Alrun l. Alruna (Fornhögt. alarûn, alerûna , Nyhögt. alraun l. alraune; jfr all och Fornn. run , hemlighet, T. raunen , hviska) kallades hos de gamle germanerna vissa qvinnor, som sysselsatte sig med spådomskonst och genom sina förutsägelser utöfvade stort inflytande på folket. De plägade hemta sina spådomar hufvudsakligen ur dödade krigsfångars blod.
Erebos Grek. mytol., kallas hos Homerus den mörka underjordiska rymd, i hvilken de aflidnas själar dväljas (jfr Hade… Uranos (Lat. Uranus), Grek. mytol., en personifikation af det allt omslutande och befruktande himlahvalfvet. U. är m… Bure Nord. mytol., den man, som kon Ödhumla (Auðhumbla) framslickade ur de rimfrostbelagda saltstenarna och hvilke… Fjärgyn Isl. Fjörgyn, Nord. mytol., är ett namn på gudinnan Jord, Odens maka och Tors moder. Ordet fjörgyn förekommer… Branchos Grek. mytol., en son af Apollo, hade af sin fader fått siaregåfva samt vården af templet i Didyme sig anförtr… Magne Nord. mytol., son af åsaguden Tor och jätteqvinnan Jernsaxa, är en personifikation af den kroppsliga styrkan,… Ivalde Nord. mytol., fader till de konsterfarne dvärgar, som förfärdigade spjutet Gungne, skeppet Skidbladne och gud… Tjasse (Isl. þjassi), Nord. mytol., en vanligen i örnham uppträdande stormjätte, som bodde l Trymhem. Om Iduns bortr…
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Alrun l. Alruna, Mandragora officinarum Bertol., bot., nat. fam. Solanaceæ, Pentandria Monogynia L., en i medelhafsländerna förekommande ört med tjock … band 1, sp. 547