Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Antonius

Ämne: Munkordnar och ordensgrundare · Påvar, biskopar, helgon och kyrkliga personer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 870 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Antonius af Padua är den mest frejdade bland den helige Frans' af Assisi lärjungar. Hans lif är, liksom hans mästares, rikt utsmyckadt af legenden. Tillnamnet "af Padua" fick han, derför att hans jordiska qvarlefvor finnas förvarade i nämnde stad. A. föddes i Lissabon 1195 af adliga föräldrar, som gåfvo honom en synnerligen vårdad uppfostran. Vid 15 års ålder upptogs han i Augustinorden, men lemnade den snart för att inträda i den af Frans af Assisi nybildade Fransiskanorden. Inom kort gjorde han sig känd såsom den ifrigaste förkämpen för det strängare partiet inom denna orden (spiritualerna). Efter en misslyckad missionsresa till Afrika begaf han sig, på tillstyrkan af Frans af A., till Vercelli, för att der idka teologiska studier, och uppträdde sedermera någon tid med mycken framgång som teologisk lärare i Bologna, Toulouse, Montpellier och Padua. Men snart lemnade han den lärda banan och gaf sig åter ut på resor, under hvilka han uteslutande egnade sig åt predikan och själavård. A. var en väldig botpredikant, och hans rykte som talare var mycket stort. Legenden berättar om honom, att till och med hafvets fiskar med undran lyssnade till hans vältaliga föredrag, som han vanligen höll i det fria. Han dog i Padua 1231. Den 13 Juni är hans åminnelsedag. J. H. B.