Altruism

Altruism (af Ital. altrui, för en annan; af Lat. alter, den andre, nästan), filos., ett af filosofen A. Gömte uppfunnet ord, hvarmed betecknas den riktning inom den evdemonistiska etiken (se Eudemonism), enligt hvilken det sedliga handlandet företrädesvis karakteriseras deraf att det afser andra menniskors väl. Altruismen nekar naturligtvis ej att äfven sjelfviska motiv (de, som afse eget väl) kunna vara sedligt tillåtna, men påstår, att moraliskt värde får en handling först då, när den syftar till andras väl. Historiskt framträder altruismen egentligen väl först i mera bestämd form hos de s. k. skotske moralfilosoferna i 18:de årh. och beherskade, om än modifierad, detta århundrades etiska betraktelsesätt i det hela, åtminstone då det hvilade på en något djupare fattad etisk grund. Kants stränga fordran på pliktuppfyllelse för pliktbudets egen skull sköt visserligen altruismen något åt sidan, men i våra dagar har den, särskildt i opposition mot den traditionella moralen, åter börjat göra sig gällande. Den har utöfvat ett stort och i många afseenden välgörande inflytande på den moderna etiken, likasom visserligen äfven, klädd i populär drägt såsom den ofta varit, på de moderna folkens åskådningssätt och lif. Flere grymheter och råheter har den obestridligen skaffat ur verlden. Ett verkligen vetenskapligt svar på frågan hvad som är etiskt rätt gifver den dock icke. Gränsen mellan de egoistiska och altruistiska motivens berättigande kan den ej angifva, och — hvad närmare beträffar dess egen ståndpunkt — den kan ej angifva hvilken den menniska är, som i fall af verklig konflikt framför andra bör taga min välvilja i anspråk. Väl har ett och annat i den vägen framstälts i öfverensstämmelse med altruismens egentliga anda, dock syftande derhän, att samhörighet inom ett mer omfattande område skulle vara vittnesbörd om en högre ståndpunkt än den, som inskränker sig till ett mindre omfattande. Det abstrakta och opersonliga åskådningssätt, som ligger under altruismen, inses af sig sjelf, då den låter materialets omfattning få träda i stället för den personliga innerligheten. Sjelfva berömma sig väl anhängarna af altruismen af sin åsigts inre fasthet och konseqvens, men lätt inses, att den härutinnan lemnar mycket öfrigt att önska. — Adj. altruistisk. L. H. Å.