Allting, namn, som under medeltiden stundom tillägges större allmänna tingsförsamlingar (i synnerhet i Norge och på Gotland, hvars ting kallades Gutna althing), vanligast betecknas dock med detta ord Islands gemensamma ting.
I sammanhang med antagandet af den förste lagen på Island (den s. k. Ulfljotslagen, år 930) infördes äfven ett allmänt ting for hela ön. Det kallades alltinget (althingi), och till samlingsort för detsamma utsågs en i öns sydvestra del belägen lavaslätt -- de s. k. Tingvallarne -- hvars medelpunkt utgjordes af en genom klyftor omsluten klipp-platå, "lagberget". Om detta lagtings allra äldsta organisation vet man ej mycket; om alltinget på 1100-talet, som utgjorde den isländske fristatens blomstringsålder, känner man mera, i synnerhet om tiden efter 1118, hvilket år de gängse lagarne upptecknades.
Det isländska alltinget, som årligen, vid midsommartiden, var samladt under 2 till 3 veckor, bestod af två afdelningar: en lagstiftande, lagrättan, och en lagskipande, alltingsdomarne. Lagrättan (lögrétta) bestod af 144 medlemmar (de 39 godarne och 9 andra män från syd-, vest- och östfjerdingarne, tillsammans 48, af hvilka en hvar utsett två af sina tingsmän, män från samma tingslag, såsom rådgifvare); äfven öns två biskopar hade der säte. Lagsagomannen, som valdes af lagrättan, var ordförande. Lagstiftningen skedde dels efter motioner af enskilda medlemmar, dels under den egendomliga formen af dom i en rättstvist på begäran af två stridande parter. -- Alltingsdomarne (althingisdómar) utgjordes först af de fyra fjerdingsdomarne (fjórdungsdómar), hvilka voro öfverdomstolar för hvar sin fjerding af ön. De bestodo af 36 medlemmar, af godarne utsedda bland de närvarande. De upptogo dels mål i första hand, dels mål från tingslagen, då domen der ej blifvit enhälligt fälld. Blef ej målet afgjordt med enstämmighet vid fjerdingsdomen, gick det till femtedomen (fimtardómr), som bestod af 48 män: 12 från hvarje fjerding och utsedda af godarne. Hvarje part skulle utesluta 6, så att 36 dömande återstodo. Femtedomen dömde i sista instansen, med enkel pluralitet. -- I förbindelse med alltinget stod en kyrklig domstol och synod (prestadómr, prestastefna), marknad o. s. v.
Redan i slutet af 1100-talet var alltingets makt i sjunkande, och under partistriderna i början af 1200-talet låg hon fullkomligt nere. Lagrättan försvann alldeles efter föreningen med Norge (1262). Som domstol fortfor alltinget (bestående af de af konungen tillsatta "lagmännen") till år 1800, då en öfverdomstol inrättades i Reykjavik.
Då provinsialständer 1834 infördes i Danmark, fick Island en med de danska öarna gemensam ständerförsamling, men genom kongl. förordn, d. 8 Mars 1843 inrättades i staden Reykjavik ett särskildt, rådgifvande "allting", hvilket skulle sammanträda hvartannat år. Genom Islands nya författning af d. 5 Jan. 1874 blef alltinget nästan likstäldt med danska riksdagen. Det består af 36 för 6 år utsedda medlemmar (6 utnämnda af konungen och 30 folkvalda), fördelade på två afdelningar: 12 i den öfre och 24 i den nedre. Det första alltinget af detta slag sammanträdde d. 1 Juli 1875. R. T.