Argus

Argus (Grek. -os), Grek. mytol., en jätte med öfvermensklig styrka och försedd med hundra (enligt andra tusen) ögon, af hvilka alltid en del vakade. Derför kallades han ock Panoptes, d. ä. den allseende. A. sattes af den svartsjuka Hera till väktare öfver den till en ko förvandlade Io, till hvilken Zevs hade fattat kärlek. Men hans vaksamhet blef gäckad. Zevs gaf nämligen Hermes i uppdrag att med list bortföra Io. Detta uppdrag utfördes enligt den vanliga berättelsen på det sätt, att Hermes först med tonerna af sin herdeflöjt och med sin trollstaf insöfde alla jättens ögon och derpå afhögg hans hufvud med sitt svärd. För denna bragd - som ofta behandlats af den bildande konsten, t. ex. af Thorvaldsen - fick Hermes tillnamnet Argeiphontes (Argosdödaren). Vidundrets hundra ögon öfverflyttade Hera till sin påfogels stjert; enligt andra förvandlade hon Argos sjelf till en påfogel. - Namnet Argos betyder egentligen "den skimrande", "den lysande" och anses beteckna den stjernprydde himmelen, som har uppsigt öfver den vandrande månen, Io (se d. o). V. K.