Anubis

*Anubis, (grekiskt lån från Egypt. Anepu), egyptisk gudomlighet, hvars allmänna dyrkan redan af de äldsta monumenten finnes bekräftad. Han framställes ursprungligen under gestalten af en sjakal; i något senare tid har han formen af en menniska med sjakalhufvud. A. är en son af Osiris, och hans syster Nephthys, hvilken sistnämnda kommit att intaga den plats, som tillhörde Isis, Osiris' rätta gemål. På grund häraf hafva vi att fatta: A., såsom en representant för skymningen, hvilken naturföreteelse inträder efter eller så att säga framgår ur solens (Osiris'), dalande (derför »sväljde», enligt myten, »A. sin egen fader»). I Nephthys, A:s moder, hafva vi då att se aftonrodnaden, som ju i Orienten omedelbart följes af skymning. A:s tillhåll är vestern eller graflandet, der ju ock hans manifestation eller symbol, sjakalen, företrädesvis vistas. A. troddes lägga hand vid de dödas balsamering, och vid den underjordiska domen tjenstgör han såsom »introduktör» i domssalen. A. dyrkades företrädesvis i det gamla Lykopolis, våra dagars Assiut, och der har man anträffat ett stort antal af sjakalmiimier, vittnande om huru lifligt hans kult på denna ort omfattades. I yngre tid har äfven hunden fått symbolisera A., och under denna gestalt har A. inträngt i den romerska Isiskulten. Grekerna identifierade honom (delvis) med Hermes, under benämningen Hermanubis. K. P.