Sida 146
Antropoider (af Grek. anthropos, menniska, och eidos, utseende, likhet), zool., detsamma som anthropomorpha (se d. o.).
*Antropologi. Se vidare art. Menniskan, Menniskoraser, Hufvudskål och Hår samt Känsla, Föreställning, Begrepp, Förnuft och Vilja. — Antropologi utgör arven en del af dogmatiken (se d. o.). — Den kriminella antropologien (kriminalantropologi) innefattar vetenskaplig undersökning af förbrytares kroppsliga och andliga egendomligheter samt uppvisande af sambandet mellan dessa och förbrytelsen (jfr Lombroso, C., Suppl.).
Antropologiska kongresser. Se Arkeologiska kongresser, äfven i Suppl.
*Antropologiska sällskapet i Stockholm ombildades 1877 och heter numera Svenska sällskapet för antropologi och geografi (se d. o. och Ymer).
*Antropometri, läran om menniskokroppens måttförhållanden, studerades förr nästan uteslutande af konstnärer, hvilka genom mätningar å menniskokroppens olika delar sökte härleda en kanon för menniskokroppens proportioner. I nyare tid har ämnet särskildt behandlats af antropologer. Först med framgång odladt af Quételet (se denne), har det på senaste tiden kraftigt utvecklats genom flere i Europas storstäder stiftade antropologiska sällskap. I Paris hafva Broca och hans skola fint utbildat tekniken för mätning af alla menniskoskelettets ben (osteometri), och i Tyskland hafva Virchow och hans skola fortbildat den af A. A. Retzius grundade kraniometrien (jfr Hufvudskål och Kraniometer) samt åvägabragt en internationel kraniologisk förening och upprättat ett detaljeradt skema för mätning af lefvande menniskors alla kroppsproportioner. Man har gjort massundersökningar af soldater i Förenta staterna (under sista inbördes kriget i nordstaternas arméer; jfr härom Gould: »Investigations in the military and antkropological statistics of american soldiers», 1869), i flere sydtyska stater och i synnerhet i England, och en mängd resande har företagit mätningar på mångfaldiga individer af olika raser. I Danmark har Malling-Hansen genom vidlyftiga mätningar (och vägningar) af barn lemnat vigtiga bidrag till antropometrien och uppvisat den egendomliga periodicitet i tillväxten, som är bunden vid årstiderna, och i Norge har särskildt d:r Arbo gifvit vigtiga bidrag till det norska folkets antropometri. En egendomlig praktisk användning har antropometrien fått genom de af Alph. Bertillon på 1880-talet uppfunna antropometriska signalementen till identifiering af förut straffade brottslingar. Systemet, som efter sin uppfinnare äfven kallas la bertillonage, hvilar på den förutsättningen att en mätning af ett visst antal bestämda dimensioner icke eller åtminstone ytterst sällan ger samma resultat hos flere individer. Har man en persons antropometriska signalement, skall man derför alltid kunna igenkänna honom genom att förnya mätningen, och en sinnrik ordning af dessa signalement i talrika grupper gör det lätt att återfinna hvarje enskild person, äfven i en samling på 100,000. Systemet har införts i Frankrike och flere andra land. — Jfr G. Retzius: »Alphonse Bertillons antropometriska metod att identifiera brottslingar» (i »Hygieas» festskrift 1889; aftryckt i »Nytt jur. arkiv», utg. af G. B. A. Holm, Afd. II, 1892).
*Antropomorfism och antropopatism. Jfr Gud och Mytologi, sp. 653,
*Antropotomi. Jfr äfven Zoologi.
Anttola, imperielt pastorat af 3:dje kl., Borgå stift, S:t Michels kontrakt, S:t Michels domsaga och härad, S:t Mchels län, Finland. Areal omkr. 250 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,388 personer (1892). A. G. F.
Antum, Aert van, holländsk målare, föga känd annat än genom sin namnteckning eller sitt monogram på några sjöstycken, var verksam 1604–08 i den bekante sjömålaren Hendrik Vrooms manér, det vill säga han är ännu något ålderdomlig och hård, men bildar ett led i utvecklingskedjan fram till de store mästarna. Af hans få bilder märkas Sjöslag (1604, i Berlins museum), Fäktning vid Dover 1588 mellan holländska och engelska skepp å ena sidan samt spanska armadan å den andra (1608, signerad med fullt namn; nu i Amsterdams Rijksmuseum) samt Storm på hafvet (i Prags Rudolphinum) och ännu ett sjöstycke (i Madrids museum). C. R. N.
Antunnacum, det latinska namnet på Andernach.
Antverp, en brädsort. Se Bräder.
*Antwerpen, Fr. Anvers [uttalas i Belgien angvä'rs, i Frankrike angvär]. 1. Staden hade 247,440 innev. 1893. Den eger sedan 1890 ett nytt museum (Palais des beaux-arts), 1876 förvärfvade den det gamla Plantinska tryckeriet (se Plantin), som under namnet Museum Pläntin-Moretus blifvit ett offentligt museum, och 1885 öppnades Musée commercial, industriel et ethnographique. Steen, en del af den gamla borgen vid Schelde, är antiqvitetsmuseum, ombygdt 1889. Någon medicinsk läroanstalt finnes icke, men A. har ett högre handelsinstitut och en mycket besökt musikskola med öfver 30 lärare. A. är Belgiens förnämsta sjöhamn, i hvilken 1891 inlöpte från utrikes ort 4,461 fartyg (deraf 3,773 ångfartyg), om 4,7 mill. tons. Dess egen handelsflotta räknade s. å. 46 fartyg, om 68,856 tons. Verldsutställning 1894. — 2. Provinsen hade 1893 på en areal af 2,832 qvkm. en folkmängd af 739,889 pers.
*Anubis, (grekiskt lån från Egypt. Anepu), egyptisk gudomlighet, hvars allmänna dyrkan redan af de äldsta monumenten finnes bekräftad. Han framställes ursprungligen under gestalten af en sjakal; i något senare tid har han formen af en menniska med sjakalhufvud. A. är en son af Osiris, och hans syster Nephthys, hvilken sistnämnda kommit att intaga den plats, som tillhörde Isis, Osiris' rätta gemål. På grund häraf hafva vi att fatta: A., såsom en representant för skymningen, hvilken naturföreteelse inträder efter eller så att säga framgår ur solens (Osiris'), dalande (derför »sväljde», enligt myten, »A. sin egen fader»). I Nephthys, A:s moder, hafva vi då att se aftonrodnaden, som ju i Orienten omedelbart följes af skymning. A:s tillhåll är vestern eller graflandet, der ju ock hans manifestation eller symbol, sjakalen, företrädesvis vistas. A. troddes lägga hand vid de dödas balsamering, och vid den
Källa: Project Runeberg ·
