Bläster, bergsmek. För hvad man i praktiken menar med förbränning är tillgång på syre ett oeftergifligt vilkor. Då emellertid ren syrgas vore allt för dyrbar att åstadkomma, men vi uti luften, hvilken till en femtedel af sin
volym innehåller syrgas, hafva ett förbränningsmedel, som alltid är tillgängligt, sker all förbränning med tillhjelp af densamma. Ju rikligare tillgången derpå är, dess lifligare är förbränningen och dess starkare det deraf alstrade värmet. For att åstadkomma en stark värmeutveckling, d. v. s. koncentrera förbränningen inom det minsta möjliga rum, använder man bläster eller komprimerad luft. Luftens sammanpressning åstadkommes genom apparater af flere slag (jfr Blåsmaskiner). -- För att än ytterligare koncentrera hettan i ugnen och på samma gång spara bränsle brukar man uppvärma blästern, innan han inkommer i ugnen. Detta verkställes i s. k. varmapparater, som vanligen utgöras af ett system, af tackjernsrör, genom hvilka blästern ledes och hvilka man upphettar genom en utomkring anbragt förbränning. Vid masugnar begagnas för blästerns uppvärmning merendels bortgående masugnsgas. I Sverige upphettas blästern i allmänhet till 200°--300° C.; i England, Amerika m. fl. land göres temperaturen ofta mycket högre. -- Blästerns tryck uppmätes med s. k. blästerprofvare, placerade nära blästerns inlopp i ugnen. Pressionen lämpas efter masugnsstallets vidd och är i svenska masugnar merendels omkr. 50--60 millim. qvicksilfver. Blästerns temperatur och tryck är af stort inflytande på masugnsgången. Th. N-m.