Apyrit

Apyrit (af Grek. nekande a och pyr, eld). 1. En varietet af turmalin (se d. o.). — 2. En i Sverige framställd röksvag krutsort, hvilken liksom flertalet dylika krutsorter består af bomullskrut (nitrocellulosa), här gelatineradt med ättikseter. Apyriten framställes i kornform, i svartglänsande trekantiga prismor af ungefår 1 mm. höjd och med en liksidig triangel af 1,2 mm. höjd till bas. Rökutvecklingen är ungefår densamma som det tyska gevärskrutets, och den gifver vid skjutning en ringa märkbar låga. Apyriten upphettar vapnet mindre än vanligt svartkrut, är föga känslig för mekanisk åverkan och ger ingen reaktion för andra gaser. Dess känslighet för fukt är större än vanligt svartkruts, men fuktigheten bortgår till största delen snart nog redan i vanlig rumtemperatur och helt och hållet vid uppvärmning till + 30° C. Vid i Sverige utförda försök har apyriten gifvit jämna och stora utgångshastigheter samt god träffsäkerhet och har ej skadat vapnen. För att tändas fordrar den antingen en särskild svartkrutsladdning eller kraftigare tändhattar och fyrrör än svartkrutet. 1892 fastställdes apyrit för eldhandvapen i Sverige, men numera användes den ej. Vid artilleriet deremot nyttjas sådan, men af annan kornstorlek (»kanonapyrit»). H. W. W.