Anna, svenska furstinnor. 1) Gustaf I:s dotter med hans andra gemål, Margareta Leijonhufvud, föddes på Stockholms slott d. 9 Juni 1545. De många utländska sändebud, som voro närvarande vid Erik XIV:s praktfulla kröning, 1561, hemförde till sina hof smickrande underrättelser om konungens systrar, och snart började furstarna inleda underhandlingar om äktenskapsförbindelser med de svenska prinsessorna. Redan 1562 infann sig i Stockholm pfalzgrefven till Veldenz, Lauterbeck och Lützelstein, Georg Johan (Jöran Hans), hvilken anhöll om prinsessan Annas hand. Han blef mottagen med mycken ståt, och d. 20 Dec. s. å. firades fursteparets förmälning. Det är icke antagligt, att pfalzgrefvinnan hade någon del i sin gemåls vidunderliga planer att föra sin flotta längst upp i Östersjön, från Lappland infalla i Ryssland och bemäktiga sig detta lands nordligaste delar, för hvilket ändamål han af sin svåger, konung Johan i Sverige, äskade en undsättning af 1500 hästar. Deremot förtäljer historien, att hon blandat sig i en annan, för hennes kön bättre passande angelägenhet, i det hon tillika med sin gemål uppgjorde förslag om sin broder hertig Karls förmälning med Maria af Pfalz. Anna afled d. 3 Mars 1610. Från henne nedstammade tvänne pfalzgrefllga grenar, af hvilka den ena utslocknade 1654, den andra fyrtio år senare.
2) Johan III:s dotter med Katarina Jagellonica, föddes på Eskilstuna slott d. 17 Maj 1568. Hon åtföljde 1587 sin broder Sigismund till Polen och var 1589 närvarande i Reval vid mötet mellan konungarna Johan och Sigismund. Vid den sistnämndes förmälning med Anna af Österrike, 1592, frambar hon de af konung Johan fängslade rådsherrarnas suppliker om att Sigismund och hans gemål skulle fälla förböner för dem hos konungen, hvarefter dessa herrar med orubblig trohet stodo på Sigismunds sida. 1595, då prinsessan Anna vistades på Stegeborg, lät hon der sammanviga Johan Gyllenstierna och grefve Per Brahes dotter Sigrid, ehuru denna förut var trolofvad med Erik Bjelke. År 1598 anträdde hon för andra gången en resa till Polen och då för att förmälas med markgrefven Georg Johan (Hans) af Brandenburg. Detta äktenskap gjordes dock om intet genom yttre förvecklingar. - Anna berömmes för sin stora välgörenhet, hvilken hon visade icke endast mot Sigismunds, utan äfven mot hertig Karls anhängare. Särskildt hade Karl Karlsson Gyllenhjelm hennes förbön att tacka för sin befrielse ur 12-årigt fängelse. Karl IX drog emellertid icke i betänkande att i sin rimkrönika framställa sin brorsdotter i en ganska ofördelaktig dager, i synnerhet med anledning af hennes förtroliga förhållande till Gustaf Brahe. Huruvida dessa anspelningar voro grundade, lär icke numera med visshet kunna sägas. 1605 erhöll hon starostiet Strassburg, hvarest hon bosatte sig. Hon dog d. 26 Febr. 1625 i Marienburg i Preussen, men i anledning af hennes trogna framhärdande i den lutherska läran afslog påfven Sigismunds anhållan att få låta högtidligen fira hennes begrafning, hvarför hon icke jordades förr än 8 år senare, då konung Vladislav i Polen lät föra hennes stoft till Mariakyrkan i Thorn.
3) Kon. Sigismunds första gemål, dotter till ärkehertig Karl af Österrike och dennes gemål Maria af Bajern. Född d. 16 Aug. 1573. Den 21 Maj 1592 blef hon i Krakau förmäld med Sigismund. Hon kröntes såsom svensk drottning i Upsala 1594 och dog i Krakau d. 10 Febr. 1598, då hennes femte barn föddes. Det var hon och hennes gemål, som på prinsessan Annas förbön (se ofvan) utverkade konung Johans nåd för de fängslade rådsherrarna. Till lifgeding fick hon Linköping, Söderköping och Stegeborg med underlydande län. C. S-e.