Anna

Anna, engelska furstinnor. 1) A. Boleyn [bålin], Henrik VIII:s andra gemål, född 1507, dotter till sir Thomas Boleyn, hvilken sedan blef grefve af Wiltshire. Vid sju års ålder kom hon till franska hofvet, der hon fick sin uppfostran. Först 1527 skall hon hafva återvändt till England och då blifvit upptagen i drottning Katarinas hof. Hennes skönhet, bildning och behag uppväckte en lidelsefull kärlek hos konungen, som nu påskyndade sin förut fattade plan att skiljas från Katarina. Då påfven gjorde svårigheter att bevilja skilsmässan, bröt Henrik med Rom. Innan ännu hans förra giftermål hunnit lagligen upplösas, lät han d. 25 Jan. 1533 hemligen viga sig vid Anna, som d. l Juni högtidligen kröntes till drottning och d. 7 Sept. födde honom en dotter, Elisabet, sedan Englands drottning. A. gynnade reformationen och införde vid engelska hofvet den fina franska sällskapstonen i stället för den stela engelska etiketten. Den ostadige Henrik uppflammade emellertid snart för ett nytt föremål, en af drottningens hoffröknar, den sköna Jane (Johanna) Seymour, och han beslöt befria sig från Anna. Denna blef anklagad för otrohet, utan bevis dömd och d. 19 Maj 1536 halshuggen. Dagen derpå gifte sig H. med Jane Seymour. - 2) A. af Cleve, Henrik VIII:s fjerde gemål, dotter till hertig Johan III af Cleve. Missledd af ett väl mycket smickradt porträtt, friade H. till henne. Giftermålet egde rum d. 6 Jan. 1540, men H. fick snart afsmak för sin nya gemål. Gunstlingen Thomas Cromwell, som lockat konungen till giftermålet, blef halshuggen, och H. lät efter några månader skilja sig från sin gemål, som erhöll en pension och lemnade England. Hon dog 1557. - 3) Jakob I:s gemål, f. 1574, dotter till Fredrik II af Danmark, 1589 i Oslo förmäld med Jakob, då konung af Skotland. Hon var moder till Karl I. Död 1619. - 4) Drottning af Storbritannien och Irland 1702-14, född 1664, dotter till kon. Jakob II och hans första gemål, Anna Hyde. Jämte sin äldre syster, Maria, uppfostrades hon i protestantiska läran och motstod med envishet faderns bemödanden att draga henne öfver till katolska kyrkan. 1684 blef hon förmäld med prins Georg af Danmark (en broder till Kristian V och till Karl XI:s gemål, Ulrika Eleonora). För sin lekkamrat Sarah Jennings (gift med lord Churchill, sedermera hertig af Marlborough) hade hon tidigt fattat och bibehöll länge en gränslös tillgifvenhet, och gunstlingen hade stort inflytande på såväl Annas som hennes svage gemåls handlingssätt. Vid revolutionen 1688 synes hon först hafva ämnat sluta sig till fadern, hvars älsklingsdotter hon var, men af lady Churchill bragtes hon öfver på sin svåger Vilhelms sida och erkände honom. Dock var hon invecklad i de intriger, som voro å bane för Stuartska ättens restauration, och förde en hemlig brefvexling med fadern. 1702 uppsteg hon på tronen, men Marlborough var genom sin gemåls inflytande öfver drottningen rikets verklige regent. Anna var i böjelse för absolutism en äkta Stuart och sökte med sin ätts naturliga envishet fortfarande arbeta i sin fördrifna familjs intresse. Derigenom uppkommo ganska häftiga partitvister, och särskildt blef drottningen efter hand allt mer söndrad från Marlborough, som var en af hufvudmännen för det liberala och antijakobitiska whigpartiet. Anna fann derjämte en ny gunstling i mrs Masham, en slägting till hertiginnan, som sjelf infört henne vid hofvet. Hertiginnan af M. sökte väl bibehålla sin anspråksfulla ställning, men Anna retades af hennes tyranni, och 1710 verkställdes en ministèr-förändring, som alldeles störtade Marlboroughs och hans gemåls inflytande (se art. Bolingbroke och Marlborough). De nye tory-ministrarna hade emellertid att kämpa med drottningens fortfarande, envisa försök att skaffa tronföljden åt sin fördrifne broder, och partitvisterna fortforo ända till Annas död, 1714. Hennes gemål afled 1708. Anna hade 17 barn, hvilka alla dogo i späd ålder. Hon var Englands sista regent af Stuartska huset och den första, som bar titeln regent af Storbritannien, sedan England och Skotland genom unionen 1707 erhållit gemensam styrelse och gemensamt parlament. R. T.