Ancile, en långrund, på båda sidorna urringad sköld,
[illustration]
hvilken enligt sagan nedföll från himlen på den romerske konungen Numas tid. Då Numas maka, nymfen Egeria, förklarade, att verldsväldet var fäst vid besittningen af denna sköld, lät Numa för att försvåra dess bortröfvande förfärdiga 11 alldeles likadana sköldar. Vården om dessa 12 ancilia förtroddes åt de af Numa tillsatta 12 salierna, Mars' prester, hvilka årligen d. 4 Mars i högtidlig procession med sång och dans kringburo dem i staden. J. F. J.
Ancillon [a´ngsijo´ng], en ansedd hugenottslägt i Metz, hvilken efter Nantesiska ediktets upphäfvande (1685) utvandrade till Preussen. - Charles A., f. 1659 i Metz, advokat, blef af sina trosförvandter sänd till hofvet i Versailles för att utverka nämnda edikts återställande. Då detta misslyckades, utvandrade han till Tyskland. Han dog 1715 i Berlin såsom polisdirektör och kunglig historiograf. - Hans ättling var Jean Pierre Frédéric (Friedrich), f. 1767 i Berlin. Han blef först prest vid franska kyrkan och professor i historia vid militärakademien i Berlin, men lemnade 1810 dessa tjenster för att öfvertaga ledningen af den preussiske kronprinsens (sedermera Fredrik Vilhelm IV:s) uppfostran. 1814 inträdde han i utrikesministeriet, och 1832 blef han utrikesminister. Såsom sådan slöt han sig till Metternich i Österrike och sökte motarbeta de konstitutionella grundsatserna, men var mera mild än denne och arbetade för inre reformer i lagstiftning och förvaltning. Såsom författare utvecklade han en ej obetydlig verksamhet. Bland hans skrifter må nämnas Mélanges de littérature et de philosophie (1801), Tableau des révolutions du système politique de l'Europe depuis le quinzième siècle (1803-05), Zur vermittelung der extreme in den meinungen (1828- 31). Död 1837.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.