Amadisromaner

Amadisromaner är namnet på en hel följd af spanska medeltidsromaner, hvilka tillsammans bilda en genom flere generationer löpande slägtsaga. Den äldsta af dem är romanen Amadis de Gaula, efter hvilken de öfriga fått sitt namn. Denna bildar öfvergången från riddarepopéen till riddareromanen och är upphofvet till medeltidens otaliga riddareromaner. Med största sannolikhet kan en portugis, Vasco de Lobeira (d. omkr. 1403), anses hafva författat denna roman, omkr. 1370, ehuruväl den numera icke finnes på portugisiska, utan endast i spansk bearbetning. "Amadis de Gaula" hvilar icke på historisk grund. Den är en erotisk-fantastisk skapelse, som återspeglar sin författares åsigter om en sann riddares pligt att draga omkring i verlden och kämpa mot troll och odjur, att med förakt för hvarje fara befria olyckliga fångar och framför allt att egna sitt lif åt de skönas tjenst. Amadis, en son af Perion, konung af Wales (orätt har man ansett "Gaula" vara det gamla Gallien), och Elisena, prinsessa af Bretagne, älskar Oriana, konung Lisuarts af England dotter, och deras kärlekshistoria, fylld med de vidunderligaste äfventyr, oräkneliga strider mot riddare, jättar och trollkarlar, bildar romanens kärna. Af alla amadisromanerna anses denne stå främst i värde. Då Cervantes i "Don Quijote" låter dennes samling af riddareromaner brännas opp, skonar han Amadis de Gaula. Den spanska öfversättningen deraf fullbordades i 4 böcker (enligt Ticknor) mellan 1492 och 1504. Öfversättaren var Garcia Ordoñez de Montalvo, hvilken 1521 (enl. Grässe) dertill lade en 5:te bok, som innehöll berättelsen om Esplandians, Amadis' sons, bedrifter. Spanien lyssnade med hänförelse till dessa äfventyr, och amadisromaner följde raskt på hvarandra. Redan 1526 utkom en 6:te bok, hvars hjelte var Florisando, en son af Amadis' halfbroder Florestan. Enligt dedikationen till hertigen Medina Celi skall denna vara författad af en för öfrigt okänd spanjor, Paez de Ribera. Kort derpå kommo 7:de och 8:de böckerna, hvilka handlade om Lisuarte de Grecia, en son af Esplandian, och Perion, Amadis' andre son, och som voro bearbetade från grekiskan och toskanskan af kanonikus Juan Diaz. En 9:de bok framställer de öden och äfventyr, som Amadis de Grecia, son af Lisuarte, hade att genomgå. De 10:de och 11:te böckerna hafva till hufvudpersoner: den förre Florisel de Niquea och Anaxartes, söner af Amadis de Grecia, den senare Rogel, son af Florisel, och Agesilaus af Colchis, dotterson af Amadis de Grecia. Slutet på den spanska följden af amadisromaner utgöres af den 12:te boken, som handlar om Silves de la Selva. Denna utkom 1546. De fyra sista delarne äro författade af Feliciano de Silva, historiograf hos kejsar Karl V. - I många öfversättningar och omarbetningar spriddes de spanska amadisromanerna till alla folk. En fransk öfversättning af Nicolas de Herberay (d. 1552) begynte utgifvas redan 1540, men afstannade med den 8:de delen, 1548. Från denna öfversättning utgick en holländsk 1574, en tysk 1583 och en engelsk 1619. En öfverflyttning omedelbart från spanskan till italienskan började 1546. Att amadisromanerna voro kända i Sverige, finner man bl. a. af G. Stjernhjelms Hercules, v. 135. - Den stora förtjusning, med hvilken dessa fantastiska berättelser emottogos i alla land, manade naturligtvis en mängd författare till efterhärmning. Så växte i Frankrike originalets 12 delar till 24 och i Tyskland ända till 30. Slutligen företog sig, 1626, en fransman, Gilbert Saunier Duverdier, att förena alla de förut tämligen löst sammanhängande delarne till ett fastare helt, hvilket han utgaf i 7 starka band under titeln Roman des romans. Dermed var Amadissagan afslutad. Med tiden ändrade sig smaken, och de gamle riddareromanerna glömdes. Den förste Amadis egde dock så mycken poetisk fägring, att han både i äldre och nyare tid förmått locka till versifierad behandling. Så utgaf den italienske skalden Bernardo Tasso 1560 sin L'Amadigi i 100 sånger; af fransmannen Creuze de Lesser finnes Amadis de Gaule, poème faisant suite aux Chevaliers de la table ronde, 1813; af engelsmannen W. Stewart Rose Amadis de Gaul, a poem in three books, 1802. Ja ännu 1872 utkom i London 2:dra upplagan af den engelske skalden Southey's öfversättning af sjelfva den gamle romanen: Amadis the Gaul by Vasco Lobeyra. From the spanish version of Garciordonez de Montalvo.