Altai ("guldberg") kallas det nordligaste af de fyra bergsystem, som bilda stommen till det inre hög-Asien. (De öfriga äro, räknadt från n. till s., Tian-Sjan, Kyenlyn och Himalaja.) Enligt A. v. Humboldt omfattar Altai alptrakterna mellan floden Irtisch och sjön Sajsan i v. samt sjön Bajkal och floden Selenga i ö., omkring Irtisch's, Objs och Jenisejs källor, 100°-120° ö. lgd och på båda sidor om den 50:de nordliga breddgraden. Den östlige delen mellan Bajkal och Jenisej kallas Sajanska berget, men får straxt i s. v. om Jenisej namnet Sjabina Oola. Den vestliga, från sjön Teles i trakten af Objs källor till Ubas inflöde i Irtisch, är Altai i inskränkt mening, äfven kallad Kolyvanska bergen. Denna del är ensam för sig tre gånger större än Schweiz och innehåller de rikaste malmtillgångarne i Sibirien. De nordligt framskjutande utskotten heta, mellan Obj och dess högra biflod Tom, Salairbergen samt, mellan Tom och Jenisej, Alatau. -- En sydlig parallelkedja till Altai är Tangnu, som sträcker sig i östlig och vestlig riktning mellan Jenisejs öfversta lopp i n. och sjön Ubsa-nor i s. Centralpunkten är toppen Bjeluka Gora, ett snöfjäll med ansenliga skridjöklar, från hvilket Objs biflod Katunja nedkommer. Hela Altais medelhöjd är 5,000 f., topparnes 7--8 tusen f. Snögränsens höjd är 6,600 f. Dalbottnarne i detta ansenliga fjälland ligga i allmänhet öfver 4,000 f. Bergens nedre sluttningar täckas af barrskog, såsom gran, tall, lärkträd, samt af björk, asp och sibirisk ceder. Skogen minskas dock snabbt dels genom uthuggning, dels genom de uttorkande sydvestliga steppvindarne. Altais rika bergverk började arbetas på 1720-talet af ryssen Demidoff och tillhöra sedan 1747 ryska kronan. Guld, silfver och koppar finnas i stor rikedom; men endast guldet och silfret uthärda kostnaden af den långa transporten till Petersburg. Emedan kopparn är svår att afyttra, försummas dess brytning. I senaste tid hafva på ömse sidor om den segelbara floden Tom upptäckts stenkolslager, hvilka anses outtömliga och helt visst komma att främja jerntillgångarnes användning. Staden Barnaul, vid öfre Obj, är hufvudorten i de malmförande trakterna. Vid byn Smeinogorsk, s. v. från Barnaul, mellan Obj och Irtisch, ligga de största silfververken. Sedan många årtionden understiger silfvertillverkningen ej 380 till 400 centner. O. A. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Altai
Ämne: Berg, toppar och bergskedjor · Berg, bergskedjor och bergsbrytning
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 557–558 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗