Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Aratus

Ämne: Antikens greker och nygrekiska personer · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 962 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Aratus (Grek. -os), grekisk statsman från Sicyon, f. 271 f. Kr. Då han var sju år gammal, mördades hans fader, Kleinias; han sjelf räddades och fördes till Argos, der han upptogs af sin faders vänner. Vid 20 års ålder samlade han omkring sig en mängd sicyoniska flyktingar samt lyckades med deras hjelp fördrifva tyrannen Nikokles och befria sin fädernestad (251). På hans inrådan slöt sig nu Sicyon till det Achæiska förbundet. År 245 valdes han till förbundets anförare (strateg) och beklädde sedan denna värdighet 17 gånger. Under Aratus' skickliga ledning höjde sig Achæiska förbundet till en makt och betydenhet, som det förut aldrig egt, och verkade framgångsrikt för sin bestämmelse: de grekiska staternas frihet och enighet. Aratus var mera diplomat än fältherre, och hans hersklystna sinnelag förledde honom understundom att ställa sitt eget inflytande inom förbundet framför det allmänna bästa. När derför den spartanske konungen Kleomenes med sin segrande krigshär ryckte mot Sicyon, tillgrep A. den olyckliga utvägen att kalla konung Antigonus Doson af Macedonien till hjelp och ställa förbundet under dennes skydd. Under macedonisk öfverhöghet fortfor A. att utöfva stort inflytande på förbundets och Greklands angelägenheter, till dess konung Filip III fann honom besvärlig och lät taga honom af daga genom gift (213). A. beskref sjelf sina lefnadsöden och dermed samtida tilldragelser i ett vidlyftigt verk, som numera är förloradt, men hvilket såsom källa begagnats af Polybius och Plutarchus. A. M. A.