisk-dramatiska i kompositionen åvägabringas genom motsatsen mellan den framstormande segraren och det höga allvar, som utmärker den persiske konungen, hvilken ser sina vänner falla kring sig för att rädda hans lif och som med en åtbörd tyckes säga, att det är hans konungapligt att falla med de sina, under det vagnstyraren drifver hans spann framåt och en ädel perser erbjuder honom den sadlade hästen. Hela slagets brusande larm och det ödesdigra i ögonblicket är tecknadt med en styrka, som konsten ej ofta nått. Vi få här ett högt begrepp om den antika historiemålningen, som vi annars ej känna, och vi se, att hon är befryndad med den grekiska tragedien. Kompositionens mästare är sannolikt en qvinna, nämligen Helena, egyptiern Timons dotter, om hvilken man vet, att hon hade framställt slaget vid Issus i bild. Denna tafla flyttades af Vespasianus till Rom, och sålunda blef den sannolikt kopierad i mosaik för Pompeji. Bildens bård, som visar en flod med krokodiler, hippopotamos (flodhäst), ichneumon, ibis m. m. och alltså framställer Nilfloden, kunde vara en påminnelse om konstnärinnans fädernesland. Från Pompeji flyttades den dyrbara mosaiken till Museo nazionale i Neapel, der den är infälld i golfvet framför den bekanta Flora Farnese. Den håller 21 f. i längd och är något öfver 12 f. bred. L. D.
Nordisk familjebok · första upplagan
Alexander-slaget
Ämne: Bildkonst och konsthantverk · Bildkonst, arkitektur och konsthantverk
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 409–410 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗