Argus, "Politisk, Literär och Commerciel Tidning", Sveriges mest betydande politiska blad under 1820-talet begynte d. 29 Nov. 1820 som en "ersättning för Anmärkarne" (se d. o.). Den utgafs af sistnämnda blads redaktörer, Georg Scheutz och Johan Johansson, som bägge äfven voro ansvariga utgifvare. Tidningens uppgift var att "grunda ett allmänt tänkesätt", som skulle hvila på insigt i frågorna och derigenom beherska "den allmänna opinionen". Den ville söka "allmänhetens gagn", ej "allmänhetens gunst". Argus väckte stort uppseende. Regeringshandlingar granskades deri, brister i "styrelsesystemet" framhäfdes, sunda politiska och ekonomiska principer förfäktades. Plan och konseqvens genomgick allt, och språket var hofsamt, om än allvarligt. Indragningsmakten, hvilken så att säga skapat Argus (se Anmärkaren), sökte dock snart omintetgöra bladet. Det indrogs "af förekommen anledning" d. 16 Febr. 1822, men gravören Malm uttog tillståndsbref å Argus den andre, och Johansson blef fortfarande redaktör, hvaremot Scheutz, redan missnöjd med den yngre kamratens öfversitteri och "deduktioner", nu inskränkte sin rol till medarbetarens och hufvudsakligen hade på sin lott bladets lättare afdelning ("Mosaik"), hvilken ock sköttes särdeles förtjenstfullt. Derjämte qvarstod Scheutz som bladets förläggare jämte Johansson. Denne gick nu framåt för fulla segel, ännu mer sedan en ny indragning ändrat firman till Argus den tredje (med e. o. kammarskrifvåren Bolin som ansv. utg.), fr. d. 24 Dec. 1822 till d. 14 Nov. 1827. Väl uppstod 1823 Argus den fjerde, men denne utgick ur "servilismens led", och Johanssons tidning stod nu på sin höjdpunkt. Redaktörens öfvermod och långtrådighet, hans många oafslutade artiklar och ouppfyllda löften om utredningar minskade dock mer och mer det politiska inflytandet och det vunna anseendet. "Argus i Olympen", "Fenix den tredje" m. fl. skrifter till förlöjligande af Argus och dess utgifvare vunno ej ringa anklang, men ännu hade "lättlästheten" ej utträngt "deduktionen". När Argus den tredje indragits, klagade dess efterföljare, Nya Argus - som hade till ansvarig utgifvare först en handelsbokhållare, sedan en konstförvandt - att regeringen laglöst omintetgjort ett företag, som med sina afgifter till staten tjenat denne med mer än två tunnor guld. Tidningen hade dittills i medeltal utgått i 1,250 exemplar; men nu blef konkurrensen större och publiken mindre. Nya Argus nådde aldrig sina föregångare i betydenhet; den förlorade tvärtom i spridning, i anseende och läsbarhet, öfvervunnen redan af Gustaf Hiertas "Medborgaren", vida öfverglänst af Lars Hiertas "Aftonbladet". Den ojämna striden fortgick dock, under förnyade indragningar och namnförändringar (Nya Argus fr. d. 3 Dec. 1827 till d. 29 Aug. 1834, Nya Argus den andre fr. d. 2 till d. 25 Okt. 1834, ansv. utg. en konstförvandt, Nya Argus den tredje fr. Nov. 1834 till d. 21 Juni 1836, ansv. utg. en tryckerilärling, Nya Argus i Stockholm fr. d. 13 Juli till d. 17 Aug. 1836, ansv. utg. en vaktmästare), med allt längre, oafslutade artiklar, gemenligen till mer än hälften satta i not. Sista numret utlofvar ett följande, men löftet infriades aldrig.
Så slöt Argus d. 17 Aug. 1836, efter flerårigt aftynande, sin i 15 qvartband innefattade nummerföljd. Tidningen utgafs två gånger i veckan (med undantag af "Nya Argus i Stockholm", som var veckoblad), i hög qvart, två blad med tvänne spalter på hvarje sida, till ett pris af från 6,50 (1821) till 10 kr. (1830) för Stockholm, för landsorten med tidtals ganska dryga portotillägg. Tidningens rol under det första årtiondet af Karl Johans regering bör ej underskattas. Argus var den "grundlige" föregångaren och vägberedaren för det "lättlästa" Aftonbladet och har en framstående plats i vår politiska utvecklings historia. H. W.