Femtedom, Isl. fimtardomr, kallas en år 1004 på Island inrättad öfverdomstol, som upptog vissa
mål, hvilka ej blifvit afdömda i de s. k. fjerdingsdomarna. Till en början afgjordes i femtedomen sådana rättstvister, vid hvilkas behandling i underrätten den erforderliga enstämmigheten mellan domstolsledamöterna ej kunnat uppnås; vidare upptogos från fjerdingsdomarna anklagelser för falskt vittnesbörd, för falska försäkringar på heder och ära, för mutor samt för öfverträdelse af laga former i rättegångsordningen, hvartill sedermera kom afdömandet af anklagelser för lagstridigt skydd åt fredlöse, åt förrymda trålar, gäldenärer m. m. Femtedomens befogenhet var sålunda tämligen begränsad, liksom denna inrättning var egendomlig för den isländska rättsskipningen och saknade motsvarighet i något annat skandiskt rättegångsväsende. Om domstolens sammansättning se Allting. Th. W.