Anderna, Sp. Cordilleras [kordilje´ras] de los Andes, är det allmänna namnet på den genom Syd-Amerika gående delen af de amerikanska Kordillererna. Den söder om Amerikas sydspets liggande ögruppen, Eldslandet, är uppfylld af berg, som kunna anses höra till A. och endast genom Magalhaens sund skiljas derifrån. De högsta af dem, Sarmiento och Darwin, äro omkring 6,400 fot. På fastlandet resa sig A. redan på verldsdelens sydligaste spets, Kap Froward, och gå sedan åt norr genom Patagonien. På 47° s. br. träda de fram helt nära intill Stora oceanen med toppar af ända till 6,000 f., under det att kedjans medelhöjd i Patagonien är 3,000 fot. Från Ancudoviken, 47° s. br., innanför ön Chiloe, lemna A. mellan sig och hafvet det smala kustlandet Chile. Kedjans medelhöjd är der 12,000 f., och topparna tilltaga i höjd mot norden. På 35° s. br. ligger passet Planchon, 11,000 f.; på 33 1/2° s. br. vulkanen Maypu, 15,000, f., och på 32 1/2° s. br. vulkanen Aconcagua, öfver 21,000 f. A. intaga ännu en mycket obetydlig bredd och bilda antingen en enda smal kedja eller en hufvudås med obetydligare, jämnlöpande biåsar. På 20° s. br. grena sig A. i två kedjor, som utgå från Porcos och Potosis bergsknut och innesluta Desaguaderos (en flod, som i nord-vestlig riktning flyter in i Titicaca) och Titicaca-sjöns ofantliga högdal, 13,000 f. öfver hafvet. Den vestra grenen, Cordillera de la Cuesta, följer kusten. På den ligga flere af verldsdelens högste toppar, Gualatieri samt vulkanerna Arequipa och Sahama, alla öfver 21,000 f. Den östra, inre kedjan, Bolivias Kordillerer, göra en stor sväng åt n. ö. och gå sedan i nordvestlig riktning ö. om sjön Titicaca. Der ligga topparne Illimani (16 1/2° s. br.), 22,000 f., och Sorata, på östra sidan af sjön, 23,000 f. Kedjan genombrytes straxt n. om Sorata af floden Mapiri, som går åt ö. till Rio Beni, en biflod till Madeira. Norr om sjön förena sig de båda hufvudarmarna åter i Cuzcos väldiga bergsknut, den största på A., mellan 14° och 15° s. br., för att åter grena sig i två armar omkring floden Jaujas dal. Dessa armar förena sig mellan 11° och 10° s. br. i Pascos bergsknut. Der dela sig A. i tre kedjor, alla bibehållande den riktning åt n. v., som de antagit vid Titicaca. Den östligaste kedjan följer floden Huallagas östra sida till 6° s. br., der hon genombrytes af denna flod. Den mellersta kedjan går från Pasco åt n. n. v. mellan Huallaga och öfre Marañon, sammanträffar först på 6° s. br. med den östra kedjan, bildar derpå Marañons många fall ofvan San Borja, af hvilka det märkligaste är Pongo de Manseriche, och sammanträffar i bergsknuten Loxa, 4° s. br., med den vestliga kedjan, hufvudkedjan. Denna utgår från Pasco, framstryker v. om Marañons öfre lopp längs Stilla oceanen och har topparna Pelagatos och Moyopato. Från bergsknuten Loxa utgå åt n. två kedjor af ansenlig höjd, lemnande mellan sig en 55 mil lång, 3 till 4 mil bred högdal, som räcker till nästa bergsknut, Pasto, 1° n. br. Denna dal är genom två mindre bergsknutar, eller tvärdammar, delad i tre bottnar, Cuenzas, 7,000 f., Alausis, 8,000 f., och Quitos, 9,000 f. Hela dalen är genom sin vidd, sin höjd öfver hafvet och sin historiska vigt den märkligaste i Anderna, näst Titicacas och Desaguaderos. På båda kedjorna reser sig en rad af ofantliga toppar: på den vestra Chimborazo, 20,100 f., Yliniza, 16,300 f., Pichincha, 15,000 f.; på den östra Cotopaxi, 17,700 f., Antisana, 18,000 f., Cayambe (under eqvatorn), 18,400 f., m. fl. Pastos bebodda högslätter ligga 10,000 f. högt. Norr om Pasto dela sig A. i tre armar, som ej vidare förena sig. Den östra och den mellersta omfatta Magdalenaflodens dal. Den förra, ö. om Magdalena, tager sin riktning åt Santa Fé de Bogota och delar sig vid 7° n. br. i två grenar, en vestlig, kallad Ocaña-bergen, som slutar vid 10° n. br., och en östlig, Sierra Nevada de Merida, som slutar vid 9° n. br. Centralkedjan, som framgår mellan Magdalena och Cauca, är den högsta af de tre och har många toppar, såsom Huila, Baraguan och vulkanen Tolima, 17,200 f. Norr om 8° n. br. sjunker denna kedja hastigt och försvinner straxt s. om Caucas inflöde i Magdalena. Vest-Kordillererna, som följa Caucas vestra sida, kallas Choco-Kordillererna. De utgöra vattenskilnaden mellan Stilla oceanens och Karaibiska sjöns tillflöden och sänka sig, innan de hinna Panamanäset, till en ås af endast 3,000 fots medelhöjd.
Andernas hela längd, från Kap Froward till Panama, är 980 mil. Bredden vid Ancudoviken i södra Chile 24 mil, men vid 20° s. br. 124 mil, i medeltal 68 mil. A. hafva 56 vulkaner, hvaraf 26 i verksamhet. Jordbäfningar inträffa ytterst ofta. Passen äro få och ligga högt. Den vestra sluttningen är i allmänhet brantare an den östra, som har flere trappsteg ned till låglandet. A. äro utomordentligt rika på ädla metaller. O. A. S.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.